Isande skräck


Jag har lite svårt att formulera hur mycket jag gillar Dan Simmons ”The Terror”. Det är en sån där bok som jag fullkomligt slukade, som jag drogs in i och inte kunde sluta läsa. Som jag därför sträckläste i en vecka medan jag ignorerade i princip hela omvärlden, inklusive den här stackars bloggen. Som gav mig den där typen av separationsångest man kan få när en riktigt bra bok tar slut och man yrvaket och motvilligt återvänder till verkligheten igen.
Så bra var alltså ”The Terror”.

Sommaren 1845 lämnar de två skeppen Erebus och Terror Storbritannien för att söka efter nordvästpassagen. Men expeditionen tycks vara otursförföljd, den blir försenad och drabbas av olyckor. Till slut fryser de båda fartygen fast i den arktiska isen, och besättningarna stålsätter sig inför en hård vinter. Men vintern blir hårdare än de någonsin kunnat föreställa sig när de upptäcker att någonting rör sig ute bland isbergen, någonting som förföljer och dödar besättningsmännen.
Medan männen kämpar mot kölden, hungern och skräcken så börjar det bli alltmer uppenbart att det inte är någon hjälp på väg och att deras enda chans är att försöka fly söderut.

Dan Simmons är en mästare på att skriva historiska romaner med en skräcktwist. Det märks att han har researchat Franklin-expeditionens öde ytterst noga, för varje liten detalj känns mycket trovärdig. Kölden, smutsen, hungern, sjukdomarna och galenskapen – allt känns såpass realistiskt beskrivet att skräckinslagen blir en mycket effektiv kontrast. Bara miljön i sig är ju hårresande väl beskriven, jag har svårt att tänka mig en plats som kan kännas såpass klaustrofobisk och ödslig på en och samma gång som dessa två fastfrusna skepp.

Simmons låter flera olika besättningsmän komma till tals i och med att han byter berättarröst i varje kapitel. Detta grepp fungerar väldigt väl i ”The Terror”, det får fram en mängd fina nyanser och diskrepanser i de olika männens historier. Vissa av männen kommer till tals i bara något kapitel, medan andra – som kapten Crozier och Doktor Goodsir – är återkommande berättare romanen igenom.
Just Goodsirs kapitel, som är skrivna i form av dagboksanteckningar, tillhör mina favoriter. Denna läkare, som följt med expeditionen i huvudsak för att studera arktiskt djurliv, är till en början mycket naiv och entusiastisk inför resan. Hans personliga utveckling boken igenom är väldigt intressant att följa.

”The Terror” är en sträckläsningsframkallande skräckroman i en historisk kontext. Men det är också en studie i övermod och intolerans. Många av de missöden som drabbar Erebus och Terrors besättningar är frukten av dåliga beslut – i allt från valet av besättningens klädsel och matransoner till militära och taktiska missbedömningar. Inte minst synen på och attityden mot de inuitfolk som bebor området är både obehaglig och i längden ödesdiger för besättningsmännen.

”The Terror” är en bok som jag kommer försöka pracka på de flesta jag känner. Visst kan sidoantalet (över 900) verkar avskräckande, men med tanke på hur otroligt bra romanen är så är det ingenting som borde verka avskräckande.
Läs! Helst nu i vinter medan snöstormen viner runt knutarna och hela landets tågtrafik står stilla, då den här boken kan fungera som en mycket bra påminnelse om att saker kunde varit mycket värre.

Dan Simmons – The Terror (Bantam Books, 2007)

Annonser

24 comments

  1. Ja den är helt fantastisk! Många tegelstenar ger ju känslan att man bara vill bli klar med dem till slut, medan man önskade att The Terror inte skulle ta slut.

  2. Åhå??
    Sedan jag läste Nattens Barn (nittiotal nångång kanske?) har jag kategoriskt avfärdat Dan Simmons böcker.
    Kanske dags att ge honom en chans ytterligare.

    1. Är Nattens barn samma som Children of the Night? Dracula-boken? Den läste jag i sommar och tyckte att den var rätt usel och fånig…

      Men som tur är verkar Simmons ha blivit mycket bättre på senare år, både The Terror och Drood är otroligt bra.

      1. Det låter ju rimligtvis som samma bok… Handlingen har jag förträngt, men minns hur mycket jag avskydde den.
        Då kanske jag ska jag kolla upp ”nya” simmons, tackar för tipset!

  3. Ännu en anledning att trotsa tegelstensskräcken alltså. Jag har ju ett rejält presentkort på SF-bokhandeln och där borde den väl finnas…

  4. Du tog orden ur munnen på mig! Det var separationsångest på hög nivå när den var slut. Nu måste jag nog ta en liten paus i läsandet (ett par timmar minst ;) innan jag påbörjar nästa bok. Andas ut lite och smälta isen i ögonfransarna.

    1. Jag var också tvungen att ta en liten läspaus när jag var klar, det fanns ju ingenting som kunde mäta sig med ”The Terror” ändå.
      En av de allra bästa böcker jag läste förra året, helt klart!

  5. Jag var lite sugen på att läsa om The Terror i samma ögonblick som jag läst klart sista sidan, så ja, separationsångest deluxe. =) Den var så sjukt bra.

  6. Visst känns det som om Dan Simmons gjort en rejäl kvalitetshöjning det senaste decenniet? Jag avgudade Drood och tror att The Terror är minst lika bra (nu mer än någonsin…) men minns att jag påbörjade Nattsommar (The Summer of Night, icke att förväxlas med The Children of Night) för några år sedan och var sådär impad. Nu var det nog iofs mycket översättningen och det fula omslaget (ytlig, jag?) och jag ska ge The Summer of Night en ny chans har jag tänkt, men man år helt klart känslan att Simmons nu och Simmons då är som, tja, King versus Koontz. Intressant.

    1. Ja, verkligen!
      Children of the Night var högts ordinär tyckte jag, medan både Drood och The Terror varit helt fantastiska både vad gäller språk, karaktärer, intrig osv.
      Jag vet inte riktigt vad herr Simmons har gjort för att bli så mycket bättre, sålt sin själ till djävulen kanske? Eller så har han bara hittat ett format som verkligen passar honom, med dessa historiska skräckromaner.

      Jämförelsen King vs Koontz förresten – mitt i prick!

  7. Åh jag har letat efter nåt att fylla tomrummet efter Cronins ”The Passage” med – låter som ”The Terror” is the shit!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s