Trasiga tonårstjejer

Det är lite vanskligt att skriva ungdomsromaner som är väldigt förankrade i nuet. Där ungdomarna hänger på Facebook, lyssnar på Spotify och sysslar med liknande saker som (förmodligen?) kommer te sig helt mossiga och delvis obegripliga när nästa generation blir tonåringar. Dels för att böckerna åldras fort när de är fyllda med samtidsmarkörer, dels för att det gäller för författaren i fråga att ha fingertoppskänsla när det gäller dialog och språkliga nyanser.
Ulrika Lidbo visar i ”Farsta fritt fall” att hon har just den fingertoppskänslan.

Det är två väldigt olika tonårstjejer som är huvudkaraktärerna i ”Farsta fritt fall”.
Den duktiga Henrika har just flyttat från Lund till Farsta och har svårt att passa in i den nya skolan. Hon är avvaktande inför sina nya klasskamrater, i synnerhet den högljudda och aggressiva Mira som är den andra protagonisten. Mira är arg på det mesta, men kanske i synnerhet på sin tablettmissbrukande alkoholiserade mamma som kräver ständig omvårdnad och tröst. Mira är en ledartyp som ger sig på alla som visar svaghet, inklusive den nyligen inflyttade Henrika med sin skånska dialekt.
Men så tvingas de två tjejerna göra ett grupparbete tillsammans och det visar sig att de inte är så olika som de kanske hade trott från början.

Jag tyckte mycket om Ulrika Lidbos debut ”Decembergatans hungriga andar” när jag läste den förra våren. Lidbo har ett sätt att skriva om trasiga tonårstjejer som varken är moraliserande, nedlåtande eller insmickrande. Hon låter sina tjejer vara både komplicerade och förvirrade, och precis sådär motsägelsefulla som många tjejer i den åldern kan vara (jag var det definitivt).
Jag tycker ändå att debutromanen är snäppet vassare än ”Farsta fritt fall”. Kanske för att den har ett tydligare tema att förhålla sig till och för att den är ännu en nyans mörkare och därför mer drabbande.
Inte för att ”Farsta fritt fall” är någon dålig bok, det är tvärtom en engagerande och mycket välskriven bok. Jag önskar bara att den hade haft ytterligare lite mer driv, så hade den nått upp till toppskiktet bland svenska ungdomsromaner istället för att som nu vara en mycket bra men inte helt livsnödvändig bok.

Ulrika Lidbo – Farsta fritt fall (Alfabeta, 2010)

Annonser

6 comments

  1. Nu påminde du mig. Jag skulle ju skriva om böcker med ätstörningstema. Får lägga in en påminnelse någonstans i mitt huvud för jag glömmer så mycket av det jag tänker att jag ska blogga om..

    1. Åh, vilket spännande ämne att blogga om!
      Jag försöker skriva ner alla bloggidéer jag har så att jag inte ska glömma bort dem. Fast det är ändå ingen garanti för att det faktiskt ska bli av, många gånger så rinner ens påtänkta projekt bara ut i sanden…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s