S som i Sagor

Jag SKA hålla ut ända till slutet den här gången, men jag ligger som vanligt några veckor efter i Bokfrågornas ABC. Idag är det i alla fall bokstaven S som gäller.

1. Jag är en språknörd. Lika bra att erkänna att en boks språk har stor betydelse för vad jag tycker om den. Vilken författare har det bästa språket enligt dig?
Det är ju nästan omöjligt att bara välja en. Men jag tycker mycket om Monika Fagerholms språk. Hon har ett sätt att leka med orden, att upprepa vissa uttryck och vrida och vända på dem i olika kombinationer, som jag tycker är helt hypnotiskt.

2. Det vimlar av syskon i böckernas värld. Vilka är dina favoriter?
Syskonskildringar är nästan alltid intressanta i min bok. Speciellt när de är lite komplicerade, fulla av trassel och knutar och gamla oförätter som ligger kvar och skaver.
I Donna Tartts ”The Little friend” är syskonskapet grunden för hela berättelsen. Yngsta systern Harriet är besatt av att ta reda på vem som mördade hennes bror Robin, en händelse som krossade hela hennes familj. Den självständiga och modiga Harriet står i skarp kontrast till sin storasyster, den veka och dagdrömmande Allison. Tartts andra roman var inte lika fängslande som min storfavorit ”The Secret history”, men en av bokens stora styrkor är skildringen av familjerelationerna i den vingskjutna familjen Cleve.

3. Sagor hör bandomen till, men funkar även för vuxna. Vilken saga tyckte du bäst om som barn? Har du samma favorit nu?
Jag kan inte minnas att jag hade någon direkt favoritsaga som barn, jag var såpass postmodern att jag mycket hellre läste moderna barnböcker än gamla mossiga sagor. Men H.C Andersens ”Flickan med svavelstickorna” var sådär rysligt sorglig och melodramatisk att jag inte kunde motstå den.
Idag är jag mycket förtjust i noveller och romaner som leker med med sagoarketyper och troper och sätter in de gamla motiven i nya sammanhang. Som Neil Gaimans novell ”Snow, glass, apples”.

4. Att författare gör spotifylistor som soundtracks till böcker är inte ovanligt. Gör ett soundtrack till en favoritbok. En låt, fem, tio eller kanske fler.
Ett av skälen till att jag älskade Per Hagmans ”Volt” när jag gick i högstadiet var på grund av musiken. Flera av de artister jag älskade som mest då diskuterades in i detalj i boken, som The Cure och Sisters of Mercy. Ett passande soundtrack till boken skulle nog vara att lyssna på The Cures ”Paris”-skiva, en liveplatta från 1993 som fortfarande kan ge mig gåshud.

Annonser

8 comments

  1. Sisters of Mercy och Cure definierade även min gymnasietid. Och en del år efteråt dessutom. Känns som om jag aldrig kom ur det där gotiska även om jag lyssnat sönder de grupperna. Det spred sig dessutom till alla andra delar av mitt estetiska liv. Min debutroman ”Ars moriendi – konsten att dö” omnämns till exempel i Mattias Fyhrs avhandling ”De mörka labyrinterna: Gotiken i litteratur, film, musik och rollspel”.

    1. Jag har definitivt en fot kvar i det gotiska, även om jag kanske inte ser så väldigt gotisk ut längre. Spela ringen roll hur mycket jag lyssnat sönder, den musiken kommer alltid att finnas kvar.

      Nu blev jag väldigt sugen på att läsa din debutroman. Jag har läst delar av ”De mörka labyrinterna” – och det jag har läst har varit grymt bra – men jag missade nog den del som handlade om din bok.

      1. Lätt att missa, den nämndes som sagt bara. Jag kan faktiskt citera:”Nu kom även svensk litteratur att kallas gotisk, som jämnts Jaromir av Ahndoril, men också Pål Eggerts Ars moriendi – konsten att dö. Gotisk roman (1998), Mare Kandres roman Bestiarium (1999), på baksidestexten presenterad som en berättelse ”med anstrykning av gotisk skräckroman” och Gabriella Håkanssons Fallet Sandemann (2002), enligt baksidestexten ”en gotisk antideckare”.”
        Inte mycket men ändå kul.
        Roligt om du lockas till läsning av ”Ars moriendi – konsten att dö” men jag tror att ”De döda fruktar födelsen” som kom ut för bara tre månader sedan är minst lika gotisk och åtminstone något bättre skriven.

        1. Kul! Jag tycker att Bestiarium är helt fantastisk, men de andra har jag inte läst.
          ”De döda fruktar födelsen” – är det den med änglar som pratar som livscoacher? Jag tror jag har läst hos Boktradition-Emma om boken, den verkar väldigt intressant måste jag säga.

          1. Det är den som du läste om hos Boktradition, en av de första bloggrecensionerna :) Om du vill läsa fler recensioner går du bara in på min blogg ”Världen ska brinna” och klickar på bokomslaget till ”De döda…”. Då kommer du till de inlägg som länkar vidare till recensionerna.
            Hittills har sju bloggar recenserat, bl a Elin och Siska (Högsbo och Hisingens biblioteksblogg), Drömmarnas berg och Stewe.

          2. Jävla tjatande från min sida, men nu har jag byggt om min blogg lite. Den som vill kan spana in citat ur recensionerna i högerkanten och sedan klicka vidare om man vill läsa vidare i recensionerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s