Den vilda världens hunger


I början av Caroline L Jensens roman ”Vargsläkte”, alldeles efter prologen, finns ett utdrag ur Imperiets låt ”Var e vargen?”. Citatet får min inre Thåströmälskande fjortonåring att dansa en spontan lyckodans, men det förnöjer även mitt vuxna jag. Detta citat sätter nämligen tonen för hela boken, det visar hur Jensen har tagit sig an varulvstemat och de övernaturliga inslagen i sig. Hennes vargar, liksom vargen i Imperiet-låten, kämpar med att balansera sin människonatur och sin inre varg. Att vara varg handlar om hunger, även om det inte nödvändigtvis bara är hunger efter mat som det hela handlar om.

Vera Duse har återvänt till sin barndomssort Jämnviken för sommaren. Hon ska hjälpa sin mormor med att rusta upp det fallfärdiga strandhotell som är i familjens ägo. Men återkomsten till barndomshemmet drar upp en massa gamla minnen som Vera trodde var begravda sedan länge och snart står det tydligt att det stora huset ruvar på en mängd hemligheter. Mest hemlighetsfull är mormodern Ylva Duse själv, som verkar ha förmågor utöver det vanliga. Förmågor som går i arv, till andra inom samma vargsläkte…

Om det inte lät så fånigt så skulle jag ha kallat ”Vargsläkte” för mysrysare. Eller feelgood-skräck, kanske. För att kalla ”Vargsläkte” för en renodlad skräckroman är lite missvisande. Inte för att den inte har sina läskiga partier, men för att det här dessutom är en väldigt underhållande bok. Inte bara spännande, vilket de flesta bra skräckromaner är, utan rolig och trots sitt ibland mörka innehåll väldigt mysig.

Mycket beror det på karaktärerna. Mormor Ylva är en formidabel kvinna, något som även kan sägas om hennes vänner Agnes och Cordelia. Att tillbringa sin tid i sällskap med dessa damer är mycket underhållande, speciellt när man även får vistas i det nedgångna gamla hotell som mormodern äger.
Även sidokaraktärerna imponerar. Den otursförföljda rektor Wijnbladh till exempel, vars paranoia och besatthet till en början framstår som komisk men som efterhand får en alltmer allvarlig och obehaglig ton. Hennes roll är över huvud taget intressant, då den komplicerar läsarens sympatier för flera av de andra karaktärerna.

”Vargsläkte” fick mig att tänka på både Roald Dahls ”Häxorna” och Charlaine Harris Sookie Stackhouse-böcker. Det är just den där blandningen av skräck och övernaturligheter i kontrast mot en mysig liten ort med en mängd kufiga och sympatiska invånare. Underhållande och sträckläsningsframkallande, men med en ganska mörk klangbotten.

Det är nästan så att jag sörjer att jag redan har läst ut ”Vargsläkte”. För det här är verkligen perfekt semesterläsning för den som vill ha något spännande och inte alltför tungt, men som inte räds lite blodiga skräckinslag mitt i sommaridyllen.

Caroline L Jensen – Vargsläkte (Ord Text Mening, 2011)

Annonser

17 comments

  1. Oj, vad hon kramas sönder Jensen.:) Inte läst.. än.. men tycker o av sett att det är oerhört skönt med någon som tar skräckgenren och breddar den lite även i Sverige.

    1. Hehe, lite som Cirkeln! :)
      Jag håller helt med dig! Jag gillar ju lite mer mysskräck à la Sookie Stackhouse, tycker att det är himla trevligt att det kommer något liknande till Sverige. Minus sexet då, men det ser jag bara som en fördel om jag ska vara ärlig. ;)

    1. Hihi, jag tänkte just att du som är ett så stort Sookie-fan måste gilla det här! :) Men ja, krama gör jag gärna och jag ser också fram emot nästa bok i serien.

  2. Hela varulvsgrejen känns så nästintill hopplös så jag måste nog göra ett avsteg från mitt autistiska zombiefokus och läsa den där. Bara för att ta reda på vad det är författaren har hittat på. Och din recension gjorde mig lite lässugen. Jag TROR att jag inte kommer bli begeistrad, men när fan blir gammal börjar han kanske digga varulvar!

    1. Fast varulvsgrejen är egentligen en ganska liten del av den här boken. Visst är den viktig, men den är inte särskilt dominerande (och det är inte mitt favoritinslag). Misstänker att det kanske blir mer om den i kommande böcker, men vem vet.

      Det finns inte någon enda zombie i boken heller, så att du vet. ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s