Amerikanska vampyrer

Jag har varit sugen på att läsa ”American Vampire” sedan jag för första gången hörde talas om projektet. Jag menar, en vampyrserie som ska vara både läskig och mörk, utspela sig i 1920-talets USA och med Stephen King som en av manusförfattarna? Sign me up!
Tyvärr så är inte alla projekt lika bra i praktiken som de är i teorin, något jag märkte när jag väl läste första samlingsvolymen ”American Vampire, vol.1”.

Titeln syftar på att den amerikanska vampyren är en vidareutveckling av den klassiska vampyren. Denna evolverade variant kan exempelvis vistas i solljus, något som gör originalvampyrerna både avundsjuka och rädda. Mest av allt avskyr de den representant för de nya vampyrerna, kaxige cowboyskurken Skinner Sweet, som är den ena av seriens två huvudkaraktärer.
Den andra protagonisten är den kämpande skådespelerskan och servitrisen Pearl Jones. Hon drömmer om sitt stora genombrott, men ett möte med en av Hollywoods stora producenter leder istället till att hon attackeras av vampyrer och lämnas att dö. För att kunna överleva och hämnas tvingas Pearl att bokstavligt talat lägga sitt liv i Skinner Sweets händer.

Det är egentligen inget större fel på grundhistorien. Problemet för mig är att om man skriver ett ganska stöddigt förord där men sågar allt från ”Twilight” till Sookie Stackhouse-böckerna och hävdar att man med denna serie vill ge vampyren huggtänderna tillbaka igen, då måste man göra en rent ut sagt skitbra serie. ”American Vampire” är inte bra. Den är hyfsad, men inte alls så läskig som skaparna själva verkar tro. Den är underhållande och innehåller en hel del snygga vändningar och scener, men läskig? Nej, inte särskilt.
Skinner Sweet är visserligen riktigt rolig, en anarkistisk fullblodsgalning med noll respekt för traditioner och hierarkier. Men han är inte skrämmande på något sätt. Då är Pearls öde långt mycket läskigare och mer gripande.

Albumet är en samlingsvolym med seriens första fem nummer. Varje nummer är uppbyggt av två delar, där den ena berättar om Pearls öde i 1920-talets Hollywood medan den andra halvan visar Skinner Sweets bakgrundshistoria som tog sin början i Vilda Västerns 1880-tal. Ett intressant grepp som tyvärr inte fungerar helt. Delvis för att de två olika delarna är skrivna av varsin manusförfattare. Hur stor beundrare av Kingen jag än är, så märks det rätt tydligt att han är nybörjare på det här med att skriva seriemanus (han skriver själv i sitt förord att han knappt har läst några serier ens en gång). Hans delar, om Skinner Sweet, känns ibland lite banala och överlastade med Sweets oneliners. Speciellt om man jämför med Scott Snyders manus, vars oresonliga hämndtema går rakt in i hjärtat på mig.

Rafael Albuquerques tecknarstil funkar väldigt väl. Jag var inte helt såld till en början, då han har en tendens att teckna ansiktsuttryck ganska överdrivna, men efter att ha sett några grymt snygga hel- och halvsidespaneler så var jag helt övertygad. Tendensen till överdrivenhet passar dessutom storyn väldigt bra, då den inte direkt är ett under av subtilitet i sig.

Allt som allt gjorde ”American Vampire, vol.1” mig lite besviken. Jag hade förväntat mig storverk och fick något hyfsat. Dock vill jag ändå läsa volym två, som utspelar sig i 1930-talets Las Vegas, mycket för att jag vill veta hur det går för den fantastiska Pearl Jones. Med tanke på att Scott Snyder dessutom är ensam manusförfattare till den samlingen, så misstänker jag att den håller en mycket högre nivå storymässigt.

Scott Snyder, Rafael Albuquerque & Stephen King – American Vampire, vol.1 (Vertigo, 2010)

Annonser

8 comments

    1. Jo, trist. Den var ju helt okej, men inte sådär fantastisk och nyskapande som jag hade hoppats på.

      Hm, syftar du på Tomb of Dracula eller Blade nu…? ;)

  1. Jag tyckte inte heller att serien räckte ända fram, men jag tycker nog att båda delarna av berättelsen var ungefär lika bra. Men den var ju riktigt snygg i alla fall. :)

    1. Ja, snyggheten kompenserar i alla fall delvis för att storyn inte blev så bra som jag hade hoppats. Men jag gillar ändå själva konceptet, så förmodligen lär jag läsa även nästa del innan jag bestämmer mig för om serien är värd det eller ej. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s