Med en skarp smak av blod, svett och ångest

Jag är medveten om att Gillian Flynns ”Sharp Objects” har hyllats ungefär till månen och tillbaka i bokbloggosfären den senaste tiden, vilket gör att ännu en recension fullproppad med superlativer kanske inte är vad någon går runt och längtar efter. Men den här boken lever faktiskt upp till sitt storslagna rykte (ett rykte som jag misstänker att Bokhora-Helena, drottningen av läsrekommendationer, egenhändigt ligger bakom).
Ja, jag sällar mig med andra ord till hyllningskören och gör det utan någon som helst tvekan.

Camille Preaker jobbar som reporter i Chicago och tackar motvilligt ja när hon får uppdraget att åka till sin gamla hemstad Wind Gap, Missouri, för att skriva om morden på två småflickor. Hennes återkomst till hemstaden och barndomshemmet river upp en mängd sår som aldrig riktigt har läkt, inte minst det efter systern som dog som barn. Samtidigt som Camille desperat försöker hitta någon unik infallsvinkel att skriva om när det gäller morden, så bor hon tillfälligt hemma hos sin minst sagt dysfunktionella familj, styrd med järnhand av modern Adora.

Camille är en karaktär uppbyggd av motsägelser.
Hon är tuff och orädd på ett plan, men på att annat styrs hela hennes liv av hennes ångestattacker. Hon är en oerhört vacker kvinna, åtminstone så länge hon döljer sin kropp som är täckt av ärr efter hennes självskadebetende. Hon är en självständig ensamvarg som aldrig lyckats ta sig ut ur sin mors – och sin döda systers – iskalla skugga.
Flynn har över huvud taget ett öga för skarpa personporträtt. Hennes karaktärer är sällan helt sympatiska, men blir aldrig heller förutsägbara eller platta. Det finns alltid någon liten egenhet, något excentriskt drag eller överraskande beteende, som ger den där extra dimensionen.

Flynns Wind Gap är en småstad med en minst sagt kvävande atmosfär. Motsägelsefullheten finns även här, i kontrasten mellan det vackra och det fula. Countryclubens diskreta lyx ställs mot de methberoende ungdomarnas dåliga hy. Adoras storslagna och stilfulla hus kontrasterar mot den blodiga och stinkande grisfabrik som familjens pengar kommer ifrån.
Vackrast – och fulast – av alla är Camilles halvsyster Amma, skolans drottning och tyrann. Någonstans mellan barn och kvinna är Amma både grym och manipulerande, en person som är expert på att linda vem hon vill runt sitt lillfinger. Inte minst sin halvsyster.

Kanske är det för att jag inte är särskilt förtjust i deckare, men det jag gillar minst med ”Sharp objects” är faktiskt själva mordhistorien. Det finns så mycket annat som är fantastiskt i den här boken – störda familjerelationer och klaustrofobiska ångestskildringar inte minst – som jag faktiskt hellre skulle vilja läsa mer om. Att jag lyckades lista ut hur saker låg till långt innan Camille själv gör det hör nog till saken, för jag kom på mig själv med att flera gånger tycka att Camille var lite väl långsam när det gällde att foga samman alla pusselbitarna. Samt lite för naiv. Men å andra sidan är det också rätt trovärdigt att hon blundar för sanningen så länge som hon gör, för vissa sanningar är alltför fruktansvärda för att orka hantera, speciellt för någon som är så trasig som Camille.
Även om jag inte är helt såld på mordhistorien så tjänar den ändå sitt syfte, att fungera som romanens blodiga ryggrad. Den kanske inte är helt överraskande, men den är ändå både kuslig och märkvärdigt självklar.

”Sharp objects” är en oerhört tät och välskriven roman. Mörk som natten och klibbigt klaustrofobisk, med en skarp smak av blod, svett och ångest. Ingenting för den som gillar fluff och lyckliga slut, men ett absolut läsmåste för alla som har en svaghet för det där litterära mörkret.

Gillian Flynn – Sharp Objects (Phoenix Books, 2007)

Annonser

16 comments

  1. Vad härligt att du gillade den så mycket! :) Jag listade ju också ut hur allt hängde ihop väldigt snabbt men tyckte inte heller att det gjorde något. Min enda invändning är att jag tycker att slutet kändes lite framhastat. Ser fram emot att läsa Dark Places!

    1. Jag misstänker att jag tittat lite för mycket på House för en viss sak misstänkte jag VÄLDIGT tidigt (ehm, jag försöker att inte spoila för mycket, men jag tror du fattar vad jag syftar på). Tv-serieskadad för life liksom. ;)
      Håller med om att slutet kändes lite.. hastigt. Men jag tycker ändå att det fungerar, kanske för att jag gillar när det finns lite lösa trådar kvar.

      Dark Places verkar ju faktiskt snäppet bättre till och med!

      1. I så fall kollar jag också för mycket på House, för jag listade också ut samma sak väldigt tidigt. :) Men som du och Sara säger, det finns så mycket annat än själva mysteriet att fokusera på. Kul att du gillade, hade iofs inte väntat mig något annat…!

        PS: Jag tyckte faktiskt att Dark Places var strået vassare! Ännu mörkare och skitigare med fantastiskt språk och en ännu mer uppfuckad (men märkligt sympatisk) antihjältinna.

        1. Hah, risken finns ju. Är liter svag för Hugh laurie, även om jag inte tokföljer serien direkt… ;)

          Och jag som tyckte jag var duktig för at tjag inte beställde hem Dark Places! Nu blir det ju ännu svårare att motstå… Men hm, nästa vecka är det kanske läge för en belöning för avklarad tenta förstås.

        1. Delar du ut gratis sprit till akolholister också? ;)
          Jag vill såklart jättegärna låna, men jag tror inte att jag FÅR förrän jag har betat av min gigantiska väntande läshög en smula. Den börjar ge mig ångest.

  2. mycket duktigt!

    Även om jag inte tittat särksilt mycket på House listade jag även ut saken jag tror du syftar på väldigt tidigt. Men det gjorde inte så mycket som tur

    1. Det räcker ju liksom med att ha tittat på en enda sjukhusserie där det där specifika förekommer (eller en viss film…) så listar man ut det rätt lätt.
      Fördelen med böcker där man kan lista ut saker i förväg är ju att man får känna sig lite smart också, och det är ju aldrig fel. :)

  3. Håller med, stenbra! Läste den i helgen… jag däremot listade inte ut något alls, är så ovan vid mordgåtor o dylikt att jag inte har någon som helst rutin i att aktivt fundera ut vem det är, nä jag håller mig liksom inaktiv där, konstigt, även om det här säkert var tydligt. men oo jag tyckte det var hemskt bra som det visade sig vara, o superbra porträtt av Camille!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s