Dream on

”Sandman: Book of Dreams” är en antologi med noveller, sagor och en och annan dikt som alla utspelar sig i Neil Gaimans Sandman-universa. Gaiman själv är redaktör för samlingen, som gavs ut första gången 1996, vilket är samma år som de sista numren av Sandman-serien publicerades.

Eftersom ”Sandman: Book of Dreams” är en antologi så är den naturligtvis rätt ojämn. Vissa av författarna har gjort strålande insatser och satt en egen knorr på Sandman-världen, medan andra bidrag är både platta och förutsägbara.
”Stories about stories” är ett bra sätt att sammanfatta hela Sandman-eposet, och på många sätt är också denna samling ett antal historier om historier. Eller historier i historier. Faktiskt är det så att de av antologins allra bästa bidrag knyter an till detta gaimanska metaberättande, medan de inte fullt lika lyckade bidragen bara lånar några karaktärer och med dem målar upp en historia rakt upp och ner.

Susanna Clarkes ”Stopp’t-clock yard” hör till samlingens allra bästa. Novellen påminner mig på flera sätt om Clarkes stora genombrottsroman ”Jonathan Strange & Mr Norrell” (även om romanen inte kom ut förrän 2004, så skrev Clarke på den vid den här tiden). Clarkes egna mytologi och typiska personporträtt kombineras här med Sandman-mytologin på ett fullkomligt strålande sätt.
En av huvudrollerna i Clarkes novell innehas av skurken och bedragaren Paramore. Han slår sig samman med en gammal magiker och börjar föra tillbaka döda personer som levat kvar i sina anhörigas minnen i The Dreaming. Något som inte direkt uppskattas av Morpheus, drömkungen…
Jag gillar att Dream i Clarkes vision inte bara är en ganska oresonlig och hämndlysten karaktär, utan att han också är i det närmaste avskydd av det brtittiska folket. Han kallas ”the Lord of Darkness” – bland mycket annat – vilket ger helt andra associationer än till denne grubblande medlem av The Endless.

Ett annat av mina favoritbidrag i samlingen är signerat Tad Williams och heter ”The Writer’s Child”. Jag blev rätt förvånad över hur bra den här novellen var, eftersom jag bara läst några ytterst mediokra fantasyromaner av författaren förut och alltså inte förväntade mig några storverk direkt.
Williams historia är ytterst sorglig och välskriven. Mycket av den berättas av den lilla flickan Jessica, vilket kunde ha varit ett ganska irriterande stilgrepp om det inte hade stått i en så isande kontrast till berättelsens innehåll. Flickan återberättar en del saker som hon inte förstår, men som står smärtsamt tydliga för oss läsare. Det är ett effektivt stilgrepp, som gör att berättelsen känns än mer angelägen.

”Sandman: Book of Dreams” är en bok som främst av allt är för de inbtina Sandman-fansen, som redan har läst alla albumen men inte riktigt är beredd att lämna The Dreaming ännu. Visst är det en ojämn samling, men guldkornen i den är så skimrande att de är väl värda att leta efter.

Neil Gaiman & Ed Kramer (ed.) – Sandman: Book of Dreams (HarperTorch, 2002)

Annonser

8 comments

  1. Clarkes novell blir jag lite intresserad av (annars är jag inte så bekant med typ Gaiman, så jag ska nog läsa lite annat först).

    Snygg ombyggnad av bloggning! Himla snygg, till och med. :-)

  2. ”Jag gillar att Dream i Clarkes vision inte bara är en ganska oresonlig och hämndlysten karaktär”

    Sådär är han ju lite i ursprungsverket också, fast mest i början, och när man tar del av Dreams historia innan han blev fångad.
    Själv är jag lite kluven till sådana här verk, gillar inte riktigt känslan av att något som jag tyckte var så bra ska sträckas ut av andra med risk för förtunning. Jaja..

    1. Jo, så är han ju innan han blir fångad och börjar ändras. Fast i Clarkes version är han nästan ännu mer oresonlig, eftersom den berättas ur människornas perspektiv – och de ser ju honom som en renodlat ond karaktär eftersom han vill föra tillbaka de döda till The Dreaming.

      Jag är också lite kluven till den här typen av böcker av precis samma skäl. Men en del av historierna är riktigt intressanta, så den är ändå läsvärd tycker jag.

    1. Ja, den risken finns ju alltid. Men finns det tillräckligt med bra bidrag så kan de tvara värt sirken.

      Tack! Jag tröttnade på den gamla provisoriska designen, villa ha något helt nytt. :)

    1. Japp, det kändes som att det var dags för det. Tycker det var rätt fint det här temat, plus att man kan byta färg på det med bara en knapptryckning (vilket jag lär göra efter humör). :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s