Litterär fomo

Efter en välbehövlig liten ”Corpus delicti”-paus har jag nu återvänt till min sista trilskande tegelsten. Nej, jag kan tydligen inte sluta läsa en bok halvvägs ens när jag verkligen försöker. De senaste åren kan jag räkna de böcker jag inte avslutat på ena handens fingrar, så jag är verkligen notoriskt dålig på att lämna en bok halvläst.

Förmodligen lider jag av en rätt allvarlig litterär fomo (där fomo står för Fear Of Missing Out, och vanligtvis används om personer som får ångest av att missa en fest eller utekväll). För varför skulle jag annars fortsätta läsa en bok som gör mig uttråkad och lite irriterad, om inte för att jag tror att jag skulle kunna missa något spektakulärt?
Det skulle även kunna vara skälet till att jag ger usla vampyrungdomsbokserier alldeles för många chanser, för jag tänker inför varje del att det kanske kommer dyka upp något fantastiskt, något som gör läsningen värd det. För jag har inte bara problem med att lämna en enstaka bok halvläst, jag har också svårt för att lämna en bokserie mitt i. Vilket är skälet till att jag exempelvis tragglade mig igenom flera totalt meningslösa delar i Robert Jordans ”Wheel of Time”-epos, trots att jag egentligen sedan länge tappat intresset för hans ganska klichéfyllda fantasy.

Kanske är det här något jag borde träna på, att kunna släppa en bok halvläst. Eller så får jag se det som en fördel, att jag åtminstone inte har bokhyllorna fyllda av halvlästa böcker.

Hur har ni det när det kommer till litterär fomo? Kan ni lägga ifrån er en halvläst bok med gott samvete eller är ni som jag, som tvångsmässigt läser klart precis allting jag påbörjar?

Edit: Jag är inte ensam om det här! I hyllan verkar ha precis samma problem, kanske borde vi starta en stödgrupp tillsammans?

Annonser

41 comments

  1. Åh, det finns ett ord för det alltså?! Så bra! Eller, hrm.. :P

    Ja, men i vilket fall som helst så finns det ett inlägg och diskussion om just detta i min blogg!

    Och om du inte kunde gissa så, ja jag lider också av litterär fomo.

    1. NU finns det ett ord för det åtminstone… :)

      Skönt att inte vara ensam om det här problemet! Vi kanske borde starta något slags stödförening? ”Anonyma Litterrära Fomos” klingar ju riktigt fint. ;)

    1. Ja, det verkar ju onekligen så. Kanske skulle vi kunna få varandra at tlägga ner de där allra mest ångestframkallande halvlästa böckerna? Och skänka bort dem så att vi inte KAN fortsätta läsa i dem?

  2. Skänka bort dem? Men hu, då får vi ju faktiskt aldrig veta! Tänk om det gömmer sig något jättebra på nästa sida, eller på sista sidan, eller… (Hej jag heter Eli och jag är litterär fomoist).

    1. Ja, men just därför kanske vi borde skänka bort böckerna? För annars finns det ju inget som hindrar oss att smyga upp mitt i natten, när alla andra sover, och smygläsa lite i köket… bara några sidor, så att vi kan sova ordentligt…

  3. Har ofta så många böcker på gång samtidigt att problemet brukar lösa sig självt, genom att jag glömmer bort de dåliga. Då vill jag mest läsa de bra böckerna i högen, och det är väl mest bland dem jag är orolig för att missa saker..övriga blir tämligen ointressanta.

    Fast det händer förstås att jag läser sämre böcker med, men de brukar inte vara så långa.

    1. ”Har ofta så många böcker på gång samtidigt att problemet brukar lösa sig självt, genom att jag glömmer bort de dåliga.”

      Socialdarwinistisk läsning. Survival of the fittest novels.

      1. Hehe. Just så, fast nu får jag lite dåligt samvete =S

        ..om folk klagar på för mjäkiga recensioner så kommer jag dock fortsätta skylla det på den naturliga gallringen som sållar bort de svagaste länkarna

      2. Socialdarwinistisk läsning, tänk att det kan finnas bra ord för allt! Det stämmer med min läsning just nu i alla fall, då ett gäng böcker har fått ligga halvlästa väldigt länge.

        1. Socialdarwinistisk läsning borde jag kanske också prova på, då skulle det tråkigaste falla ifrån ganska snabbt. Fast lite orolig är jag att det blir för lätt att välja bort lite svårare böcker då, såna böcker som kräver rätt mycket tid och energi men som är fantastiska när man väl orkar läsa dem…

  4. Har jag kommit halvvägs så läser jag nog ut, tricket är att sluta läsa mycket tidigare än så om man ändå inte ska läsa ut. 50 sidor är en ganska bra riktlinje för hur mycket tålamod jag har med bok som inte lyckas fånga mig, sedan dumpar jag.

    1. Precis så lyder mitt recept också!

      Och har jag någon gång, mot förmodan, läst halva eller mer men ändå på något övernaturligt sätt lyckats lägga ifrån mig boken (=den har åkt tillbaka på sin plats i hyllan) så blir den inte långvarig där utan gallras bort och skickas till någon loppis. Halvlästa böcker går ju bara inte att ha kvar. Det är löpa linan ut och läsa eller gallra som gäller!

  5. Jag borde nog också bli bättre på att släppa halvlästa böcker som egentligen inte är värda att läsas ut. Tyvärr måste en bok nå nivån ”riktigt jävla skitdålig” för att jag ska släppa den.

  6. Ah, då har jag raka motsatsen till litterär fomo. Jag har slutat läsa böcker två kapitel från slutet, för att jag lessnade på dem. Ibland tragglar jag på ändå för att det känns som att det borde bli bättre (vilket det också blir då och då) men för det mesta så slutar jag läsa böcker precis i samma ögonblick som jag förlorar intresset.

    Socialdarwinistisk läsning var för övrigt ett utmärkt begrepp. =)

    1. Jag önskar att jag var bättre på att göra som du, att sluta läsa när jag förlorar intresset. Men samtidigt så har jag haft några grymma läsupplevelser där det tog lång tid innan jag kom in i boken, så där är jag glad att jag inte gav upp läsningen… ”Wolf Hall” t.ex tog oerhört lång tid att läsa, men var en helt fantastisk roman.

  7. Jag är nog snarare lite för snabb med att ge upp på böcker och inte orka läsa dem mer…läser knappt klart några böcker alls nu för tiden, jag har nog inte läst så här lite böcker sen jag lärde mig läsa /:

    Hoppas verkligen att jag kommer upp ur den här (väldigt långa) lässvackan snart, saknar att försvinna in i en bok…

  8. Jag behöver också den här stödgruppen. Förvisso bär jag hem tonvis med böcker från biblioteket som jag aldrig läser men har jag väl öppnat en bok och läst mer än en sida är det förknippat med fysisk smärta att ge upp och lägga undan den outläst. Borde bli bättre på det, är en bok inte bra när man kommit halvvägs så blir den nog inte fantastisk på slutet heller. Men å andra sidan så kan man ju aldrig veta säkert…

    1. Det är ju just det som är problemet, att man aldrig kan veta…
      Kanske skulle vi börja föra något slags statistik över hur ofta en tråkig roman vänder och blir fantastiskt bra efter halva boken, för jag tror att det händer mycket mer sällan än vi hoppas. Kanske blir de tlättare att släppa en tråkig bok om vi vet att den med 90% säkerhet kommer fortsätta vara lika tråkig ända fram till slutet?

      1. Det tycker jag låter som något som stödgruppen skulle kunna ägna sig åt. Det är möjligt att problemet kan bekämpas med statistik. Och jag tror ju som du att det är ytterst sällan en bok rycker upp sig halvvägs för att bli formidabel om den varit tråkig hela vägen dit.

  9. -jag borde nog också gå med i den stödgruppen. Jag har ett närmast tvångsmässigt behov av att läsa slut, ser det som ett nederlag när jag inte ”klarar” det. Med ett undantag – De sista femtio sidorna i sista boken av ”grottbjörnsfolksserien” har jag inte läst, för att jag inte ville att den skulle ta slut. Jag ville ha kvar den världen. Nu kommer jag knappt ihåg vad den handlade om.
    Angående ”Wheel of time” håller jag med dig, men nu har ju Brandon Sanderson slutfört serien och det gör han med bravur. Så om du inte har läst ”The Gathering Storm” så kan jag rekommendera den. Men det finns ju ett antal böcker där i mitten som man kan hoppa över – läs en plot summery.

    1. Jag har faktiskt hört en massa gott om Brandon Sandersons slutförande. Som att det faktiskt går framåt en hel del i handlingen och han knyter ihop lösa trådar från tidigare delar.
      Jag kommer nog läsa klart serien, men först måste jag förmodligen läsa en plot summary över i princip varje del, har glömt så mycket sen jag läste böckerna sist.

  10. Känner igen mig alltför väl! Men jag har blivit bättre på att sluta. Eller snarare: tycker jag att det är för dåligt så ökar jag min läshastighet till skumläsningsnivå.

    Ibland kan jag tycka det är intressant att läsa klart dåliga böcker bara för att se vilka tabbar författaren gör. Lärorikt liksom. Men då läser jag också väldigt mycket fortare än vad jag brukar

    Senaste boken jag lade ifrån mig var ju Fangland. Den var så uselt skriven – och framför allt så TRÅKIG – att den inte ens gick att skumläsa. Den fick följa med i Myrorna-kassen. Tror att idén om att skänka bort de där surdegarna är väldigt bra faktiskt. Nu kommer jag aldrig känna mig frestad att ens försöka fortsätta.

    1. Jag läser väldigt fort i vanliga fall, så jag har aldrig riktigt förstått mig på det här med att skumläsa. Eller snarare; jag har väl aldrig riktigt hållit på med det här med att skumläsa.

      Ibland kan jag känna att jag läser klart en usel bok bara för att kunna få bjuda på en sågning i bloggen (Sista House of Night-boken är ett bra exempel på det). Och är det ett recex så läser jag klart oavsett om jag gillar boken eller ej.

      Jag fattar inte varför jag är såhär fixerad vid att läsa klart böcker, jag har inga som helst betänkligheter när jag lämnar en tv-serie mitt i en säsong t.ex.

      1. Ja, ibland vill man ju kunna såga ordentligt! ;)

        Du kanske måste börja testa, ett steg i taget. Nästa gång du märker att du avskyr en bok – ge den till någon som kan ta den i förvar åt dig. ;)

  11. Du jag förstår dig med Kostova – burrr! Historikern läste jag bara ett fåtal sidor som tur var, däremot hennes Svantjuvarna – oh my god vad jag svor över mitt fomo – helt hopplös o ointressant bok o ändå hade man ju börjat så ja du vet…Litterärt FOMO jaa mkt bra uttryck och vilket gissel! Men, sluta i tid-principen, den kan vara svår när det gäller annars lättlästa böcker. Jag sitter ju här med 20 sidor kvar av 700-sidiga Katedralen vid havet som jag heller inte fattar varför jag tvingade på mig själv (det var en gammal present, det var så det började iaf, sen var det fomo). MEN jag tänker även att det faktiskt är bra o läsa mindre bra böcker ibland, för att sätta spets på det egna tycket o smaken, o så kan man berätta för sina kompisar om hur dålig boken är o överdriva jättemycket, det tycker dom är jättekul, det gjorde jag i helgen med Katedralen!

    1. Verkligen ett gissel!
      Jag kan också känna lite att när jag väl har läst några hundra sidor så MÅSTE jag läsa klart, för annars blir ju den lästiden liksom bortkastad. Inte för att den blir mindre bortkastad av att jag tvingar mig själv att läsa klart en bok jag tycker är tråkig, men min fomo-logik är inte helt vattentät. ;)

      Hm, det ligger något i det där att läsa mindre böcker för att sätta spets på egna smaken. Jag försöker lämna min trygghetszon ibland för att se om min boksmak ändras, men oftast får jag då bara mina fördomar bekräftade om genrer jag inte gillar.

  12. Vill gärna upprepa hur bra Brandon Sanderson knyter ihop WOT, det är väldigt välskrivet och -knutet tycker jag. En annan som ju faktiskt levererar igen är ju Patricia Cornwell. Scarpettas år Florida känns numera som en ond dröm ;).
    Jag gav upp på House of Night, för jag tror faktiskt inte de kan bli bättre eftersom de aldrig var bra. Idén i den första boken kändes bra, men sen blev det aldrig mer tyckte jag.

    1. Jag håller helt med om House of Night. De var ju verkligen aldrig bra ens i början, men jag hoppades ändå att det skulle kunna bli något intressant av hela gudinnekulten och matriarkatet, men det blev det ju aldrig. Och ändå läste jag tre böcker…

  13. Litterär fomo! DÄR har vi anledningen till att jag tragglar vidare med en b-filmsdoftande gisslanthriller (som Gillian Flynn och Karin Slaughter måste ha blurbat därför att de träffade författaren på någon författartillställning och tyckte hon var sååå trevlig – särskilt efter ett par drinkar…) fastän jag har, du vet, BRA böcker som tigger om att få bli lästa. Tack för diagnosen!

    1. Jag har hållit på med den där förbannade vampyrboken i veckor nu utan att bli klar, så jag inser att jag nog måste ta itu med det här problemet snarast. Det gäller nog bara att våga släppa en bok och gå vidare, men det verkar inte vara det enklaste tyvärr…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s