Klassiker jag inte har läst del 8: Anna Karenina

Scarlett Thomas roman ”Our Tragic Universe”, som jag recenserade i förra inlägget, är proppfull med litterära referenser. Den bok som nämns oftast (av de som inte är fiktiva), och som är viktigast för historien i sig är Leo Tolstojs ”Anna Karenina”. En klassiker jag inte har läst, men som jag har hört så mycket om att jag ibland inbillar jag mig att jag ändå har gjort det.

Det är inte så att jag har något emot ”Anna Karenina”, direkt. Jag vet att många skyr bokens längd, men för mig som gladeligen läser om en mastodontfantasyserie för andra gången är ju 850 sidor (vilket jag googlade fram, så rätta mig om jag har fel) ingenting. Jag gillar tegelstenar. Så länge de går att bläddra i ordentligt och så länge det inte krävs sängläge för att kunna läsa dem så brukar jag inte klaga.

Det verkar förstås förekomma fasligt många karaktärer i boken. Men med tanke på hur många karaktärer som är med i den där fantasybokserien som jag tjatar om hela tiden nu för tiden, så borde inte heller det verka avskräckande på mig. Jag gillar ju stora persongallerier i episka verk, de brukar göra det hela så mycket intressantare.

Vad mer kan jag skylla på? En olycklig kärlekshistoria? Jag klagar ju när kärlekshistorierna slutar lyckligt, misantrop som jag är, så det är ju snarare ett skäl till varför jag borde läsa boken. Jag har verkligen inget emot lite litterära äktenskapsbrott och förbjudna passioner.

Jag har fått för mig att det ska finnas med något slags ”stream of consciousness”-asvnitt mot slutet, men det kanske jag har inbillat mig? För de vore faktiskt en alldeles utmärkt ursäkt till varför jag inte har läst, för det brukar jag tycka är fasligt tråkigt. I alla fall om det är ett långt avsnitt. Fast det skulle jag ju kunna bläddra förbi förstås, om det nu fanns ett sånt stycke.

Det verkar faktiskt som att jag har undvikit att läsa ”Anna Karenina” helt utan orsak. Det kan till och med vara så att jag tycker att inledningsmeningen är så bra att jag faktiskt har blivit lite sugen på att läsa just den här klassikern:
”Alla lyckliga familjer liknar varandra, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt särskilda sätt.”

Det enda rätta att göra är att fråga den allvetande bokbloggosfären om råd.
Vad tycker ni? Ska jag ge ”Anna Karenina” en chans eller ska jag låta den här klassikern förbli oläst? Är den här boken en litterär skatt eller är den egentligen ganska långtråkig? Övertyga mig!

Annonser

12 comments

  1. Jag skulle säga att det är både en pärla och en rätt seg bok. Historien är grymt bra, men beskrivningarna ibland galet långa. Läs säger jag!

    1. Det kanske är de där långa beskrivningarna som får folk att fastna mitt i?
      Det lutar åt att läsa, faktiskt. Men jag ska nog vänta tills jag har lite färre tegelstenar som ligger och väntar på sin tur.

  2. Anna Karenina är en av mina allra största favoriter genom tiderna. Och då hatar jag tegelstenar och tycker ryska namn och smeknamn är grymt förvirrande. Läs läs läs!

  3. Jag håller ju på och läser den här. Har hållt på länge, dessutom. Mer och mer intensivt. (Säg ett kapitel i månaden…). Har nu kommit ca 200 sidor in i boken, och det som hindrar mig från att gå snabbare fram är att den är så jäkla tjock och tung att jag helt enkelt inte kan få med mig den till jobbet, och därmed förlorar värdefull lästid å ena sidan, läser något annat å andra sidan och därmed vill läsa ut det andra på kvällen å tredje sedan och därför å fjärde sidan inte läser Karenina då heller.

    Men jag tycker verkligen verkligen verkligen mycket om den. En alldeles fantastisk uppsättning av personer (man får ju annars lätt intrycket att det bara handlar om Vronskij och Anna), och olika slags relationer. Det är inte ens särskilt mycket beskrivningar (tycker jag). Kanske tycker jag att det är så lite för att jag var beredd på mycket. Däremot är det längre beskrivningar av vad folk tänkte, men det tycker jag är rätt hjälpsamt.

    Jag kan tyvärr inte avråda dig från att läsa den. Men du behöver ju inte skynda dig så där jättemycket, för jag skulle avsky om du gick om mig i läsningen. :-)

    1. Är den sådär fasligt tung och tjock även i pocketutgåva? Jag läser ju oftast hemma, så jag räds inte tunga inbundna böcker, men de tär ju alltid lika jobbigt att få träningsvärk och förslitningsskador innan man ens har hunnit halvvägs.

      Jag har följt din kamp med Anna Karenina länge, Vixx, så jag misstänker att den har gjort att jag har blivit lite rädd för boken. Tänkt att den lätt verkar bli ett evighetsprojekt.

  4. Äsch. Numera använder jag ju Karenina som ett slags slapstick ;-) Jag kommer viga en månads blogginlägg till att hylla boken när jag är klar!

    Jag har aldrig sett Karenina i pocketutgåva, men om det finns så misstänker jag att den inte är lika tung som min inbundna (eller inbundna och inbundna. Det är en kartonnage-upplaga eller vad det heter från bokrean 1993).

    1. Med tanke på hur många inlägg boken figurerar i så verkar det ju så. ;)

      Den verkar finnas som pocket på engelska. Fast det är säkert en sån där riktigt budgetutgåva som börjar tappa blad bara man tittar på den så jag borde nog hålla mig borta från den.
      Storpocket tänker jag mig är ett vettigt format för den här boken. Hellre det är någon blytung inbunden.

  5. Jag läste den i pocketutgåva, Delfinserien, Bonniers, utgiven 2003, så det har iaf funnits som pocket. Och jag ångrar mig inte, inte, inte! Faktum är att det också är en av mina bästa genom livet, definitivt topp 10, för stämningen, persongalleriet, och för känslorna den lyckades förmedla till mig som läsare som jag kan minnas och känna igen när jag nu tänker på den kanske 8 år senare.
    Så ja, det finns avgjort en anledning till att den är så hyllad som den är, och som gör att jag nu tänker att jag borde läsa om den. Så läs, tycker jag också!

    1. Ni verkar vara många som framhåller den här boken som en av de allra bästa! Bara det får mig att bli väldigt nyfiken, jag känner att jag nästan måste ge den en chans.
      Jag ska se om jag inte kan få tag i en pocketutgåva själv, det borde ju finnas någon i omlopp fortfarande.

  6. Jag forsokte lasa den nar jag var typ 13 och kom bara igen en femtedel. Har skytt den sedan dess av nagon anledning. Forstar inte riktigt varfor, for jag tror att den skulle tilltala mig. Men det har statt topp hittills. Jag vantar pa den dar da det skall lossna ordentligt!

    1. oj, du måste ha varit en ambitiös 13-åring! Jag var lite likadan i den åldern, gav mig på de allra tjockaste och mest komplicerade vuxenböcker jag kunde hitta…
      Men jag misstänker att det nog är lättare att uppskatta Anna Karenina som vuxen, och att läsningen nog går lättare dessutom. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s