Apocalypse nowish

Jag började min senaste recension, av Nancy Peñas ”Katten och kimonon”, med att räkna upp allting som fått mig att vilja läsa boken. För det kändes lite som att den boken var skriven i exakt med min smak, med exakt de ingredienser som får mig att gå igång.
Lite samma sak är det med ”Cirkeln”. Det är den första delen i en trilogi skriven av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Och här finns så många ingredienser som får mitt nördhjärta att klappa lite hårdare än vanligt: en liten småstad där en stor ondska uppenbarar sig, häxkraft, en grupp sinsemellan mycket olika tonårstjejer, svartsjuka, Buffy-referenser, magiska hämndaktioner, och ödesdigra hemligheter. Att jag dessutom redan är bekant den ena författaren Sara via Elitistmörkerbokcirkeln och vet att hon är grym gjorde mig inte direkt mindre sugen på boken. Den här recensionen är med andra ord helt opartiskt skriven av en bloggare som är som klippt och skuren för denna typ av bok (förutom att jag nog hade uppskattat den ännu mer om jag hade varit femton år yngre).

”Cirkeln” utspelar sig i den lilla bruksorten Engelsfors, belägen mitt i de bergslagska skogarna. En natt när månen lyser röd samlas sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken, dragna dit av en okänd kraft. Det visar sig att de är utvalda att kämpa mot en mystisk ondska och för att lyckas med det måste de samarbeta. Men det är lättare sagt än gjort, med tanke på att de sex tjejerna är varandras totala motsatser och dessutom bär på en hel del gammalt agg mot varandra. Apocalypse nowish, med andra ord.

Om nu Sverige skulle ha sitt eget hellmouth så är Engelsfors verkligen rätt plats. Denna lille döende bruksort (som i mitt huvud ser ut exakt som Hallstahammar fast med mer skog) är den perfekta angreppspunkten för ondskan. Inte nog med att här finns platser som en nedlagd folkpark mitt i skogen (oerhört obehagligt!), här finns också en mängd klassmotsättningar och konflikter som är lätta att utnyttja för den som går ondskans ärenden.
Klassperspektivet är inte väldigt uttalat i boken, men just därför är det så bra. För de många likheterna mellan tonårstjejerna handlar inte bara om vem som är snygg eller ful, vem som är emo eller hästtjej, vem som är mobbad eller mobbare. Det handlar också väldigt mycket om vems föräldrar om är akademiker, vem som flyttat hemifrån vid sexton års ålder och vem som bor på en bondgård. De har olika förutsättningar, olika bakgrunder och innan de blev utvalda hade de dessutom olika framtider.

”Cirkeln” är en mycket sträckläsningsvänlig bok. Författarna har ett lättflytande språk och i synnerhet ett öra för att få dialoger att rinna på helt obehindrat och naturligt.
Själva historien handlar lika mycket om de ständiga konflikterna mellan huvudkaraktärerna som om kampen att komma tillrätta med sina nya krafter. Den ständiga misstron ger berättelsen ett lätt drag av paranoia, något jag verkligen gillar.

Eftersom ”Cirkeln” är första delen i en trilogi så handlar det mycket om att etablera karaktärer, bygga upp stämningar och miljöer. Vilket görs väldigt bra. Själva grundhistorien hamnar lite i skymundan, något jag inte har något problem med, men som kan bli en besvikelse för den som förväntar sig helgjuten actionskräck från första sidan.
När boken slutar finns det en mängd olika frågetecken kvar. Det bådar gott inför nästa del, ”Eld”, som kommer ut 2012. Jag hoppas att storyn där kommer få lite mer utrymme, både för läskigheter och mytologi, samt att vi kommer få läsa några kapitel skrivna ur min favorittjej Linnéas synvinkel.

Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren – Cirkeln (Rabén & sjögren, 2011)

Annonser

18 comments

  1. Hah, läste just ut Cirkeln idag jag också och jag håller med om sträckläsningspotentialen… Läste mer än hälften i ett svep. Och jag håller med dig om att vilja läsa från Linneas synvinkel men jag skulle också vilja se in i huvudet på Ida. Det måste finnas nån orsak till att någon beter sig sådar (vaga referenser är vaga :p)

    1. Jag läste de första 300 sidorna i ett svep jag också. Låg vaken sjukt sent med boken, men det gick bara inte att sluta!
      Ja, Ida vill jag verkligen få mer insyn i. Hon är en av de mest intressanta karaktärerna även om jag inte direkt *gillar* henne så är jag nyfiken på hennes beteende. Plus att jag vill veta mer om ””the Big Bad” (för att fortsätta med Buffy-referenserna)!

  2. Alla tycks läsa den där just nu. Om det dyker upp odöda i tvåan ska jag också. Men jag är zombietaliban och vägrar göra avsteg. Sen ska jag sitta på hemmet och gräma mig över alla böcker jag missat, men åtminstone är jag zombieexpert då.

    Lustigt, eller dumt, att om man klickar på dig i kommentarerna på någon blogg så hamnar man hos någon annan bokstavlar som skriver om djur?

    1. Du kanske kan försöka pitcha zombieidén hos Sara? Då får du en utmärkt ursäkt att läsa hela trilogin sen, menar jag.

      Får man fråga hur renlärig du är som zombietaliban? Fungerar det med ghouls? Kan du läsa en bok som ”I am Legend” som har inspirerat en mängd zombiefilmskapare och författare, trots att boken egentligen handlar om ett slags vampyrer? *är nyfiken*

      Det är min gamla domän. Den borde inte vara kopplad till kommentarerna längre, om det inte är någon väldigt gammal kommentar? Ska se över det där.

  3. Det låter verkligen som en bok i min smak, men jag tror faktiskt att jag väntar med den till att iaf den andra delen kommit ut. Väntar hellre lite längre med att börja istället för att gå och längta efter nästa del.

    1. Det är så himla frustrerande att vänta på nästa del i en bokserie! Jag gör det här misstaget hela tiden, börjar läsa en bokserie där inte alla delar har kommit ut och så känns det som att jag få gå runt i evigheter och vänta på att nästa bok ska komma ut…

      1. Ja, och när den väl kommer har man liksom glömt bort den och behöver nästan läsa den första boken en gång till för att vara uppdaterad. ;)

  4. I Am Legend är ju världens genom tiderna bästa zombieroman utan att alls vara det. Så zombietaliban är jag när det kommer till kritan icke. Jag läser mycket olika skräck egentligen, har bara lite svårt för vampyrer a la Anne Rice eller Twilight. Det är inte min grej. Eller såna fåniga omvandlade sköldbeklädda alienliknande ”vampyrer” som i The Passage. Usch, jag blir lite smågrinig bara jag tänker på den boken känner jag.
    Varulvar kan vara lite kul, men de är verkligen inte läskiga alls. Roliga byrackor som känns väldigt mycket folktro. Enda undantaget kanske Striebers gamla bok varulvarna (Wolfen). Så zombien är det perfekta hotet/monstret enligt mig. Även de mer moderna infekterade av olika slag. Bara de inte blir Cronin-spektakel. En och annan demon kan slinka ned också. Fram för fler demoner vid sidan om. Fjärilen från Tibet ligger och väntar sedan lång tid tillbaka och vill bli läst.

    1. Agreed om I am Legend! Fast jag är ett stort fan av The Passage också, så där tycker vi tydligen heeelt olika.

      Egentligen tycker jag att alla typer av apokalypsscenarion där hela civilisationen hotas känns som en form av zombiefiktion. Oavsett om det handlar om zombies, vampyrer, virus, demoner eller något helt annat. Fast en varulvsapokalyps ställer jag mig tveksam till, har svårt att tänka mig att det skulle kunna funka…

  5. Har du skrivit om The Passage? Din blogg är ju enorm! Om du har det så länka, jag är nyfiken på vad där kommer stå i så fall. Och precis som när feuerzeug lovordar David Wellington som vore han Messias, tycker jag det är kul med andra åsikter än mina egna, dem är jag så van vid.

    1. Det är ganska många recensioner att kleta igenom, så det är svårt att få översikt vad jag har bloggat om eller ej… Jag har skrivit om både The Passage och I Am Legend faktiskt. :)

    1. Jag var rätt mycket Linnéa i tonåren, med en släng av Minoo, så jag identifierar mig mest med dem. Men visst finns det en liten Anna-Karin i mig också, det kändes helt omöjligt att inte sympatisera med henne trots alla dumma beslut hon tar i boken… Fast de gäller ju de flesta karaktärerna, att de tar dumma beslut alltså. Vilket jag gillar, för det känns väldigt typiskt gymnasiekids. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s