Meanwhile, in Rapture…

Mitt blogginlägg där jag undrade varför så många bokbloggare är ointresserade av att läsa SF drog igång en lång diskussion som fortfarande pågår i kommentarsfältet. Stort tack till alla som bidragit till diskussionen med nya infallsvinklar, spekulationer och kunniga förklaringar!

Att diskutera SF med både insatta och oinsatta har varit mycket intressant och fått mig att fundera vidare på varför SF-litteraturen har så dålig ställning. Speciellt med tanke på att SF-inslagen frodas inom andra sammanhang, inte minst i spelvärlden.

Science fiction och spel verkar vara en oerhört lyckad kombination. Inte bara för att flera bästsäljande spelserier, som Halo och Gears of War, lånar friskt från genren. Även flera av de mest kritikerrosade spelen som släppts de senaste femton åren – som Bioshock, Portal, Half-Life, Starcraft och Mass Effect – anknyter till en tydlig SF-tradition. Inte bara för att vissa av dem råkar utspela sig i rymden eller innehålla så kallad framtidsteknologi, utan för att de också knyter an till andra SF-teman som resor mellan parallella dimensioner och alternativhistoria.

Just fps-spelet Bioshock är ett intressant exempel. Storyn i spelet är influerad av Ayn Rands dystopiska roman ”Atlas Shrugged” (”Och världen skälvde” på svenska). Boken knyter an till Rands filosofiska idéer om objektivism, där individens frihet och självförverkligande står i centrum, och fick i allmänhet ganska dåliga recensioner när den kom ut 1957. Under senare år, när den laissez faire-kapitalism som Rand förespråkade gått från fiktion till verklighet i många delar av världen, har boken fått en kultstatus i många kretsar även om den förblir omdiskuterad.
I Bioshock förs vi till Rapture, en majestätisk undervattensstad som var tänkt att bli ett individualistisk utopi och fristad. Men allting gick snett och den stad vi möter är en skugga, en förrädisk ruin full av galna människor och ännu galnare ideal.
När Bioshock kom ut 2007 fick det ett oerhört bra mottagande av både kritiker och spelare. Inte bara på grund av dess vackra miljöer och intressanta karaktärer, utan också för att storyn ansågs som en av de bästa som skrivits i spelsammanhang.

Inom spelvärlden är SF-inslag inte något att se ner på, tvärtom verkar det vara något av en kvalitetsstämpel. En förklaring till detta kan vara att spel som kulturyttring har en ännu sämre ställning än science fiction i sig. Att liera sig med en redan etablerad genre som SF hjälper alltså spelen ifråga att legitimera sin plats i kulturella sammanhang. Science fiction må vara en ung genre om man ser till litteraturhistorien i stort, men jämfört med spelbranschen har den imponerande många år på nacken.

Förhoppningsvis finns det också en och annan gamer som efter att ha spelat igenom ett antal spel med SF-inslag vänder sig till litteraturen. Jag hoppas i alla fall det, för jag tror att många som uppskattar spel som Mass Effect och Half-Life skulle kunna uppskatta SF-litteratur om de bara vågade ta steget dit.

Annonser

9 comments

  1. Jag spelar väldigt lite data/TVspel, mest av tidsskäl. Jag läser dock lite om dem för att hålla mig allmännbildad och just Bioshock lät väldigt intressant av dem skäl du nämner.

    1. Bioshock är ett väldigt bra spel, ett av mina absoluta favoriter. Oerhört välskriven story, men också snyggt, läskigt och underhållande. Ska man bara spela ett spel så är det ett mycket bra val.

    1. Det kan jag verkligen tänka mig, med tanke på vad Mad Men handlar om (en tv-serie som jag för övrigt inte har sett själv, men som det är omöjligt att inte känna till tror jag).

  2. Fint inlägg! Återigen blir jag sugen på att börja spela igen. F.f.a. Mass Effect, det verkar ju sjukt coolt med hur narrativet äruppbyggt. Någon gång så.
    I går träffade jag en kompis som jobbar inom spelindustrin. Vi kom fram till följande observation: Spelare är väldigt kräsna konsumenter. Visst finns det bra och välgjorda spel som aldrig hittar sin publik, men om man tittar på de spel som säljer mest så är de i stort sett alltid högkvalitativa. Detsamma kan ju inte sägas om kulturyttringar som film och böcker. Hehe. Jag antar att en faktor som spelar in är att man tillbringar många timmar med ett spel.

    1. För övrigt så har jag aldrig läst något av Ayn Rand, men fick Atlas Shrugged av en kompis för tio år sedan. Sedermera bad han om ursäkt för att han gav mig boken, och skyllde på att han var inne i en jobbig period, haha. När jag för länge sedan hörde talas om The Fountainhead första gången så fick jag en bild i huvudet av den handlade om en man som jämt grät så mycket så att han kallades för The Fountainhead. Jag fattade redan då att jag hade missuppfattat allt, men bilden lämnar mig inte, haha!

          1. Haha, nu lär jag också bara tänka fontänhuve varje gång jag läser om Fountainhead. :D

            Jag har läst ca halva Atlas Shrugged, var oerhört nyfiken efter att ha hört så mycket om boken. Men min svenska översättning är ganska usel så jag fastnade efter den första volymen och kom aldrig vidare…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s