Bokcirkelbok 2: Döden på en blek häst

Jag har insett att jag inte har skrivit något om den senaste bokcirkelträffen, trots att det var nästan en månad sen vi sågs. Det blir lätt så när bloggen ligger i malpåse (jag inser att jag inte längre kan påstå att den ligger i ide, nu när våren är här på allvar).

Den andra boken som Elitistmörkerbokcirkeln tog sig an var Amanda Hellbergs ”Döden på en blek häst”. En bok som åtminstone jag hade ganska höga förväntningar på, och som i teorin verkade vara en bok som skräddarsydd för min smak. Tyvärr så visade sig romanen i praktiken inte ens vara i närheten.

I centrum av berättelsen finner vi Maja Grå, en ung kvinna som flyttat till Oxford för att studera konst samtidigt som hennes mor blir brutalt mördad. Maja är synsk, precis som modern var, och börjar snart ana samband mellan hennes eget liv i Oxford och moderns våldsamma öde. Hon hemsöks av spöken och syner, samtidigt som hon misstänker att någon i hennes närhet vill henne illa.

Första halvan av boken är riktigt spännande. Lite långsam ibland och med en huvudkaraktär som är enerverande vag och velig, men med stämningsfulla miljöbeskrivningar och en hel del välskrivna skräckscener. Tyvärr känner jag att boken helt faller sönder under den andra halvan. Skräckelementen skuffas undan för en deckarintrig som känns både osannolik och fullkomligt förutsägbar och som effektivt förstör stämningen som byggts upp under den första halvan av boken.
Det känns lite som att Hellberg velat sitta på två stolar samtidigt, och därmed missat båda två. Vilket är synd, för jag misstänker att boken hade varit oändligt mycket bättre om hon hade nöjt sig med den skugghöljda, tentakelförsedda och lätt blodiga skräcktronen istället för att dessutom försökt inkludera den träiga deckarstolen.

Jag vet att flera av bokcirkeldeltagarna (inga namn nämnda) ogillade Hellbergs svulstiga språk. Jag hade inget problem med det, tvärtom tyckte jag att svulstigheten passade skräckinslagen riktigt bra. Det jag däremot hade stora problem med var de engelska ord och uttryck som tycktes vara helt slumpmässigt insprängda i texten. Jag är helt medveten om att boken utspelar sig i England och att författaren själv är bosatt där, men de engelska ord som finns med i texten tillför ingenting. Förutom en lätt irritation hos läsaren själv då, förstås.

”Döden på en blek häst” var för mig en stor besvikelse.
Jag ville verkligen gilla den här romanen, tro mig. Men den här splittrade och ganska styltiga historien var ingenting för mig, trots skräckinslag och anglofila inslag. Och då har jag inte ens nämnt den sexscen som fick mig att bokstavligt talat ta upp en skämskudde för att kunna fortsätta läsa.

Men oavsett hur lite jag gillade den här boken, så gav den upphov till en mängd intressanta och roliga diskussioner på bokcirkelträffen. Och det är ju själva tanken med att ha en bokcirkel, så jag måste säga att boken ändå var ett bra val som just bokcirkelbok. Även om jag inte skulle rekommendera det som nöjesläsning, direkt.

Till nästa träff är det science fiction som gäller. Det ska bli väldigt intressant att se hur det går, för jag vet att vi är några få sf-entusiaster, några skeptiker och några däremellan. Den perfekta blandningen med andra ord!

Amanda Hellberg – Döden på en blek häst (Forum, 2011)

Annonser

11 comments

  1. Jag tyckte om boken, men jag gillade inte heller deckarintrigen, det hade varit bättre om hon hållit sig till bara skräck. Styggelsen av samma författare är mycket bättre!

    1. Jag har hört många säga att ”Styggelsen” är bättre, så jag känner att jag verkligen borde ge den en chans. Den verkar ju vara lite mer renodlat skräckig också, så förmodligen mer i min smak.

  2. Tyckte precis som du att Hellberg gapade efter lite väl mycket. Tror definitivt att det blivit bättre utan deckarintrigen, den fyllde egentligen ingen funktion. Lite sugen på Styggelsen ändå, för det fanns en del bra i Döden på en blek häst. Början var galet spännande!

    1. Jag tyckte också att början var väldigt bra, och spännande, så jag blev rätt besviken sen när det bara blev ingenting av det hela. Synd. Men man kan ju hoppas att Hellberg håller sig till skräcken nästa gång och struntar i att blanda in ett onödigt deckarspår?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s