I den värsta av världar


Att recensera Dmitrij Gluchovskijs ”Metro 2033” är något av en utmaning för mig. Inte så att det är svårt direkt, jag gillar ju att båda läsa och skriva om postapokalyps, men jag har insett att jag inte kan skriva om boken ”Metro 2033” utan att samtidigt skriva om spelet ”Metro 2033”.
Jag spelade nämligen spelet först, långt innan jag ens öppnade boken. Att läsa en bok och hela tiden se spelmiljöer framför sig är en märklig upplevelse, märkligare än alla de gånger jag har sett filmen först och läst boken efteråt. Men också intressant, för bok och film skiljer sig väldigt mycket åt på sätt som jag inte riktigt hade förväntat mig.

”Metro 2033” utspelar sig, som titeln antyder, i Moskvas tunnelbanesystem. Ovan jord ligger staden i ruiner efter ett kärnvapenkrig som ödelade civilisationen. Artiom är en ung man som bor på stationen VDNCh, precis vid den gamla botaniska trädgården. Stationen har börjat plågas av några mystiska varelser, de svarta, som har en förmåga att få de starkaste soldater att bli bokstavligt talat galna av skräck. För att rädda sin hemstation – och i förlängningen hela metron – ger sig Artiom iväg på en mycket farlig och mödosam resa genom tunnelbanesystemet för att söka hjälp.

Moskvas tunnelbana är världens näst största (bara Tokyos tunnelbana har fler resenärer) och är till stor delar byggd för att fungera som skyddsrum. Att förlägga ett postapokalyptiskt scenario i denna miljö är ett genidrag. Kontrasterna mellan de överdådiga marmorklädda och kristallkroneförsedda stationerna (som visserligen r nergånga, men ändå vackra) och de smutsiga människospillror som lever här är enorma och gör att miljön blir oerhört suggestiv. Gluchovskij har utgått från verkliga fakta och myter kring Moskva-metron och byggt upp en skruvad och obehaglig men också mycket trovärdig värld.

Spelet ”Metro 2033” är ett skjutarspel med stora skräckinslag, där du spelar som Artiom. Miljöerna är, precis som i boken, oerhört suggestiva och jag blev mycket förtjust i skräckinslagen. Speciellt de som går ut på att du måste gömma dig eller smyga runt diverse monster, istället för att bara springa runt och skjuta. De knöliga kontrollerna och det usla sparsystemet drog tyvärr ner min spelupplevelse, tillsammans med det ständiga problemet att veta vad du ska göra härnäst. Spelets Artiom må vara duktig på att skjuta folk, men han är tydligen inte kapabel att bära med sig en karta.

De så dominerande skräckinslagen i spelet fick mig att tro att boken skulle vara något av en skräckroman. Vilket det alltså inte är. Visst finns här skräckinslag, särskilt i samband med de mystiska svarta, men de är ganska få. Snarare påminner Artioms resa i underjorden mig en hel del om Voltaires ”Candide”. Det handlar om ganska naiva unga män som tvingas ge sig ut på en resa, där de efter att ha upplevt en mängd fasor och undkommit en säker död, blir alltmer desillusionerade. Nog för att metron är ganska långt ifrån den bästa av världar och det enda Artiom skulle kunna odla i sin presumtiva trädgård är svamp, men många av de människor som han stöter på under sina resor är bisarra och våldsamma nog att passa in i Voltaires satirroman. Här finns legosoldater och grisfarmare, kommunister och fascister, mutanter och kannibaler, sektmedlemmar och banditer, revolutionärer och akademiker som till varje pris försöker skydda den gamla världens kultur. Och så Artiom då, som vandrar genom denna värld med allt större tvivel om att den går att rädda eller ens borde räddas. För vilket liv är de egentligen de lever, långt under jorden i sina smutsiga tunnlar? Är det ens värt att fortsätta kämpa?

Det jag gillade allra bäst med boken ”Metro 2033” var just de delar som handlar om de olika politiska fraktioner och allmänna knasbollar som Artiom träffar på. Gluchovskij har koll på sin historia, det märks, och han är oerhört skicklig på att framställa samtliga politiska åsikter som samtidigt trovärdiga och fullkomligt galna. Dessutom ganska roliga emellanåt, som när Artiom tror att det är de mystiska svarta från hans egen station som fascisterna inte vill släppa in i sina tunnlar. Eller när han får höra om en satanistsekt som tror att de kan gräva sig ner till helvetet om de bara lyckas få hålet djupt nog.

Dmitrij Gluchovskij lyckas med ”Metro 2033” göra det som postapokalyptiska romaner ofta är så bra på; att använda jordens undergång för att fundera över vad det betyder att vara människa. I hans bok finns det inga tydliga hjältar. I metrons djup gör människor det som krävs för att överleva för dagen, även om det betyder att de kanske förlorar sina långsiktig chanser att bygga upp en ny värld.

I slutet av den här månaden kommer fortsättningen ”Metro 2034” ut på svenska på Coltso förlag. Jag kan knappt vänta tills jag får ge mig tillbaka ner bland de mörka tunnlarna och dess desperata invånare.

Dmitrij Gluchovskij – Metro 2033 (Pocketförlaget, 2011)

Nyfiken på spelet? Läs mer här.

Annonser

12 comments

  1. Metro 2033 är riktigt, riktigt jäkla bra. Håller helt med om att postapokalypsen är bäst när den behandlar hur människor förhåller sig till varandra när allt gått åt pipsvängen och det klarar Gluchovskij utmärkt.

    Visste inte att uppföljaren kommer nu snart! :-)

    1. Jag håller helt med! Jag hade förväntat mig mer tunnelskräck i stil med spelet, men blev positivt överraskad. Just att boken är så komplex gillar jag starkt.

      Den kommer om bara några veckor! Jag är väldigt sugen, tänker att den skulle passa ypperligt som sommarläsning.

  2. Ah, Den oförliknelige Ingemar Roos tipsade om den här för flera år sen, visste inte att den kommit på svenska. Ett boktips för lata sommardagar helt klart.

      1. Nej, jag har inte ens läst del 1 ännu, din eminenta text påminde mig om Ingos tips och nu är den beställd – pocketversion såklart- tillsammans med marvel 1602.
        Så efter ett lååångt köpstopp blev det två bokstävelstips som fick mig öppna lädret igen=)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s