Första tegelstenen: Wolf Hall

Första tegelstenen i tegelstensutmaningen är utläst. Lite fusk är visserligen inblandat, då jag valde att börja med en bok som jag redan läst ett femtiotal sidor i. Men med tanke på hur lång tid det tagit mig att läsa Hilary Mantels ”Wolf Hall” så är jag glad att jag valde den som första bok i utmaningen, för annars hade jag kanske hållit på i ett halvår med boken.

”Wolf hall” är ingen lättläst bok. Det är en ganska diger lunta med ett persongalleri som lätt hade kunnat fylla ett par tre böcker extra. Som tur är har författaren försett sina läsare med en personförteckning i början av boken, annars skulle jag har gått hopplöst vilse bland alla namn och titlar.
Även språket kan vara ganska svårpenetrerat. Det här ingen bok som man läser på tunnelbanan eller badstranden direkt, men tiden och energin boken kräver är en väl värd investering.

Romanen utspelar sig på 1500-talet i ett politiskt turbulent England. Vi får följa den listige Thomas Cromwell från en utsatt barndom som son till en aggressiv och nersupen smed till hans plats som en av Kung Henry VIII’s allra närmaste rådgivare och förtrogne.
För den som är historieintresserad är händelserna i boken välbekanta. Hur Henry VIII kämpar för att få sitt äktenskap annullerat så att han kan gifta sig med Anne Boleyn torde vara en av de mest väldokumenterade händelserna inom brittisk historia, men Mantel lyckas tillföra nytt blod till historien. Hon har en förmåga att beskriva alla politiska intriger och växlingar på ett oerhört spännande sätt, men samtidigt så känns romanen aldrig överdrivet dramatiserad (som det ibland kan kännas, när det handlar om en skönlitterär tolkning av en historisk person).
Speciellt kampen mellan kungen och den katolska kyrkan, med alla dess otaliga vändningar och maktutspel är extremt intressant att följa.

Mantels språk är inget annat än fantastiskt. Hon har en förmåga att blanda ganska smutsiga miljöbeskrivningar med dialoger som är imponerande eleganta. Cromwell själv har en minst sagt vass tunga, vilket gör det till ett rent nöje att följa hans förehavanden med hovets och prästerskapets allra mäktigaste män.
Mantel är också skicklig på att föra fram lite mer nyanserade bilder av såväl Anne Boelyn (som brukar framställas som ondskan själv, iförd kvinnokläder) som Henry VIII. Deras kärlek blir begriplig, och även om Anne framställs som både slug och manipulerande så finns det en skörhet hos henne som är väldigt fint beskriven.

Jag hade turen att vinna ”Wolf hall” från Fiktiviteter när den bloggen firade ettårsdag. Helena, som driver bloggen, kallade boken för ”en stor roman helt enkelt”, och jag inte annat än att hålla med helt och hållet.
Tack Helena, för en stor läsupplevelse!

Hilary Mantel – Wolf Hall (Fourth Estate, 2009)

Annonser

18 comments

  1. Aaaah! Jag måste läsa. Uppfattade bara Anne Boleyn och Thomas Cromwell och insåg direkt att det spelar ingen roll hur många sidor Wolf Hall har: den ska läsas. Varför har jag inte hört att Wolf Hall handlar om Tudor England förut? (Jag hade fått för mig att den handlar om varulvar…)

    Det som verkar extra lovande är att Anne Boleyn får lov att vara nyanserad. Jag har aldrig varit så arg åt en bok som jag var när jag läste ”The Other Boleyn Girl”. Philippa Gregory måste ju verkligen ha något emot stackars Anne…

    1. Jag hade inte heller kopplat ihop innehållet med titeltn om jag inte had eläst helenas recension först.. Men om du gillar Tudors, så tror jag att du kommer att älska den här boken! Rekommenderas varmt!

      Jag har inte läst ”The other Boleyn Girl”, men såg av någon anledning filmen för ett tag sen (mycket för att jag är så förtjust i Natalie Portman) och blev nästan förbannad.
      Visst, Anne framstår kanske inte som världens mest sympatiska i den här boken heller. Men hon hon blir lite mer mänsklig, inte bara helt onyanserat ond. Och Mary beskrivs inte som det oskyldiga offret heller, vilket kan vara ganska skönt att slippa läsa om.

      1. Jag ska genast ta och införskaffa den! Var inte så länge sedan jag efterlyste en välskriven bok från Tudordynastin, som faktiskt verkar ge en bra bild av hur stämningen och livet kring Henry VIIIs hov var.

        Anne ska ju inte vara genomsympatisk heller. Hon var ju mänsklig och hade sina mindre trevliga drag (som att vara sjukt envis och en smula otrevlig mot de som inte tyckte som henne).
        Det där med Mary var det jag hakade upp mig på mest i ”The Other Boleyn Girl”. Det och att Philippa Gregory har sagt i en intervju att boken är byggd på historiskt fakta och det enda hon har kryddat på själv är karaktärernas tankar, dialogen och sådant som inte kan bevisas historiskt…

        Tack så hemskt mycket för tipset! :)

        1. Jag tycker att Hilary Mantel verkar väldigt insatt. Inte för att jag är någon expert på tidsperioden direkt, men jag brukar ha svårt för historiska romaner som inte känns autentiska. Även om det såklart är en hel del fiktion i Mantels bok också, den säljs ju som roman och inte biografi.

          1. Jag delar Saras upplevelse av Gregorys bok som jag också blev rätt arg på. Hon bygger den säkert på historiska fakta men att hon sen vrider dem och hittar på eget däremellan gör ju att den där faktadelen inte är värd så mycket. Mantel har ju i alla fall försökt förstå Anne och de andra som människor snarare än historiska figurer vilket tillsammans med språket gör Wolf Hall så himla bra.

  2. Förresten så förstår jag dig verkligen när det gäller persongalleriet. När jag läste ”The Life and Death of Anne Boleyn: The Most Happy” av Eric Ives så gick det runt i huvudet av alla Norfolk och Nothumberland som kastades runt. Samt att 99,9 % av alla män heter Thomas i förnamn.
    Då kan det vara bra att ha ett persongalleri :)

    1. Ja, det där med alla Thomas blir ju nästan komiskt efter ett tag. Speciellt eftersom Cromwell också heter Thomas i förnamn, jag har för mig att han säger något sarkastiskt om det där med att vissa namn är lite för populära i boken också. ;)

    1. Jag tror att den kan passa alldeles ypperligt saom julläsning. Om man nu inte hamnar i sockerkoma av all knäck och glögg, för den kräver rätt mycket koncentration.

      1. Nu blir jag nästan lite matt här, är det sant!?! Jag har ju hoppats i och med att boken slutar när Cromwell är på topp och det finns ju en historia kvar att berätta efter det men jag har inte riktigt vågat tro att det skulle komma mer.

  3. Mycket kommenterande till höger och vänster från mig här men jag blir ju så glad av att du gillar boken och andra blir intresserade av att läsa den :) Jag tycker att det faktum att boken kräver sin insats av läsaren bidrar till upplevelsen, och språket är ju förutom ansträngande helt fantastiskt. Att hon dessutom lyckats göra människor av så omskrivna och fördomsbehäftade personer är också imponerande.

    När det gäller uppföljaren så ska den enligt wikipedia heta ”The Mirror and the Light” och verkar just nu befinna sig i ett väldigt tidigt skede i skrivprocessen. Men om några år kanske…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s