Unken zombieapokalyps


Mina känslor efter att jag sett miniserien ”The Walking Dead” i höstas kan sammanfattas med ett ord: besvikelse. Fast ”rättmätig feministisk ilska” hade varit en rätt så passande beskrivning annars, för det var precis vad jag fylldes av efter att ha sett en såpass sönderhypad tv-serie uppvisa könsroller hämtade från mina allra mörkaste mardrömmar. Visst var det en snygg tv-produktion med bra skådespelarinsatser och lagom splattriga speciealeffekter, men jag kunde inte undgå att känna en unken smak i munnen efter att jag sett serien.

Eftersom jag tydligen har något slags fallenhet för självplågeri när det kommer till att ge andra chanser så bestämde jag mig ändå för att ge graphic novel-varianten av ”The Walking Dead” en chans. Jag tror att jag resonerade något i stil med ”Det kan ju inte vara lika illa som i tv-serien!”. Vilket gjorde att jag med andra ord för rätt så oförberedd på att serievarianten skulle vara ännu värre.

Vanligtvis brukar jag älska zombieapokalypsscenariot – oavsett format. Jag har sett otaliga filmer på temat, läst ett antal böcker och inte minst avvärjt en ett avsevärt antal zombiehorder i spelformat. Jag är vid det här laget van vid de skräckfilmstroper som brukar ackompanjera apokalypsen (som the token black guy och the final girl), men det är något med just ”The Walking Dead” som gör mig lite extra förbannad.

För det första kan jag tycka att grundhistorien känns lite trött, både i tv- och serieversionen:
Sheriffen Rick Grimes som vaknar på ett zombiefierat sjukhus efter att ha legat i koma i veckor och ger sig på jakt efter sin fru och son, han är väl inte direkt världens mest spännande protagonist. Men i jämförelse med frun ifråga – och den lilla grupp med människor som hon slagit sig samman med – är han ett under av komplexitet. Hon får inte utrymme att vara något annat än en symbol för hopp, ett mål för Rick att nå. En mor och en hustru, men absolut inte en person.

Inte för att någon av av de andra kvinnorna som haft den tvivelaktiga turen att undvika att bli zombiemellanmål är mer intressanta. De tycks tillbringa sin tid med att tvätta, ta hand om barn och skvallra, medan männen jagar och skjuter närgångna zombies. I serien får de visserligen lära sig att hantera skjutvapen courtesy of Sheriff Grimes, men det hindrar inte fru Grimes från att skrika ”Eeek!” och tappa pistolen när det verkligen gäller. Varpå hennes lille son (japp, han är ju trots allt av manligt kön och därför har han tydligen något slags medfödd förmåga att kunna hantera vapen) tar över och leker actionhjälte.
Den enda kvinna som ifrågasätter könsfördelningen visar sig såklart inte bara vara en ful och fet feminist (så originellt), utan också den mest fördömande och osympatiska av seriens alla karaktärer.

”The Walking Dead” är rätt snyggt, om än något generiskt, illustrerad men det räddar inte serien från att bli en unken och reaktionistisk sörja. Jag menar, om jag efter mindre än halva albumet har börjat heja på zombierna så är det något som inte direkt står rätt till.

Med tanke på att Robert Kirkman i förordet skrivit följande: ”Everything in this book is an attempt at showing the natural progression of events that I think would occur in these situations” så kan jag garantera att jag i framtiden tänker undvika allt som Kirkman ens varit i närheten av. Efter att den mannen lyckats förstöra en fullkomligt god zombieapokalyps med sin mossiga kvinnosyn så tvivlar jag på att det finns någonting han kan göra som inte får mig att unleash the fucking fury.

Robert Kirkman & Tony Moore – The Walking Dead – Volume 1: Days Gone Bye (Image Comics, 2010)

Annonser

25 comments

  1. Totally agree med din analys. Kan dock tillägga att jag ofta identifierar mig med zombiesarna & hejar på dom, även när det inte är smörja. Här är jag dock rätt kluven iofs, för även om könsrollerna verkligen suger, så är det sällan man i övrigt ser så snyggt och påkostat zombie-material.

    1. Men det ÄR ju roligare att identifiera sig med zombierna och gå runt och hoppas att de lyckas äta upp de sista överlevande människorna. Jag gör det också rätt ofta… Men inte alls i samma utsträckning som i The Walking Dead. ;)

      Serien är verkligen grymt snygg och välgjord! Så himla synd att jag inte kommer kunna fortsätta se den…

  2. Väl rutet! Jag har varken sett miniserien eller läst graphic novel- varianten (hur säger man det i ett mer dagligt tal btw? ”Graphic novelen” går ju liksom inte…) men litar blint på din analys. Så fruktansvärt tråkigt att unkna gamla könsroller ska få fortgå – och att ingen i hyllningskören tycks hitta något att anmärka på.

    Suuuuuuck angående den feministiska nidbilden. Man blir så trött.

    1. Mitt språksinne får spel av att försöka använda ”graphic novel” i dagligt tal! Argh! Ibland tänker jag att jag borde börja säga/skriva ”grafisk roman” eller något liknande istället, men det låter bara inte bra det heller…

      Angående tv-serien så tycker jag att det är lite märkligt att hyllningskören varit så enig. Jag menar, serien är snygg och välspelad, men för mig är det helt omöjligt att smälta stenålderskönsrollerna.

      1. Seriealbum är det svenska ordet för Graphic Novel och det som vi i seriebutiken använder. Serieroman är också användbart men jag tycker själv att det inte passar för en svit av seriealbum som ex Walking Dead.

        1. Jag använder seriealbum ganska ofta. Men det knepiga med det uttrycket är att många tyvärr associerar ordet med serier för barn (eftersom folk i allmänhet verkar tro att det är den enda typ av serier som finns, har jag märkt). Jag önskar att det fanns något ytterligare uttryck på svenska, för jag håller helt med om att ordet serieroman blir fel när man syftar på en svit av album.

  3. Jag är lite kluven i frågan, och nästan böjd att hålla med Kirkman. Tror tyvärr att vi ganska lätt skulle halka in i unkna könsroller i krissituationer (speciellt i början av dem). Däremot tror jag att vi skulle ifrågasätta könsrollerna mycket mer än de i serien gör. Helknäppt ju, att bara EN person ifrågasätter det! Och riktigt typiskt att hon är både kvinna och tjock och jobbig. Var är mannen som hellre tröstar sina rädda barn än jagar kaniner?

    Själv gillar jag att Carl får skjuta den zombien. Hela Carls roll, som barn OCH mördare, är skönt problematisk!

    1. Det är ju inte bara kvinnornas roller som är stereotypa utan även männen. Jag skulle verkligen också velat se en man som hellre tröstar barnen än jagar, det hade varit uppfriskande.

      Att Carl skjuter zombien tyckte jag var sådär, men däremot gillade jag slutvändningen. Den önskar jag att de hade haft med i tv-serien! Apropå det där med barn och mördare alltså…

  4. Jag kände mig märkligt tom efter att ha sett tv-seriens två första avsnitt. Jag borde ju ha gillat det. Och då hade jag inte ens kommit fram till unkna könsrollerna. Det lustiga är att det är samma känsla som drabbade mig när jag försökte läsa serien för ett par år sedan. Har väl ändå tänkt att man borde göra ett nytt försök nån gång…

    Men efter att ha läst det här, och blivit varnad för samma sak av andra, kommer jag nu glatt hoppa över den här uppenbarligen överhypade smörjan! Haha! Så går det! Ni kanske lurar resten av världen, men Kalle Johnsson fick ni inte!

    1. ”Märkligt tom” är ganska exakt vad jag kände också när jag sett serien. Och just det där att jag kände att jag borde ha gillat det, men inte kunde.

  5. Intressant analys. Jag är bara halvvägs i tv-serien (följer den på TV 11 på söndagkvällar) och har lite svårt att ge ett helhetsintryck. Fast det är något som jag har svårt att sätta fingret på, kanske är det de unkna könsrollerna men jag tror att det även är något annat. Allt är snyggt och välgjort – men.. Hoppas jag får grepp om detta ”men” när jag sett klart.

    1. Det värsta är att jag verkligen ville gilla tv-serien. Jag var så otroligt peppad på en kvalitetszombieserie med hög budget och sen när jag såg den så bara… funkade det inte. Inte för mig.

  6. Hell no! Bokstävlarna har tokigt fel. Den första säsongen av teveserien problematiserar konservativa könsroller. Det är just scenerna där kvinnorna i lägret tvättar vid vattenreservoaren som tydliggör hur orättvis en sådan tudelning av arbete är. Kvinnorna sitter där och ifrågasätter varför de förutsättas göra sådant arbete hela tiden. Scenen till och med slutar med att lägrets manschauvinist hotar sin fru (ärkesvinet blir senare halvt ihjälslagen av en av alfahannarna i lägret och därför ligger och tjurar i sitt tält när han blir anfallen och dödad av zombier).

    Lägrets dynamik är ju att högskoleutbildade kvinnor måste samsas med konservativa familjefäder. Samma sak med vita och svarta. Under hela serien bråkar stadsbor och lantisar. Seriens samhällskritiska kärna verkar kretsa kring amerikanernas ”culture wars”. Jag tror inte att detta var det sista vi kommer att se om könsroller i Walking Dead. Om anpassningen till tv ska efterlikna seriens långa och mörka utveckling har vi mycket kvar att se.

    Kirkmans serietidning tar tyvärr knappt upp någon egentlig genusdynamik alls. Visst, vissa av kvinnokaraktärerna kan sparka skiten ur vem som helst men Kirkman försöker aldrig säga något särskilt om genusroller och kriser, och det är högst beklagligt.

    Jag håller annars med om att serietidningen och AMCs tolkning är på sin höjd okej zombiekultur, och når inte på långa vägar de kvaliteter som är böckerna av Max Brooks eller BBC:s otroliga teveserie Dead Set.

    Om någonting ska locka andra än rena zombiejunkies att läsa serietidningen är det i så fall karaktärernas långsamma och totala moraliska förfall. De vill bara skydda sina egna men fy fan vilka uppoffringar de tvingas göra.

      1. Dead Set tyckte jag var sjukt bra! Obehagligt, roligt, vasst.

        Jag gillar rasistproblematiseringen som de tar upp i tv-serien, den är intressant. Tyvärr såg jag inte skymten av den i serievarianten, men kanske är det något som dyker upp i senare nummer? Jag lär inte läsa fler album, så jag har ingen koll på hur resten av serien fortsätter.

  7. Själv tycker jag seriealbumen är lysande, men om man vill läsa zombie-seriealbum med helt andra könsroller som kan jag tipsa om Zorn & Dirna.
    För övrigt så kommer The Walking Dead på svenska snart, lagom till SPX11 i Stockholm.

  8. Mansgris som jag är så har jag intetänkt på just den vinklingen. Men du har rätt, visst är det väldigt gammaldags stereotypt. Iofs tror jag att det skulle ha blivit lite så även på riktigt, att snutarna sköter det ”viktiga” och kvinnorna får diska, Men att t ex frugan ska vara så våpig är ju sjukt onödigt.

    1. Jag diskuterade serien med min man härom dagen och kom fram till att om serien utspelats under säg 1950-talet, då hade jag inte haft några problem med könsrollerna. Men att låta serien utspela sig nu och inte visa något tecken till problematisering… det köper jag inte.
      Ja, frun alltså. Maken till irriterande karaktär har jag nog sällan stött på. Nog för att hon är våpig i tv-serien, men hon är ju bra mycket värre i serien!

  9. Jag läser sällan eller aldrig serietidningar, menar graaafiska romaner, men måste nog börja eftersom jag såklart är nyfiken på allt som händer i berättelsen, har några nummer liggande, hitills är det bara tv-serien som är min referens, jag föredrar bokstäver före teckningar.

    1. Så länge du inte kallar det grafisk novell, som jag har sett alltför många gånger… :P
      Läs serien! Gillar du tv-serien så lär du nästan säkert gilla serien också.

  10. Det blir mer girlpower längre fram i den tecknade varianten, men den starkaste kvinnan (OCH mannen) verkar ha blivit helt överhoppade i TV-serien, åtminstone än så länge.

    1. Åh, bra det! Jag går fortfarande runt och är lite besviken på både tv-serie och serie, men kanske kan säsong två av tv-serien bli bättre än den första? Jag har inte kastat alla förhoppningar om det överbord än.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s