Politiska intriger i överflöd

Here be SPOILERS! Jag försöker undvika att spoila i onödan, men det här är en recension av bok fyra i en bokserie, så vissa saker kommer att avslöjas hur försiktig jag än är.

I ”A Feast for Crows” är det politiska läget i Westeros fortsatt osäkert efter de omvälvande händelserna i förra boken, ”A Storm of Swords” (som jag har recenserat här). Av de fem kungapretendenterna är endast två i livet fortfarande, varav den ena blivit av med största delen av sin militära makt. I King’s Landing sitter en ung pojke på tronen, sliten mellan två drottningar som kämpar om makten. Men the game of thrones är ett spel med många falluckor för en kvinna, något som inte bara de båda drottningarna får erfara, utan även ett flertal andra av den här bokens många kvinnliga berättarröster..

”A Feast for Crows” har ett grundläggande problem som George R. R. Martin förklarar i ett kort efterord. Denna del av berättelsen blev alltför omfattande för att kunna få plats i en enda bok, vilket gjorde att Martin delade upp historien i två delar. En indelning som inte blev kronologisk, utan delades upp så att han i den här boken endast berättar om vissa av karaktärerna. Vilket förmodligen är den bästa tänkbara lösningen, men ändå ett problem för mig som verkligen saknade många av mina favoritkaraktärer.
Nog för att jag vanligtvis uppskattar de politiska förvecklingarna i Martins fantastiska fantasyvärld, men här får de alltför stort utrymme. Boken får lite av en slagsida, när dess sidor fylls av rådsmöten och oändliga diskussioner om vem som har rätten till vilken mark och titel. Det blir helt enkelt lite långdraget emellanåt.

Just att boken är så fylld av politiska intriger gör att jag får känslan av att det inte händer något. Inte i jämförelse med tidigare böcker. Historien puttrar på, tar några oväntade vändningar, men det händer inget totalt överraskande på det sättet som det gjort i tidigare böcker. Inget som får en att hetsigt läsa vidare för att veta hur det kommer gå, om det verkligen hände på det sättet som det antyddes.

Jag som inte varit så väldigt förtjust i de delar av bokserien som utspelat sig på andra sidan havet blir lite förvånad över hur mycket jag här gillar de kapitel som utspelar sig i Braavos. Det kan ha att göra med att de två karaktärer som befinner sig i denna stad tillhör mina favoriter, men också för att jag blev väldigt förtjust i denna spretiga, smutsig och ganska farliga plats. Den känns som en uppfriskande kontrast både mot det numera ganska välkända Westeros och de pampiga städerna längre österut.
Även de kapitel som utspelar sig på Iron Islands gillar jag. De ger en lite mer nyanserad bild av det mycket vikingainspirerade folk som bor på dessa öar, och det som sker i dessa kapitel ger upphov till en del mycket intressanta funderingar om vad som kommer att hända i kommande böcker.

Att jag tycker att ”A Feast for Crows” är den hittills svagaste delen i bokserien betyder inte att den är dålig. Långt därifrån. Men det är långt från Martins bästa, något av en utfyllnadsbok som introducerar en del nya och spännande karaktärer och tar en del gamla karaktärer till helt nya höjder (eller för den delen till helt nya lågvattenmärken, beroende på karaktär).

George R. R. Martin – A Feast for Crows (HarperCollins, 2005)

Annonser

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s