Heaven and hell


Pål Eggerts roman ”De döda fruktar födelsen” liknar inget annat jag har läst. Att kalla det en fantasyroman vore att förenkla, för här finns både socialrealistiska inslag, teologiska funderingar, politiska käftsmällar, smutsig skräck, storslagna fantasyinslag samt en finstämd kärlekshistoria. Det låter kanske som en osannolik kombination, men tillsammans bildar de en mycket läsvärd enhet.

I ”De döda fruktar födelsen” får vi möta Susanne som nyss har dött. Hon borde gå vidare och låta sig återfödas, men hon har svårt att släppa taget om sitt gamla liv och sin yngre syster Petra. När Petra blir kontaktad av Susanne är det inte bara början på en kamp för att rädda systerns själ utan också fortsättningen på en urgammal kamp mellan himlens härskaror och de demoniska horderna.

Jag är mycket förtjust i hur Eggert beskriver himlen och helvetet i sin bok. Här finns varken någon absolut godhet eller absolut ondska, snarare ett slags terrorbalans mellan två fanatiska läger. Att de himmelska änglarna låter som värsta sortens new age-livscoacher är ett smärre genidrag, det är både roligt och obehagligt på samma gång.
Jag måste erkänna att jag ibland tappade bort mig lite bland begreppen ibland, när intrigen började handla om de olika skärningspunkterna mellan dimensionerna. Kanske för att jag läste boken under min allra värsta lässvacka i vintras och därför inte var i toppform direkt. Men vissa passager är ganska begreppstunga för den som inte är bevandrad inom exempelvis kabbala.

Kärlekshistorien jag nämnde i början av inlägget är ett av mina favoritinslag i boken. Både Petra och Sebastian är ganska komplicerade karaktärer och ytligt sett varandras motsatser. Men deras relation känns både trovärdig och vacker, som en ljuspunkt i ett ganska kontant mörker.
Jag gillar karaktären Petra överlag, politiskt engagerad och ilsken som hon är. Kanske för att hon så bra lyckas förena styrka och svaghet, för att hon känns så oerhört mänsklig i jämförelse med de abstrakta väsen som annars fyller romanen.

”De döda fruktar födelsen” är en roman som lyckas förena fantasy, skräck och realism utan att ens komma upp i ett tegelstensformat. Det är en originell och eklektisk läsning som är både tänkvärd och intressant.

Vill du läsa mer om ”De döda fruktar födelsen” eller om Pål Eggerts andra böcker så tycker jag att du ska besöka hans blogg.

Pål Eggert – De döda fruktar födelsen (Järnringen, 2010)

Annonser

3 comments

  1. Jag gillade boken, trots (eller tack vare) den nästan osannolika blandningen den innehåller. Men Eggert lyckas få allt att hänga ihop och väver samman innehållet till en fascinerande historia.

  2. Det verkar vara mitt trademark att blanda till något slags litterär häxbrygd. Så här skrev Annika Johansson om min debutroman ”Ars moriendi – konsten att dö” i sin fackbok ”Världar av mörker – världar av ljus” (andra reviderade upplagan) ”Denna osannolika, bisarra samling idéer och infall ror Eggert förvånande nog riktigt snyggt i land, tack vare två egenskaper. Den ena är klartänktheten som ger ett slags slutgiltig reda åt alltihop, och den andra är hans hårt behärskade spårkbehandling som håller det glittrande prålet i strama tyglar. Det är en märkvärdig roman, inte invändningsfri men originell och tankeväckande.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s