Fjärde person

Jag har kommit en bit på vägen i Elizabeth Kostovas ”The Historian” aka min sista tegelsten i tegelstensutmaningen aka den mest omständiga vampyrromanen ever.

Visst, det är stämningsfullt och intressant och fullproppad med tjusiga miljöbeskrivningar. Men det tar så otroligt lång tid att jag börjar bli orolig för att tegelstensutmaningen ska hinna till slut innan det kommer någon action alls (även om det faktiskt dök upp lite action i realtid någonstans runt sida 150).

Ett av de största problemen handlar om berättarperspektivet. Att den kvinnliga huvudkaraktärens far berättar för henne något som i sin tur berättats för honom av hans mentor, vilket hon alltså berättar för oss, gör det inte direkt enkelt för oss läsare. Som att det berättas i fjärde person. Det blir minst ett led för många för att kunna fungera rent berättartekniskt. Att läsa om något som återberättas för tredje gången får en inte direkt att hoppa av spänning i läsfåtöljen.
Mitt andra problem är att den här diplomaten till far tydligen endast kan berätta om sina vampyrerfaranheter när han och dottern är på resa i någon hänförande vacker europeisk stad. Det blir följaktligen väldigt många hisnande utsikter, tjusiga ruiner och pittoreska picknickar – såpass att jag efter ett tag börjar önska att den där pappan bara kunde berätta resten av sin historia på den sopluktande parkeringsplatsen till något nergånget drive in-McDonalds.

Jag har absolut inte gett upp om boken. Den har sina kvaliteter, även om de än så länge tyvärr är begravda under ett lager av berättartekniska problem och turistbroschyrfluff.

Hur går det för er andra som är med i tegelstensutmaningen?

Annonser

8 comments

  1. Oh du läser en fantastisk bok. Men den växlar väldigt och jag tappade tråd och tidsperspektiv, många gånger. Men detaljerna är fantastisk, hur korrekta de nu än är. Läs klart den.. den är värd det. Den öppnade vart fall mina ögon och öron för vampyrvärlden…

  2. Åh, det går så dååligt..! :( Men jag kan inte skylla på boken direkt, varken på innehållet eller tjockleken, det sistnämnda brukar inte skrämma mig i alla fall. Gissar att det är själva pressen som gör att det blir tvärnit, det här är första gången jag antagit en läsutmaning och outat det på bloggen – och jag får sådan prestationsångest! Fånigt, jag vet :P

    Tror också att ”tvånget” hämmar min läslust. Jag är annars väldigt känslostyrd i min läsning och speciellt vid val av böcker. Jag kan aldrig upprätta en ”att-läsa-lista” eller i förväg, innan jag läst ut en bok, bestämma vilken jag ska läsa härnäst.

    Tyvärr så har tvärniten med Sugar gjort att bloggen också är väldigt stillastående. Jag har knappt ens läst bokbloggar under den här tiden..! Skärpning!

    1. Men Sugar är ju också en synnerligen mastig tegelsten, då jag förstår helt att du har fastnat i den. Ibland så hjälper det ju inte hur intressant en bok än är, om man inte orkar med den för tillfället är det ingen idé att försöka tvinga sig vidare…

      Jag känner lite som du med ”tvånget”. Ibland fungerar det som en jättebra morot (vilket tegelstensutmaningen faktiskt har gjort för mig), ibland får det bara motsatt effekt. Jag brukar inte heller göra ”att läsa”-listor i förväg, för då är det nästan garanterat att jag INTE kommer läsa det jag listar. ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s