Remember, remember


”Remember, remember, the fifth of November
The gunpowder treason and plot
I know of no reason
Why the gunpowder treason
Should ever be forgot”

Idag är det den femte november och Guy Fawkes Night firas i England med fyrverkerier och brasor. Dagen till ära så kan jag inte tänka mig något bättre lästips än Alan Moores och David Lloyds graphic novel ”V for Vendetta”.

Serien var med i den brittiska serietidningen Warrior 1985-1988 och handlar om ett framtida totalitärt England styrt av fascister. Efter att en kärnvapenkrig utplånat stora delar av världen så tog ett fascistiskt parti, Norsefire, makten. De rensade ut alla icke önskvärda element (invandrare, homosexuella, socialister) och började styra landet med hjälp av rigorös övervakning.
När historien börjar är det 5 november 1997 och en mystisk figur iförs Guy Fawkes-mask och som kallar sig V, spränger The Houses of Parliament. Precis innan han gör detta har har räddat en ung kvinna, Evey, från att bli våldtagen och mördat av ett gäng korrupta poliser. V har börjat sitt uppror mot politiskt förtryck och ger sig snart på jakt efter några av landets mest mäktiga och inflytelserika män, alltmedan oron i landet ökar.

”V for Vendetta” skrevs mitt under Thatcher-eran, en period av ekonomiska svårigheter och social otrygghet i england. Boken är på många sätt ett barn av sin tid, även om den i vissa avseenden tycks förutsäga framtiden på ett närmast kusligt träffsäkert vis. Inte minst har Moore & Lloyd lyckats skildra ett Storebrorsamhälle ständigt övervakat av videokameror, som inte ligger långt ifrån dagens ständigt CCTV-övervakade brittiska samhälle. All övervakning i boken är dessuotm bunden till superdatorn Fate, som känns som en föraning om det internetsamhälle växt fram när boken utspelar sig.

”V for Vendetta” handlar om frihet och förtryck. Om att vara medveten om att vi alla är fångar kan göra oss fria. Och om behovet av frihetssymboler i ett samhälle som har glömt bort hur det är att göra uppror.

För den som hyser stark aversion mot serieromaner så finns det även en filmatisering från 2006, med bland andra Natalie Portman och Hugo Weaving i rollerna. Filmen är helt okej för att vara en adaption från serieformatet (de flesta filmer baserade på serier är pinsamt dåliga), och lyckas fånga flera av seriens viktigaste koncept även om den är långt ifrån lika komplex.
Men snygg är den, och särskilt aktuell just idag alltså, dryga fyrahundra år efter att Guy Fawkes misslyckades med att spränga parlamentshuset.

Alan Moore & David Lloyd – V for Vendetta (Vertigo, 2005)

Annonser

6 comments

  1. Jag tyckte att filmen var asbra när jag såg den på bio. Dags att se om snart, tror jag. Serien har jag inte läst, men jag har den. Skulle läst den ikväll om jag hade haft hemmakväll.

    1. Filmen är ju hiskeligt snygg. Plus också för att de inte amerikansiserade sönder den, det var jag himla orolig över innan jag såg den.
      Tror definitivt att du kommer att gilla serien! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s