Friendship never e-ends

Det är något med Sara Hanssons seriealbum ”Vi håller på med en viktig grej” som känns genuint sympatiskt. Jag tror att det har med stämningen att göra, hur Hansson är så obrottsligt lojal med sitt elvaåriga seriejag. I vilket fall så får det mig att falla handlöst för det här självbiografiska albumet.

Sara tittar på tv en kväll och får se en musikvideo med Spice Girls. Hon blir helt fascinerad och går till skolan nästa dag med tofsar och ”Spice Girls” skrivet över hela armen. Det är så hon blir kompis med Rebbe, som är ett år äldre och som också älskar tjejgruppen. Det är deras vänskap som seriealbumet kretsar kring, en vänskap som faktiskt råkar vara det allra viktigaste om någonsin hänt.

Jag var själv lite för gammal för Spice Girls när de slog igenom. 1996 var jag sjutton och brydde mig mest om Morrissey, festivaler, att kejderöka och hinka kaffe på Café Pierrot, popkillar med snygga luggar och Sylvia Plath. Spice Girls var för mig en fånig och plastig skivbolagsprodukt, något för småungar utan koll.
Men även om jag alltså aldrig lyssnat på Spice Girls själv, så var det ju i princip omöjligt att undgå gruppens popularitet. Och hade jag själv varit elva när de slog igenom hade jag förmodligen reagerat exakt som Sara och gjort dem till mina allra största idoler.

Jag gillar verkligen hur den till en början så trevande vänskapen mellan Sara och Rebbe beskrivs ungefär som en förälskelse. Storslagna känslor och dramatiska vänskapsbetygelser. Det var ju precis så det var i den åldern, när det bästa som kunde hända en var att hitta en ny bästis.
Både Saras och Rebbes familjerelationer är också väldigt fint beskrivna. De är inte helt okomplicerade, men det gör bara att de känns desto mer äkta.

”Vi håller på med en viktig grej” är riktig feel good-läsning för någon som jag, som mest ägnar mig åt litterärt mörker. Och det menar jag i ordets bästa bemärkelse. Det är som att Hansson har visat vad Spice Girls-catchfrasen ”Girl power!” verkligen betyder i den här skimrande lilla juvelen till seriealbum.

Sara Hansson – Vi håller på med en viktig grej (Galago, 2011)

Annonser

10 comments

  1. Ah, den tiden…Jag var 14, recis i granslandet om det var ”okej” eller inte att gilla dem och jag mina kompisar bestamde oss for att inte gora det – plast och skit. Men precis som du skriver, det var sa omvalvande, folk i ens narhet blev helt fixerad och lite galna. Gansak gulligt nar jag tanker pa det.

    1. Jag tror att Spice Girls blev extremt viktiga för en hel generation av unga tjejer. Jag fattade nog i teorin varför så många gillade dem, men i praktiken var jag alldeles too cool for school för att göra det själv. :)

  2. 1996 var jag 9, d.v.s. i perfekt ålder för dem :) Min recension dyker upp i dag, jag håller med om allt du säger. Mycket bra rubrik på inlägget förresten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s