Klaustrofobiskt King-mästerverk

15 Aug


Chester’s Mill är en liten småstad i västra Maine. Inget särskilt, utom att den kanske är ovanligt välmående med tanke på storlek och läge. Fram tills den oktoberdag då en osynlig kupol plötsligt dyker upp runt staden, som effektivt isolerar den från omvärlden. Från denna stund börjar det lilla samhället falla sönder, ivrigt påhejat (och påskyndat) av den lokale storpampen och tillika bilhandlaren Jim Rennie.
Den enda chansen Chester’s Mill har heter Dale Barbara, en tidigare militärkapten som jobbar som grillkock. Tillsammans med några vitt skilda personligheter ur stans befolkning bestämmer han sig för att ta reda på var kupolen kommer ifrån – och framför allt hur man får bort den – innan det är för sent.

Efter att ha läst ”Under the Dome” måste jag återigen konstatera; Stephen King är som allra bäst när han skriver episka romaner där hela samhällen figurerar. Tänk ”Salem’s Lot” eller ”The Stand”.
”Under the Dome” är på ett sätt en postapokalyptisk roman. För alla de som blivit instängda i den mystiska kupan känns det i allra högsta grad så. King beskriver mycket trovärdigt de olika reaktionerna på händelserna, hur vissa bestämmer sig för att utnyttja situationen för sin egen vinnings skull medan andra gör sitt bästa för att hjälpa andra eller bara ger upp.
Att världen utanför kupan fortsätter precis som vanligt gör det hela ännu värre. De instängda kan inte undvika att se vad de har förlorat när de inser att deras stad är den enda som drabbats. Klaustrofobiskt, minst sagt. Speciellt då King använder sig av ett allvetande berättandeperspektiv som hela tiden hintar om att långt värre saker väntar vid horisonten.

”Under the Dome” handlar mycket om mänsklig ondska. Vad människor är beredda att göra för att få mer makt eller pengar – eller enbart för att de tycker sig ha rätten på sin egen sida. Jim Rennie är en riktigt obehaglig typ, ständigt dold under ett bilförsäljarleende och kristen retorik. Just de där konservativa kristna patriotiska värderingarna, för tillfället representerad av Tea Party-rörelsen, får en ordentligt känga i den här boken. Jag tror inte att jag läst någon annan King-bok som varit så uttalat politisk som ”Under the Dome” är – både när det gäller miljöpolitik, demokrati och religiösa frågor. Även om långnovellen ”The Mist” kommer rätt nära, med dess djupt obehagliga sektinslag.
Här finns även skildringar av mänsklig godhet. Personer som är beredda att offra allt för att rädda någon annan eller för att stå upp mot orättvisor. King växlar POV med stor skicklighet och lyckas få alla i bokens digra persongalleri (det finns en förteckning, som tur är) att kännas som flerdimensionella karaktärer.

Som vanligt när det gäller King-romaner så är slutet den svagaste delen av boken. Men det intressanta med ”Under the Dome” är att jag faktiskt inte brydde mig om vad kupolen var och vem som låg bakom den. Mysteriet är en så liten del av romanbygget i sig att det inte spelade så stor roll hur King hade förklarat det (eller om han hade förklarat det alls, vilket jag nog hade föredragit). Att läsa om Chester’s Mills oundvikliga undergång var så njutbart att inte ens den något fåniga upplösningen kunde förstöra läsupplevelsen.

Stephen King – Under the Dome (Hodder, 2010)

19 svar till “Klaustrofobiskt King-mästerverk”

  1. Holmberg 15 augusti 2011 den 20:21 #

    Nu var det länge sedan jag läste något av King. Tröttnade på hans kassa slut som alltid förstörde annars bra böcker.

    Sen tänkte jag först klaga på att det blev lite slut-spoilers i slutet på ditt inlägg men så kom jag ju på att jag hade ändå bara blivit förbannad över slutet om jag läste boken och hoppats på något vettigt.. så spoilern kanske var lika bra.

    När jag hörde talas om den här första gången lät idén lite väl dum men jag tror jag litar på din beskrivning och lägger till den i ”Att läsa”-listan.:)

    • bokstävlarna 15 augusti 2011 den 20:28 #

      Fast jag avslöjar ju inte vad som händer i slutet. Bara att *något* händer och att det är lite fånigt. :) Men för att vara King är slutet rätt vettigt, inga gigantiska spindelmonster som går bärsärk eller så.

      Idén är faktiskt ganska fånig. Men det handlar ju om vad som händer med människorna mer än det handlar om själva kupolen i sig, så det funkar faktiskt förvånande bra.

  2. Anna 15 augusti 2011 den 20:29 #

    Hm, det här lät ju faktiskt ganska intressant trots allt. Jag har tyckt att idén med en kupol som bara dyker upp från ingenstans och avskrämar en hel stad från resten av världen känts smått löjlig, men boken förtjänar kanske en läsning. :]

    • bokstävlarna 15 augusti 2011 den 20:56 #

      Grundidén låter ju verkligen fjantig, men låt inte det skrämma dig! Om man struntar i det så väntar en av Kings allra bästa böcker på senare år. :)

  3. Bokbabbel 15 augusti 2011 den 20:46 #

    Meh. Så dumt att jag lämnade den där boken (som jag gillade!) halvläst för länge sedan. För nu måste jag ju nog börja om från början misstänker jag…

    • bokstävlarna 15 augusti 2011 den 21:22 #

      Jag bestämde redan när jag läste personförteckningen att jag absolut inte på några villkor fick slalomläsa den här boken. För då skulle jag aldrig ha kommit igenom den. Med så otroligt många karaktärer är det dedikerad sträckläsning som gäller tror jag, annars fastnar man halvvägs hur bra det än må vara.

  4. Sara 15 augusti 2011 den 21:51 #

    ”Under the Dome” är en av de där få King-böckerna som jag tror mig kunna läsa. Har annars väldigt svårt för skräck, men någon, tror det var Helena, som sa att ”Under the Dome” går att läsa även om man inte gillar skräck. Vad säger du? Hemsk rysare eller bara obehaglig skildring av ett samhälle?

    • bokstävlarna 15 augusti 2011 den 23:03 #

      Det är väldigt lite renodlad skräck för att vara King i den här boken. Psykologisk skräck och mord och terror,visst, men nästan inga övernaturligheter alls. Så den borde funka för dig!

    • Helena 16 augusti 2011 den 08:28 #

      Japp, det var jag och japp, den går alldeles utmärkt att läsa även för dem som inte brukar läsa skräck. Jag blev inte rädd en enda gång, även om förstås själva grundidén i sin fjantighet är rätt hemsk. Särskilt om man råkar befinna sig utanför Chester’s Mill och de man älskar inuti kupolen… Usch, får rysningar.

      • bokstävlarna 16 augusti 2011 den 14:18 #

        Eller det allra värsta, om man råkar befinna sig exakt där kupolen dyker upp. :S Som den där stackars woodchucken (murmeldjuret?) precis i början av boken… ew.

  5. Andasin 16 augusti 2011 den 07:57 #

    Har du läst ”Väggen” av Marlen Haushofer? Samma tema tror jag, det var många år sedan jag läste den men tyckte om den då. Det är säkert lika många år sedan jag läste en King, kanske dags igen ;)

    • bokstävlarna 16 augusti 2011 den 14:23 #

      Jag har inte läst ”Väggen”, men varit sugen på den länge. Den verkar vara väldigt bra, har läst några riktigt lyriska recensioner av boken.

  6. Helena 16 augusti 2011 den 08:26 #

    Bra recension! Jag håller helt med om dina reflektioner kring slutet – både att det, i sann gammal Kingtradition, inte är så bra och att man inte riktigt bryr sig om att kupolen inte får ett helt tillfredsställande slut. Som småstadskildring och gestaltning av samtida USA i ett mikro/makro-perspektiv är Under the Dome lysande.

    Och på tal om King i den större skalan: i november kommer ju den kontrafaktiska romanen om mordet på JFK! Pepp, pepp, pepp! Tror att den kan vara ungefär hur bra som helst.

    • bokstävlarna 16 augusti 2011 den 20:29 #

      Jag blev väldigt glad av att King inte gjorde någon jättestor sak av slutet heller, det var ju verkligen inte det som var det viktiga.

      Åh ja: pepp!Jag misstänker att den kommer vara oerhört bra, näsan så att jag funderar på om jag ska satsa på hardcover den här gången… :)

      • Helena 17 augusti 2011 den 08:20 #

        Klart du ska! Bara höra av dig om du behöver tips om hur man bäst undviker whiplashskador och andra tegelstensrelaterade åkommor (läste som bekant Under the Dome i inbundet format under perioden då jag nästan alltid hade minst ett spädbarn på mig…). :)

        • bokstävlarna 17 augusti 2011 den 12:56 #

          Jag tänker att jag åtminstone borde få ordentliga armmuskler snart så mycket blytunga tegelstenar som jag envisas med att läsa! :)

Trackbacks/Pingbacks

  1. Veckan som gick « Massor av ord… - 22 augusti 2011

    [...] Bokstävlarna har läst Under the dome av Stephen King och gillat vilket bådar gott då den står och väntar i bokhyllan. En riktigt tegelsten dessutom. [...]

  2. Läsrapport augusti « Bokstävlarna – en bokblogg - 03 september 2011

    [...] Stephen King – Under the Dome Cormac McCarthy – Blodets meridian Richard K. Morgan – Altered Carbon Lev Grossman – The Magician King Mike Mignola & Jason Shawn Alexander – Abe Sapien: The Drowning Dmitrij Gluchovskij – Metro 2034 Majgull Axelsson – Moderspassion Naomi Novik – Jadetronen Aase Berg – Uppland John Fowles – Samlaren Utopi nr 2 Joe Abercrombie – The Blade Itself Stephen King – On Writing [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 65 andra följare