Utsökta seriepärlor

Jag måste börja med att uttrycka min förtjusning över hur estetiskt tilltalande Joanna Hellgrens serieböcker ”Frances del 1 & 2” är. Jag gillar snygga böcker i allmänhet, men när det gäller serier och graphic novels i synnerhet. En boks utseende blir ju så mycket viktigare när illustrationerna är en huvudingrediens, det spelar ju ingen roll hur välskriven en serieroman är om de ackompanjerande teckningarna är helt fruktansvärda.
Men Frances-böckerna, alltså. Snygga rakt igenom, i allt från omslag till försättsblad till varje enskild boksida.

Titelns Frances är en liten flicka, som efter sin fars död flyttar hem till sin faster Ada som bor i sitt föräldrahem för att ta hand om sin åldrade och allt mer förvirrade far. Mellan Ada och Frances växer det långsamt och försiktigt fram ett bräckligt förtroende, även om de båda har sina hemligheter inför varandra. För Frances handlar det om ett slags besatthet att ta reda på vad som egentligen hände hennes far, om hans död var en olycka eller självförvållad. För Ada är det förhållandet med den hemlighetsfulla grannen Louise som måste döljas, främst inför sin oförstående familj.
Andra delen handlar mycket om Frances föräldrar, hur det gick till när de träffades och varför allt blev som det blev. Samtidigt som Adas komplicerade familjeförhållanden får än mer utrymme.

Joanna Hellgrens illustrationer är utsökta. Det är svårt att tänka sig att en gråskala kan vara så uttrycksfull, och att några streck kan förmedla så mycket känsla innan man läser Frances-albumen. Jag tycker nog att just illustrationerna är något vassare i del 2 än i del 1, trots att både albumen håller en genomgående hög standard.
Särskild gillar jag Hellgrens förmåga att fånga ansiktsuttryck. De mest subtila känsloskiften framkommer i hennes karaktärers ansikten, utan att minsta förklarande ord behövs.

Frances är en huvudkaraktär som det är svårt att inte gilla. Hon är en bestämd liten tjej som inte riktigt vet hur hon ska handlas med sorgen efter sin far. Eller med sina nya omgivningar. jag, som själv var ett ganska ilsket litet barn, kan verkligen känna igen mig i Frances frustration över vuxenlivets obegripligheter.

”Frances”-böckerna är verkligen ett par riktiga pärlor till serieromaner.
De är vackert skrivna, själfullt illustrerade och med en handling som griper tag och vägrar släppa taget. Jag hoppas verkligen att nästa del i serien kommer ut snart, för jag längtar redan efter nästa möte med Frances, Ada och de andra.

Joanna Hellgren – Frances, del 1 (Galago, 2009)
Joanna Hellgren – Frances, del 2 (Galago, 2010)

Annonser

7 comments

  1. Vad härligt! Jag har precis skaffat hem ettan då jag insett jag missat dessa, fast har inte hunnit med att läsa den än . Kul att den är bra :)

    1. Jag missade helt ettan när den kom ut, men skaffade den lagom till att andra albumet kom. Och blev inte det minsta besviken. Mycket fint, snyggt och dessutom en väldigt bra historia bakom!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s