Inget herravälde


”No Dominion” är Charlie Hustons andra roman om Joe Pitt, en kedjerökande och ständigt svärande vampyr som har en förmåga att bli indragen i de mest invecklade konflikter trots att han försöker hålla sig utanför. Joe är nämligen en rogue, en fri vampyr bosatt på ett Manhattan som styrs av flera ständigt konkurrerande vampyrfraktioner.
Joe får i uppdrag av Terry, ledaren för fraktionen The Society som Joe en gång har tillhört, att undersöka en ny drog de nyblivna vampyrerna har fastnat för. Vanligtvis slår vampyrviruset ut alla slags drogsubstanser, men den här nya drogen verkar inte bara fungera utan också ge upphov till livsfarliga överdoser som får brukarna att förvandlas till bärsärkar. Motvilligt går Joe med på att undersöka saken, omedveten om att det beslut inte bara kommer att försätta honom i livsfara (eller odödsfara) flera gånger om utan också dra in honom i hjärtat av vampyrpolitikens intriger.

Jag läste den första delen i böckerna om Joe Pitt, ”Already Dead”, förra sommaren då bloggen hade vampyrtema. Då roades jag ordentligt av den cyniske, motvillige och ofta ganska rolige Joe Pitt och hans ganska smutsiga värld – garanterat befriad från allt slags glitter. Joe ÄR en intressant protagonist, som lyckas vara cool och underhållande utan att för den delen falla in i någon tråkig hjälteroll.
Problemet är att storyn i ”No Dominion” inte håller hela vägen. Vampyrpolitik i all ära, men det blir faktiskt lite tråkigt i längden när hela bok enbart handlar om politiskt intrigerande mellan de olika klanerna. Det finns inget mysterium, ingen spänning, på samma sätt som det gjorde i den första boken.
Ett annats problem är att Huston bygger upp den här romanen enligt samma mönster som den första. Vilket gjorde att jag kunde lista ut vad som komma skulle långt innan handlingen ens var i närheten av något slags peripeti. Vändpunkten blir inte särskilt intressant om den är av exakt samma slag som i den första boken, och jag tillbringade en del tid med att sitta och muttra över att Joe Pitt är så himla dum som går på samma sak igen att han faktiskt förtjänar all skit han får.

Att Huston fyller på med lite mer lore i den här boken är dock ett välkommet inslag. Jag är fånigt road av att läsa om vampyrism, hur den uppstår och hur den fungerar, och ”No Dominion” fyller i en del luckor som Already dead” lämnade på den fronten. Tyvärr är den en svagare bok överlag, men jag är ändå såpass förtjust i antihjälten Joe Pitt att det mycket väl kan hända att jag läser nästa bok i serien ändå.

Charlie Huston – No Dominion (Orbit books, 2006)

Annonser

7 comments

  1. Jag lär säkert läsa trean också. men om ett år eller så. Jag vill ju inte tröttna på Joe Pitt genom att träffa honom för ofta. :) Men jag hoppas att nästa bok är bättre än den andra, för det här kändes som något av en mellanbok tyvärr.

      1. Läste klart ettan för ett tag sedan. Klart läsvärd Pulp Noir. Mörkt, rått, skitigt – precis som det ska vara :-)

        Jag har No Dominion hemma på kö.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s