Diskutera postapokalypsen

Jag tänkte bara tipsa lite snabbt om ett väldigt bra blogginlägg hos Ett hem utan böcker: Postapokalypsen och könsrollerna.
Jag är väldigt förtjust i postaposkildringar i allmänhet, men Martina sätter fingret på ett stort problem inom genren. Nämligen att så många postapokalyptiska samhällen går tillbaka till rena stenåldern när det gäller könsroller och arbetsfördelning; männen jagar monster och slåss medan kvinnorna tar hand om barnen och lagar mat. Varför är denna uppdelning så vanlig i postapokalyptiska böcker?
Gå dit och diskutera ni också, fellow postapofans!

Annonser

13 comments

  1. Vilket sammanträffande, tänkte just skriva i liknande tankebanor kring metro 2033 – ska kör igång med uppföljaren i dagarna nämligen- hur konstigt det var att de enda kvinnor som syntes till i tunnlarna var nån enstaka morsa med en unge här och där. Och trots att artiom rör sig i genomgrabbiga sammanhang snackar aldrig nån om sex ens.
    Sen kan man ju få för sig att man lever i en postapokalyptisk verklighet när man gick på promenad häromdan; i varje trädgård syntes barbröstade snubbar klippandes gräs, hamrandes plank eller meckandes bil, medan brudarna höll ordning på barn, fixade med fika eller låg och solade.

    1. Jag gillar ju ändå Metro 2033 (och har preciiis börjat läsa uppföljaren), men det är verkligen märkligt. Att det knappt ens verkar existera kvinnor i den världen, förutom någon enstaka mamma på någon station.
      Fast det förstås, bibliotekarierna lär ju alla ha varit kvinnor en gång i tiden… ;)

  2. Ja, det är för få kvinnor i apokalypslitteraturen, bannemig!

    Däremot tycker jag nog att det (tyvärr, får man väl säga) känns ganska verklighetstroget med den könsstereotypiska uppdelningen. Vårt samhälle ÄR ju könssterotypiskt – killarna som pysslar och tjejerna som mekar ÄR undantag. Av vad jag har hört från föräldrar (föräldraskap är väl det mest traumatiska vi råkar ut för i i-länder i dag) blir parförhållandet plötsligt väldigt mycket mer könsstereotypiskt när satt under stress från, säg, barn eller apokalypsen.

    Framför allt får man ta med i beräkningen att många vettiga människor kommer att dö ganska omgående. Pedagoger och genusvetare i all ära, men hur bra är de på att skjuta headshots och tjuvkoppla bilar? Fördelen finns i stället hos militärer, mekaniker och andra lite mer praktiskt yrkesverksamma människor. Och, handen på hjärtat, hur många kvinnor hittar vi i de yrkena i vårt fina jämställda land? (Och – host host inga fördomar här – hur jämställda förhållanden har dessa troliga överlevare till att börja med?)

    Jepp, i en postapokalyptisk miljö är beteendet hos den stereotypiska machomannen plötsligt i ropet igen. Och jag har faktiskt full förståelse för att kvinnorna mesar i hörnet med barnen. Frågan är väl varför inte fler män gör det också. I vårt moderna samhälle är den stora majoriteten människor (kvinnor OCH män) dödligt bortskämda, med isolerade hus, rinnande kranvatten och alltid något på TV. Egentligen borde det alltså också finnas män som får panik och sitter och trycker i hörnen tillsammans med pedagogtjejerna och barnen. Eller hade de kanske inga fruar med jägarexamen som kunde rädda livet på dem när helvetet bröt lös?

    1. Fast det finns ju massor av kvinnliga poliser exempelvis, de borde ju vara ganska duktiga på att mörda zombies/mutanter/hungriga vargar? Eller åtminstone lika duktiga som en manlig polis?
      På samma sätt så tror jag inte ett dugg på att pedagoger på något sätt skulle vara klena/fega/rädda, tvärtom är många lärare jag känner hur tuffa som helst (annars skulle de aldrig orka med sitt jobb). Är det någon som skulle fega i ett hörn är det garanterat inte de.
      De flesta dudes jag känner är rätt klena datakillar, de skulle inte ha en chans i jämförelse med en förskollärare som dels är van vid ett fysiskt krävande jobb, vara utomhus timtals varje dag samt att stå emot alla tänkbara dagissjukor.

      Jag är medveten om att mina vänner inte speglar hur det ser ut i hela världen, men det gör ju inte heller postapoböckerna. I slutändan så är det ju ändå författarna som väljer, och beklämmande många väljer att skriva om manliga sheriffer och kvinnliga hemmafruar.

  3. Det krävs inte särskilt mycket för att ett förhållande ska vara hyfsat jämlikt. Man pratar lite om vad man gör, varför bara den ene gör si och den andre så och hur man ska fördela jämt. Det är liksom ingen omöjlighet. Attityder, hur man förhåller sig till saker. Folk gör en så stor sak av det där. Det är så banalt, men visst, det kräver att man anstränger sig och faktiskt tänker och talar om det medvetet.
    Jag har träffat en hel del tjejer som skulle vara grymma i postaposammanhang. Min kollega på jobbet under flera år skulle vara suverän med lite basic combat-training. Så fort det var indrivare på gång, våld eller vi skulle göra något grovjobb så stod vi sida vid sida. Det var ofta hon och jag som lyfte och flyttade.
    Petra som figurerar i ”De döda fruktar födelsen” har ett antal förebilder varav en del är tjejer. Som Bokstävlarna skrev om henne i sin recension: Jag gillar karaktären Petra överlag, politiskt engagerad och ilsken som hon är. Kanske för att hon så bra lyckas förena styrka och svaghet, för att hon känns så oerhört mänsklig i jämförelse med de abstrakta väsen som annars fyller romanen.” Man kanske skulle skriva en post-ap med henne i huvudrollen. Hon och ett helt gäng galna brudar. De skulle röja satan. Herregud, vad satte jag igång för planer nu. Jag hade inte tänkt skriva någon sådan bok… !
    Headshots är förresten svåra för alla, särskilt i en stridssituation där alla insisterar på att inte bara röra sig utan även angripa en. Det är därför poliser ofta skjuter mot torson. http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/Main/BoomHeadshot

    1. Petra skulle vara helt awesome i postaposammanhang! Det skulle vara fantastiskt om någon postapoförfattare kunde ha med en karaktär som henne, hon skulle verkligen röja satan. :D

      Och ja, precis som du skriver, så behöver ju inte jämlikhet vara så svårt. Varken i verkliga förhållanden eller i böckernas värld. Det räcker med att stoppa in några karaktärer – män OCH kvinnor som bryter mot normen, så slipper man fastna i det mossiga könsrollsträsket.

  4. För något år sedan så läste jag en artikel i Illustrerad Vetenskap om hur människor agerar i stressrelaterade situationer där deras liv är under direkt fara. Kommer inte ihåg exakta siffror, men om 100 personer befinner sig i ex. en brand så kommer 2 % att bli apatiska och stela och inte gå att kontakta och 5-7 % kommer att hålla huvudet kallt, ha kvar sitt logiska tänkande och ta på sig en naturlig ledarroll. Däremellan så finns de som kommer att bryta ihop, de som kommer att drabbas av panik, sluta tänka logiskt och bara försöka ta sig ut (utan någon tanke på andra, inte ens sina anhöriga) samt de som fortfarande är fungerande – och om de får en ledare – kunna göra något för att rädda sig själv och andra.

    Rent logiskt så borde ju de i de två sista grupperna; ledarna och de som väntar på ledare, vara de som skulle klara sig bäst vid en zombieinvasion, då de är dem som är klarast i huvudet. Det stod även i artikeln att man inte kan se vilken grupp en person skulle tillhöra, inte i det vardagliga livet, men att vissa yrkesgrupper får träning för att kunna hålla huvudet kallt (fast det är ingen garanti för att det kommer att ske när deras och anhörigas liv hotas).

    Så enligt detta så kan det lika gärna vara kvinnor och pedagogerna som blir ledare vid samhällets förfall. Alla jägare och polismän kanske antingen får panik, hybris eller hamnar i grupp 2: de som behöver en ledare.

    1. Det låter som en väldigt intressant artikel!
      Jag kan tänka mig att vissa yrkesgrupper är bättre på att hantera hög stress och våld.
      Men det beror nog också på vilken typ av apokalypsscenario det är som inträffar, om det blir zombieinvasion så är det nog många som inte skulle hantera situationen för att de inte riktigt kan *tro* på zombies. Eller så är det bara önsketänkande från min sida, som läger ohälsosamt mycket tid på att tänka ut vilken avdelning på ikea som skulle vara bäst att barrikadera sig i om det kom en zombieattack. ;)

      1. Just Ikea som högkvarter under en zombieattack har jag inte funderat på (det skulle innebära att köra 13 mil…) men det är klart att man då och då planerar för apokalypsen. Mestadels genom att köpa böcker och te så att det finns ett ordentligt lager att ta av.

        1. Jag tänker mig mer vad som skulle hända om zombierna kommer medan man råkar vara på ikea – hur man skulle försvara sig och var. Skulle man göra ett eldhav av doftljusen Mysa eller hugga zombier med kniven Vass? Typ så. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s