In English, please

Ganska många av de böcker jag läser är på engelska. Inte alla, för jag läser ju trots allt en hel del svenska författare och dessutom får snålheten mitt ekonomiska sinnelag mig att hyfsat ofta läsa översättningar.
Jag har regelbundet läst böcker på engelska i över femton år. Både kurslitteratur och nöjesläsning. Men de senaste åren har jag inte bara mångdubblat den andel böcker jag läser på engelska, utan också insett att jag numera (efter idog träning och målmedvetet ordboksbläddrande) läser lika fort på engelska som på svenska.

Problemet är att ju mer jag läser på engelska desto svårare blir det för mig att stå ut med översättningar. Inget ont om översättarna i sig, de gör oftast ett oerhört bra jobb, men jag får ändå känslan av att så mycket försvinner i översättningen. Jag kan inte låta bli att tänka på alla de där språkliga nyanserna, idiomatiska uttrycken och synonymerna som jag går miste om när jag inte läser på originalspråket. Som att jag inte riktigt får hela läsupplevelsen som den är menad, utan mer än lite tråkigare andrahandsversion.

Jag har nu två alternativ. Antingen får jag sluta snåla och alltså sluta köpa de billigare svenska pocketversionerna av en engelsk bok eller så får jag försöka vänja mig av vid att läsa så mycket i originalspråk. Jag gissar på att alternativ ett är det enda rätta, för jag vill inte ens tänka på hur tråkigt alternativ två skulle vara…

Hur tänker ni när det gäller översättningar? Läser ni helst på engelska eller på svenska?

Annonser

55 comments

  1. Jag läser i stort sätt allt på engelska helst. Jag har till och med gått så långt att jag nästan hellre läser böcker av författare som varken har svenska eller engelska som modersmål – på engelska.

    Jag tror att det kan bero på att jag, under min tid som läsare av ”vuxenböcker”, har läst så otroligt mycket på engelska, till den grad att jag faktiskt läser snabbare på engelska än på svenska och oftast drömmer och dagdrömmer på engelska (det kan även bero på att jag sitter och läser engelsk facklitteratur typ 4-5 timmar varje dag).

    Jag har en regel om engelska böcker: om den har kommit ut i svensk pocket och inte är en tonårsbok, är en tonårsbok av något slag eller av en författare som jag endast har läst på engelska – då köper jag det svenska pocketet av ekonomiska skäl. Annars blir det på engelska. Just ja – klassiker läses också på engelska.

    1. Oj, då är du ju värre däran än jag är! Jag har inte kommit så långt att jag läser icke-engelska författare på engelska ännu. ;)

      Jag tänker på engelska när jag läser på engelska. Det tog några år att komma dit, men numera byter jag automatiskt. Så jag förstår att du drömmer på engelska, det är ju inte konstigt om du tillbringar hela dagarna med det språket.

      Jag har ingen direkt regel för engelska böcker, det beror lite på vad jag känner att jag har råd med för stunden. Det är lätt att trilla dit när man kan köpa fyra svenska pocket för en hundring till exempel…

  2. Jag håller helt med. Jag har blivit hyperkänslig mot (dåliga) översättningar. Så fort jag hittar en mening som känns liiite konstlad funderar jag över vad det förmodligen stod från början. Sen finns det författare jag helst inte läser översättningar av alls, oavsett bokpris. King tex. King är ordvrängare och det funkar inte riktigt på svenska, hur skicklig översättaren än är.

    1. Samma här, jag kan verkligen börja spekulera när jag stöter på märkliga formuleringar eller konstlade meningar i en översättning. Blir besatt av att veta vad det egentligen står i originalversion.

      Håller totalt med om King. Många som dissar honom som författare går efter äldre svenska översättningar som är rätt usla och där Kingens författarbegåvning verkligen inte framkommer. Klart att böckerna verkar platta då.
      Första King-boken jag läste på engelska var något av en chock för mig, dels var att det var så himla bra och dels för att det inte alls var särskilt lättläst.

  3. Känner mig som om jag var från stenåldern men jag läser gärna svenska översättningar. Jag står inte heller ut med att slå i ordböcker i och för sig. Engelska original läser jag när det inte finns översatt. Ändå har jag väl läst på engelska sedan någon gång i gymnsiet. Det blir väl tjugo år eller så. Det går liksom inte att hitta tillräckligt med bra fantastik och vuxenserier om man enbart hålla sig till svenska.

    1. Jag kämpade på med ordböckerna i många år och strök under alla ord jag slog upp. Vilket tydligen lönade sig, för nu slår jag nästan aldrig upp ord längre.
      Men håller med om fantastiken och serierna, det är ju bara en bråkdel som översätts till svenska. Vill man läsa den typen av böcker har man inte riktigt något val, det är engelska som gäller.

  4. Jag läser gärna på engelska, men jag läser fortare på svenska. Den enda gången jag tvekar är om boken innehåller många fackuttryck – då vill jag hellre läsa på svenska. Men det är ju en klar fördel att slippa vänta på översättningen om man inte behöver. :-)

    1. Fackuttryck kan vara knepiga på engelska, men jag har läst så mycket kurslitteratur att jag har vant mig vid det också. :/ Där är det ju också mycket som inte översätts och så får man slita som ett djur med att själv översätta alla fackuttryck lagom till tentan.

  5. Jag läser helst på engelska när det kommer till brittisk och amerikansk litteratur, men naturligtvis finns det undantag och bra översättare därute också.

    Fast vissa författare vet man ju är svåra, t.ex. Terry Pratchett som använder så mycket ordlekar och Dennis Lehanes Kenzie/Gennaro-serie där dialogen är väldigt ironisk och slagfärdig. Svårt att återge på svenska, så där läser jag undantagslöst på originalspråk.

    1. Det finns många bra översättare. Men jag har börjat drabbas av den krypande känslan att jag missar en massa om jag läser på svenska, hur bra översättaren än är…

      Håller med om Terry Pratchett. Ordlekar är alltid svåra att översätta. Lehane har jag knappt läst, men alla böcker med ironisk dialog eller dialektala inslag är ju väldigt svåröversatta.

  6. Jag läser mest på engelska, särskilt nu när jag har en engelsk pojkvän. Fast jag läser en del översatt också, om det är böcker jag inte känner för att köpa men som finns på svenska på biblioteket.

    1. Jag är så dålig på att låna skönlitteratur på biblioteket, annars hade jag kanske läst mer översatt. Men många bibliotek har blivit väldigt bra på att köpa in i originalspråk också iofs…

      1. Jo, jag märkte det nyligen när jag besökte Uddevallas stadsbibliotek, jag stod länge och väl och dreglade över deras fantasyhylla.

  7. Jag har en känsla av att anledningen till att översättningar ofta känns lite tråkiga är att man är väldigt mycket känsligare för nyanser på sitt modersmål. Halvstyltig prosa slinker förbi mycket lättare om det är på ett annat språk en svenska. Böcker som i original är på något språk jag inte kan läser jag helst i svensk översättning, men jag hoppas på en riktigt bra och stilsäker översättare :)

    Jag är hyggligt bra på engelska, och läser mest på engelska av den anledningen att det mesta jag är intresserad av inte översätts alls. Sedan försöker jag läsa minst en bok om året på tyska också, bara för att inte tappa det språket helt.

    1. Fast för mig handlar det mest om att nyanser går förlorade i översättningen. Engelskan har ju ett såpass mycket större ordförråd än svenskan att det kan vara svårt att översätta en text utan att behöva kompromissa. Jag har märkt det när jag har läst samma bok på bägge språken och hittat en mängd formuleringar som fått en helt annan innebörd på engelska än i översättningen.

      Mycket av det jag läser finns inte översatt heller. Vilket iofs inte gör mig något, det är ju därför jag har läst så mycket på engelska.

      1. Det är klart at nyanser går förlorade, men det finns ju också översättningar av bättre och sämre kvalitet. Jag tror dock fortfarande att det för de flesta (kanske inte så för dig, men jag hör definitivt till dem) är så att man lättare har överseende med taffligt språk när det inte är på ens modersmål.

        1. Ja, det finns ju många översättare som är väldigt bra. Det är lite synd att man oftast bara reagerar på de dåliga översättningarna, istället för att ge beröm till alla de som bra gjorda.

          Det kan ju också vara svårare att ens märka att språket ens är taffligt om man inte läser så mycket på just det språket. När jag började läsa på engelska hade jag svårt med liknelser och idiomatiska uttryck, jag hade ingen aning om vad de betydde och hade väldiga problem med att översätta dem. Då är det svårt att veta om liknelsen i sig håller eller om den bara är långsökt och fånig.

  8. Mitt stora problem är att jag inte kan läsa översättningar från vissa språk (engelska, tyska, norska et cetera) utan att någon liten del av hjärnan nyfiket börjar gissa och försöka återkonstruera hur det kan ha låtit på originalspråket. Det förtar rätt mycket av glädjen. Så, nej, behärskar jag originalspråket någorlunda så läser jag gärna på det, i vissa fall (kanske inte på engelska, då) förstås väl medveten om att jag missar en del. Men man blir bättre.

    //JJ

    1. Det där känner jag igen! Mest när det gäller engelska då, för jag har glömt så mycket av min skoltyska att det nästan är pinsamt. :)
      Läser man tillräckligt mycket på ett språk så får man ju till slut en känsla för det. Jag är glad att jag var så duktig som tonåring och slog upp alla ord jag inte förstod, det har underlättat enormt mycket.

  9. NEEEEJ, skrev en superlång kommentar men lyckades sjabbla bort den. I förkortad version:

    – J, har gjort som du, läst svenska pocketar (eller rec.ex.) för att spara pengar. Men jag läser gärna på engelska och försöker nu börja undvika översättningar om engelska är originalspråket. Min lilla Kindle-leksak underlättar ju också :) Den har dessutom inbyggd dictionary som man superlätt kan kolla upp ett ord med innan man återgår till läsningen. Tidigare har jag bara frågat Mr Bokbabbel om han råkat veta, aldrig orkat slå upp :P

    1. Ja, det är svårt att motstå recexen ibland, även när det gäller böcker jag egentligen vill läsa i originalspråk. Men jag har försökt sluta köpa så mycket översatta pockets iaf, jag resonerar lite som att en engelsk pocket ju inte är så himla mycket dyrare ändå.

      Det där med inbyggd dictionary i Kindle låter himla fiffigt. Jag slår sällan upp ord längre, om jag inte läser kurslitteratur, för allt mitt ordboksbläddrande i tonåren betalade sig verkligen. :)
      Här hemma är det jag som fungerar som min mans ordbok, han frågar alltid mig om ord när han läser eller vi ser på tv-serier/film…

  10. Jag brukar aldrig slå upp ord när jag läser på engelska, ibland frågar jag sambon men för det mesta så struntar jag i just det ordet och hoppas på att jag förstår sammanhanget ändå. (Ok, nån gång ibland måste jag slå upp – fathom, till exempel, är ett ord med två helt olika betydelser och sambon kunde bara den ena, som inte alls passade in i sammanhanget.)

    Det finns vissa författare som jag absolut inte kan läsa på svenska, Clive Cussler till exempel. Urfånigt på svenska, rikigt bra på originalspråk. Ungdomsböcker läser jag gärna på engelska för det känns som att svenska översättare förenklar för mycket, det blir ”ungdomsbok for dummies” på svenska.

    Men om jag har börjat läsa en bokserie på t.ex. svenska har jag väldigt svårt för att gå över till engelska senare i serien. Då blir det fel.

    Sen så har jag perioder när det gäller vilket språk jag helst läser på – ibland blir det nästan uteslutande engelska och ibland svenska… (men jag har upptäckt att jag mer och mer försöker läsa på originalspråk – konstigt egentligen, med tanke på hur motvillig jag var att börja läsa på engelska överhuvudtaget. Men läser man mycket fantasy, sf etc. så har man ju egentligen inget val).

    1. Oftast förstår man ju ordets betydelse av sammanhanget, men jag ändå väldigt glad att jag slog upp alla ord när jag var yngre. Det gör det mycket lättare för mig att läsa nu.

      Hm, jag kan inte komma på så många ungdomsböcker jag har läst i översättning den senaste tiden. Jo, House of Night-böckerna, men de var så usla att jag betvivlar att de varit mycket bättre på engelska än på svenska. Men jag förstår vad du menar med förenklandet, det känns som att en del översättare underskattar sina läsare rätt grovt.

      Jag tänker ibland att jag är rätt glad över att vissa författare inte finns översatta. Som China Miéville, jag vill inte ens tänka mig hur hans böcker vore i översättning.

        1. Jag tror också det. Men med tanke på att Irvine Welshs Trainspotting skriven på fonetisk skotska översattes till svenska så finns ju risken att någon ändå skulle försöka.

  11. Det är lustigt… jag kan också känna att svenska översättningar av engelska böcker känns b-igare. Men svenska översättningar av ryska och andra språk… dem läser jag glatt utan att någonsin känna att jag går miste om något! Hjärnans makt, där?

    1. Kanske för att det är lättare att tänka sig hur originalet är när man kan det språket? Man vet ju hur engelskans meningsuppbyggnad ser ut, så där är det lättare att ”känna” om något blivit knas i översättningen.

      Jag skulle verkligen vilja veta hur Perumov är på ryska! För hans språk är ju så märkligt på sina håll, jag vill veta om det är samma sak i originalspråk eller om hans bisarra liknelser där är helt i sin ordning.

        1. Jag hade en halvrysk kompis i gymnasiet, var alltid djupt fascinerad när hon ringde hem och pratade ryska. så vackert!
          ja, det borde väl finnas någon internetkurs för det? Gärna en där man får läsa rysk fantasy för att träna. ;)

  12. Jag läser ändå förvånansvärt lite på engelska, är precis som du alldeles för snål. Jag läser heller inte alls lika snabbt på engelska som på svenska, vilket är bra ibland. Men jag vill och ska läsa mer på orginalspråk för att liksom bättra på min engelska ännu mer.

    1. Ibland är ju prisskillnaden väldigt stor och då vinner den där snålheten ofta.
      Det är ju en vana också, att läsa på engelska. Gör man det tillräckligt ofta så tänker man knappt på det efter ett tag, det blir ingen skillnad alls mot att läsa på svenska. Fast övergångsperioden är förstås ganska tung.

  13. Jag brukar halka in i bokserier på svenska och sedan fortsätter jag med vad som nu finns utgivet på engelska. Det är inte alltid utan gnäll, men av någon anledning så vinner alltid läsbegäret över språket. Och mer och mer tvingas jag erkänna att originalspråket ofta är SÅ mycket bättre, även om jag tycker att översättare gör ett enormt bra jobb.

    1. Ibland tar det ju så lång tid innan böckerna kommer på svenska, då orkar man inte alltid vänta. Det var lite så jag började läsa mycket på engelska, jag började läsa en massa bokserier där bara de första delarna fanns på svenska. Harry Potter t.ex, där jag läste de första delarna på svenska men gick över till engelska när jag inte orkade vänta på översättningarna.

  14. Jag läser gärna på engelska om det är originalspråk. Önskar jag kunde flera språk så man kunde läsa fler författare i original :)

  15. Jag läser helst oöversatt litteratur. Håller med om att inte kunna låta bli att fundera på originaltexten när man läser översatt. Mitt problem är helt klart ekonomiskt.
    Varför är engelsk pocket så mycket dyrare när de inbundna kostar lika mycket både på svenska och engelska?

    1. Om engelska pockets och svenska pockets kostade lika mycket så skulle det här inte vara något problem alls. Men det kanske har med bokmomsen att göra? Eller någon allmän prissättningspolicy?
      Fast jag brukar tänka att en engelsk pocket från en nätbokhandel kostar ungefär lika mycket som en svensk pocket köpt i vanlig butik, på så sätt känns det bättre att lägga de där extra kronorna.

        1. Om jag bara hade tålamod att kunna köpa böcker från Book Depository… För visst är det så att de har lång frakttid? Och mitt tålamod när det gäller att vänta på böcker är ungefär -> <- så stort. ;)

          1. Jag vet inte om jag har haft osedvanlig tur men sen jag började beställa från Book Depository (och ja, det har blivit en del beställningar sen jag hittade dit) så har jag inte drabbats av särskilt lång väntetid. En vecka ungefär i snitt. Lite mer än de svenska nätbokhandlarna men de där kronorna jag sparar gör det värt väntetiden för det mesta ;)

            1. Åh, men en vecka låter ju väldigt rimligt! Jag ska nog göra ett försök med Book Depository själv då, har varit inne där och spanat många gånger utan att köpa något…

  16. Jag läser faktiskt enbart på svenska! Det har att göra med tålamod, jag orkar helt enkelt inte stå ut med den (visserligen försumbara) extratid det skulle ta att läsa på engelska. Och dessutom läser jag faktiskt en hel del förf som antingen har svenska som originalspråk eller annat än engelska. Säkerligen går jag miste om en del men i mitt fall får det vara värt det. :)

    1. Jag läser nästan pinsamt mycket anglosaxiska författare, så det är sällan originalspråket är något annat än engelska för mig…
      Men förstår dig när det gäller den där extra tiden det tar att läsa på engelska. det var så för mig väldigt länge, först på senare år har jag märkt att jag nu läser lika fort på engelska som på svenska.

  17. Jag läser en hel del på engelska. det började med vampyrerna och mer specifikt med Sookie Stackhouse som jag först läste i den första fasansfulla översättningen och sen blev tvungen att sluka på originalspråk. Jag läser svenska översättningar men har börjat glida över mot att hellre vilja läsa originalengelskan istället. Vissa böcker verkar dessutom de svenska förlagen (eller vilka man nu ska skylla på) inte begripa storheten i, Hilary Mantels ”Wolf Hall” verkar ju exempelvis inte komma på svenska och den hade det varit på gränsen till tragiskt att missa. Att det sen tog mig tre månader att läsa den (det är skillnad på engelska och engelska) är ju en annan historia…

    1. Jag har hört skräckhistorier om de där första Sookie-översättningarna… Är glad att jag aldrig råkade ut för dem.
      Wolf Hall är ju verkligen inte lättläst, men boken är klart värd all tid det tar att läsa de! Och jag har en känsla av att det skulle vara ganska energikrävande att läsa den i svensk översättning också…

        1. Jag skulle inte avundas den översättaren. Ett otroligt slit och sen skulle det säkert bara komma någon tjurig typ som yours truly och klaga på översättningen efteråt.

  18. Att läsa en svensk översättning av en engelsk bok och sedan sitta och fundera över hur meningar formulerades i originalet… det kan jag absolut känna igen mig i.

    Men nästan oftare händer det att jag – när jag läser en engelsk originalbok som jag vet har en svensk översättning – sitter och funderar över HUR I HELA VÄRLDEN översättaren gjorde med den och den meningen. Sitter ofta och knåpar ihop egna versioner och vill nästan springa iväg till biblioteket och jämföra min version med översättarens – vems mening blev BÄST?

    ^_^

    1. Jamen JA! Det där känner jag igen helt! Jag gör det rätt ofta också när jag ser film eller tv-serier (eftersom jag aldrig ser textat), sitter och tänker på hur jag skulle ha översatt vissa saker… Och önskar att det fanns ett ”facit” att jämför med. :)

  19. Skulle för övrigt gärna läsa mer på svenska. Märker att mitt svenska ordförråd halkar efter det engelska och blir onyanserat i jämförelse… mitt eget modersmål! Blir alltid lika glad när jag läser texter av skickliga svenska författare och översättare som lär mig nya ord och uttryck.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s