Tonårsvampyrer i usel översättning

Först en bekännelse; jag brukar titta på ungdomsvampyrtv-serien ”Vampire Diaries”. Inte för att jag tycker att det är så särskilt bra egentligen, men någon guilty pleasure tänker jag att jag borde få ha. Speciellt när denna guilty pleasure inkluderar både vampyrer, tonårsdramatik och skamlös underhållning.

Att jag således varit nyfiken på att läsa böckerna av L.J. Smith som ligger till grund för tv-serien är inte särskilt märkligt. När så Pocketförlaget praktiskt nog ger ut de första två böckerna, ”Uppvaknandet” och ”Kampen”, kunde jag bara inte motstå ett smakprov.

Att teveserien är baserad på denna bokserie är en sanning med modifikationer. Väldigt mycket skiljer sig mellan bokversionen och tv-versionen, inte minst är protagonisten Elena väldigt annorlunda i böckerna. Den känsliga och seriösa tv-Elena har inte mycket gemensamt med den självupptagna och rätt ytliga bok-Elena. Samma sak gäller för de flesta andra karaktärer, något som gör att jag till en början har lite svårt att hålla reda på respektive karaktär.

Serien är kanske inte det bästa som tv-mediet frambringat de senaste åren, men faktiskt tycker jag att den är klart bättre än böckerna. Mycket för att karaktärerna i serien är mer nyanserade än dess endimensionella motsvarigheter i böckerna. Jag gillar tv-Elena, hennes emobrorsa och coola moster, medan jag inser rätt snart att jag inte bryr mig ett dugg om samma familj i böckerna (där emobrorsan inte ens är med, han är ersatt av en ganska menlös liten syster).
Visserligen är Stefan lite roligare i böckerna. Farligare och mer instabil, inte lika mycket Captain Cardboard som han är i serien. Men det räcker inte långt.

Jag misstänker att jag kanske hade gillat dessa två första böcker mycket bättre om jag hade läst dem i originalspråk. För språket är otroligt torftigt, närmast parodiskt, vilket måste vara på grund av en slarvig översättning. Ett exempel, från ”Uppvaknandet”:
”Kramen var varm och ömsesidig. Elena hade saknat Meredith mer än någon annan. Hon tittade på den långa tjejen.”
Stora delar av böckerna är såhär styltigt skrivna, ungefär som en nioårings ”Mitt sommarlov”-uppsats skriven av någon som inte lärt sig att använda bisatser ännu.

”Vampire Diaries”-böckerna är kanske inte lika usla som ”House of Night”-serien, men de är heller inte särskilt läsvärda. I synnerhet inte i denna verdervärdiga översättning.
Nej, i fortsättningen tänker jag hålla mig till tv-serien som visserligen spårat ur rätt ordentligt under sin andra säsong men som i det stora hela ändå är rätt underhållande.

L.J. Smith – Vampire Diaries: Uppvaknandet och Kampen (Pocketförlaget, 2010)

Annonser

18 comments

  1. Som jag brukar säga när Vampire Diaries-böckerna kommer på tal: jag var galen i dem när jag var sådär 14, men när jag försökte läsa om dem för något år sedan gav jag upp efter en halv bok eftersom det var för tråkigt. Har växtx ifrån dem, helt enkelt. (I dåvarande svenska versionen hette serien ”Vampyrens kärlek” och såg ut så här: http://vampirediaries.se/images/2010/vampyrens-krlek_82656660.png)

    Tv-serien följer jag, även om andra säsongen har varit rätt meningslös. Mycket ögongodis dock. ;)

    1. Vet du om det är samma översättning nu som då? För den är verkligen katastrofalt dålig… Och ganska tråkig handling till det dessutom.
      Omslaget var ju härligt i den gamla utgåvan iaf. :)

      1. Jag tror att det är samma översättning nu som i tidigare utgåvan och det är ju inte så kul. Å andra sidan blir det inte så himla mycket bättre för att man läser på engelska heller. Jag läste en av de första på svenska och en på engelska och de var båda rätt trista. I del tre (som jag av oförklarlig anledning ändå försökt ge mig på) kom jag ca fyra sidor innan jag gav upp. Tv-serien spårar ju visserligen ur en del just nu men den är ändå så mycket bättre och jag fortsätter glatt med mitt guilty pleasure-tittande ;)

        1. Ah, vad skönt. Då vet jag att jag inte har missat något. :)

          Nä, den här bokserien var ju inte särskilt rolig alls. Men tv-serien är ju som sagt både underhållande och full av ögongodis, så den lär jag fortsätta med. :)

  2. *grubbel grubbel* Jag är också en av dem som köpt den smarta dubbelutgåvan av de första böckerna, men har inte läst dem än. Hmm, men jag ska ge dem ett försök i alla fall. Gillade Twilight även om en del gnällde på den översättningen. Så vi får väl se.

    1. Jag borde verkligen lära mig att läsa det mesta på engelska istället för att sitta med usla översättningar, men gjort är gjort… Svårt det där.
      Var Twilight-översättningen så dålig? Jag vet att många klagade på Meyers språk i allmänhet i böckerna, men i jämförelse med de här böckerna framstår hon som ett språkligt geni nästan.

        1. Jag tror också att jag borde hålla mig borta från ungdomsvampyrböcker ett tag, har verkligen tröttnat på genren i sig. Så jag kan tänka mig att man gillar de här böckerna bättre om man inte är lika trött på hela fenomenet.

          Jag har bara läst Twilight på engelska, så jag har ingen aning om hur översättningen ser ut. Men jag har också för mig att jag har läst en del gnäll om den, fast kanske ännu mer gnäll om Meyers språk i sig…

  3. Bokens målgrupp är lite annorlunda från TV-seriens. Boken är mer för de i yngre tonåren, och för dem är det nog inte torftigt för precis som Maria läste jag böckerna när jag var ganska ung och då kunde jag inte få nog av dem.

    1. Fast bara för att målgruppen är yngre så behöver väl språket inte vara torftigt? Det finns ju en mängd böcker för barn och ungdomar som är väldigt välskrivna eller välöversatta…
      Jag tycker att det är tråkigt att det inte satsas mer på översättningen av den här typen av böcker. Lite som när Sookie Stackhouse-böckerna först översattes och var proppfulla med korrfel.

  4. Jag blir alltid lite förbryllad/imponerad när man bedömer översättningar, förstår aldrig riktigt hur ni gör. Antar att en bra översättning behåller originalets kvalitéer, en väldigt bra översättning gör boken bättre och en dålig gör den sämre, typ…fast jag lyckas aldrig reda ut hur man vet om det dåliga språket ligger i översättningen, eller om den faktiskt är skriven så.

    Jag borde kanske öva och läsa fler böcker båda på engelska och svenska, så jag kan jämföra :)

    1. Ibland är det svårt att veta om det är översättningen eller originalet som är dålig. Här verkar det ju som att originaltexten är rätt tråkig den med, men att översättningen gjort den ännu sämre.
      Jag brukar mest reagera på konstiga meningsbyggnader, syftningsfel, oflyt i språket och dåligt översatta idiomatiska uttryck. Jag beklagar alltid högt när jag ser film/tv-program med svenska undertexter, eftersom de brukar vara av så usel kvalitet, så jag antar att jag är extra petig när det gäller just översättningar… ;)

  5. Hej!
    Vill bara korrigera att det inte är Piratförlaget som ger ut böckerna, så som nämns i andra stycket. Däremot är vi delägare i Pocketförlaget som ger ut dem.
    Bästa hälsningar,
    Mattias B
    Piratförlaget

  6. Tycker du att V.D har spårat i andra säsongen? Det är ju inget emot vad Tru Blood gjorde. Jag tycker bland det roligaste med den här serien är att dom har någon slags event i nästan varenda avsnitt.

    Jag är ju inte riktigt så känslig som jag vet att många andra är. Några chokladbitar klarar jag av. Däremot att dippa chips skulle jag nästan avlida av. Av någon anledning så klarar jag verkligen inte av filmjölk cremfrech och gräddfil tex. Ost är ju den där förbjudna frukten som jag aldrig kan motstå tex. Vissa saker tar jag med smärta för att det är så oemotståndligt. Ibland har jag ju tablett också som underlättar om jag ska äta måltider och inte orkar tänka på vad som är vad i. Men en liten choklad gör inte så stor skada. Däremot har jag kommit fram till att de inte är så värst goda.

    1. Hehe, ja True Blood säsong två var ju extremt urspårad, det har du rätt i. Men i V.D känns det lite som att de bränner av allt krut nu i säsong två, det händer saker precis hela tiden. Vilket är kul att titta på, men får mig att tro att serien inte kommer gå så länge till.

      Det verkar vara väldigt olika med laktosen från person till person. Jag tål inte mjölkchoklad alls, men som du skrev nu så är ju inte de där kalenderchokladbitarna så särskilt goda ändå. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s