Månad: september 2010

Tröstshoppat

Det enda rätta när bokmässan missats och magen värker är att satsa på tröstshopping. Följaktligen lade jag in följande bokbeställning i helgen:

En samling Sandman-noveller, med bidrag från bl.a Clive Barker & Gene Wolfe
Mats Jonssons ”Hey Princess” som var på erbjudande tillsammans med boken ovan (2 för 59 kr)
Dan Simmons ”The Terror” – för att lovecraftsk polarskräck tillsammans med Simmons formuleringskonst inte kan vara annat än awesome

Katten på bilden har som vanligt inte något med bokinköpen att göra, därav den skeptiska blicken.

Har ni tröstshoppat något på sista tiden?

Annonser

Ofrivillig paus

Alla barnen fick åka till bokmässan utom Anna
hon hade magkatarr och fick hemma stanna

Jag har inte försvunnit spårlöst från bokbloggosfären, jag lovar.
Jag har bara drabbats av en släng magkatarr samtidigt som jag håller på och förbereda mig för två heldagar i skolan i Borås. Vilket är skälet till att jag tyvärr var tvungen att stanna hemma i lördags istället för att åka till bokmässan och träffa alla trevliga bloggare. Magkatarr är inte att leka med, speciellt inte när man har en massa muntliga redovisningar och seminariediskussioner att läsa på inför.

Jag kommer ta med datorn till Borås, så det kan hända att jag bloggar lite från tåget eller så. Men några ordentliga recensioner och liknande lär det inte bli förrän på fredag när jag är tillbaka i Stockholm igen och har lite mer tid över.

Häxjakt

Klass 9C har varit en ganska stökig klass sedan deras ordinarie lärare blev sjukskriven. Vikarierna har avlöst varandra utan att någon fått ordning på eleverna. Men så dyker en helt nyexaminerad lärare upp, Malin Lärka, som tidigare har jobbat i USA och som inte bara får ordning på klassen utan också för första gången får dem att bli både engagerade och skärpta långt över deras vanliga nivå.
Men är det inte lite märkligt hur lätt allt går för Malin? Det tycker i alla fall Ella, som vanligtvis är en av de tystaste och duktigaste tjejerna i klassen. Hon börjar misstänka att det är något mystiskt med den nya läraren och upptäcker snart att onda krafter är inblandade.

Magnus Nordin har med ”Djävulens märke” skrivit en skräckroman som främst riktar sig till unga vuxna. Han utgår från en ganska klichéartad grundhistoria, den där den nya vikarien kommer och styr upp i en problemklass, och kryddar med en generös dos övernaturliga inslag.

Det märks att Magnus Nordin själv jobbar som lärare. Hans beskrivning av skolan, lärarna och dess elever är både nyanserad och gedigen och ger en trovärdig grund åt berättelsen. Däremot känns det som att Nordin inte riktigt har bestämt sig för på vilket ben han ska stå – om boken är riktad till tonåringar i samma ålder som klassen i boken eller till en äldre målgrupp. Historien är lite för svartvit för att vara något annat än en ungdomsbok, men samtidgt lite för distansierad för att rikta sig direkt till ungdomarna. Nordin har vid några tillfällen valt att lite för ingående förklara vissa begrepp, som visual kei, på ett sätt som kan kännas överdrivet pedagogiskt.

Skräckinslagen i ”Djävulens märke” är inte helt oävna. Nordin har valt att avslöja tidigt i romanen att Malin är en häxa (annars skulle jag inte ha skrivit ut det utan en spoilervarning). Ett grepp som faktiskt ökar den psykologiska spänningen, snarare än att minska den. En stor del av spänningsmomentet går ut på att vänta och hoppas på att bokens huvudkaraktärer ska koppla ihop alla fakta och förstå vad Malin är, innan det är för sent.
Jag gillar den lite lätt paranoida situation som uppstår då Malins hemlighet börjar uppdagas. Hennes manupulativa förmågor är stora och hon vänder lätt hela skolan mot den person som för henne blir ett hot.
De rena skräckinslagen är i mitt tycke inte alls lika intressanta. De blir lätt, som de flesta skräckinslag, lite lätt fåniga när de blir alltför påtagliga. På samma sätt som det datoranimerade monstret i en skräckfilm aldrig är lika läskig som den mystiska skuggan, oavsett hur mycket pengar som lagts ner på specialeffekterna, så försvinner tyvärr en del av spänningen när skräcken eskalerar.

Om ”Djävulens märke” hade varit lite mer subtil hade det varit en riktigt bra skräckroman. Det är en spännande men lite klumpigt utförd bok det här, som får mig att ändå känna att jag borde hålla ögonen på Magnus Nordin i framtiden.

Magnus Nordin – Djävulens märke (Månpocket, 2010)

Inför bokmässan…

Det verkar som att de flesta bokbloggarna redan befinner sig på Bokmässan. Min rss-läsare gapar tom, medan Twitter svämmar över av iakttagelser (Jag vill ha mer skvaller, ni som är där!).
Så i väntan på min lilla blixtvisit på mässan på lördag så passar jag på att fylla i ännu några mässrelaterade frågor, courtesy of Bokbabbel:

Outfit:
Som den goth-tant jag är (nåja, mer synth-tant om vi ska vara petiga) så lär jag gå i helsvart. Eventuellt med någon leopardmöntrad accessoar för att riktigt få fram den där raffiga tantkänslan. Jag har hört rykten om bastuvärme, så lär satsa på kortärmat.

Skor: Jag hade tänkt ha mina gamla trotjänare till Converse-stövlar. Men efter en nära-kattkiss-upplevelse igår så tror jag det krävs rätt mycket jobb och en vistelse i frysen innan stövlarna går att använda igen.
Jag lekte en kort stund med tanken på att sätta på mig så höga klackar som möjligt för att bli längst på hela mässan, men med hänsyn till fötterna så kör jag på lågskor.

Väska: En lagom stor, så att min lånade mini-laptop får plats. Plus alla de böcker jag inte lär kunna motstå att köpa…

Valuta: Jag tänker ta ut en lagom summa kontanter som ska få räcka hela dagen, oavsett hur många fina tygkassar jag hittar.

Böcker: Ja!

Övrigt: Det enda jag verkligen har planerat in är att gå på Seriefrämjandets utdelning av Urhunden eftersom jag gillar både Joanna Hellgren och Alison Bechdel skarpt. Och så tänker jag besöka bokbloggarcafét såklart.

Blandad seriekompott

”From the Shadow of the Northern Lights vol. 2” är en antologi som samlat flera av sveriges bästa serietecknare. Eller snarare har den samlat små små smakprov från flera av Sveriges bästa serietecknare, översatta till engelska och anpassade till en internationell publik.

Det är en riktigt blandad kompott det här. Allt från humoristiska strippar till bisarra skräckserier till naivistiskt tecknade självbiografiska små noveller i serieform. Högt och lågt blandas om vartannat. Detaljerade och noga färglagda helsidor varvas med monokoromt svartvita strippar.

Bredden är den här antologins stora styrka. För internationella läsare kan jag tänka mig att ”From the Shadow och the Nortern Lights vol.2” är en imponerande introduktion till det svenska serieskapandet, och en fingervisning om hur mycket talang det finns inom fältet i vårt land. Tyvärr så blir bredden också samlingens svaghet. För bland alla guldkornen finns en hel del bottennapp – klumpiga, sexistiska och bara helt enkelt tråkiga strippar som i sitt försök att vara komiska missar målet å det grövsta.

För mig, som läser mycket serier, är i princip alla namn välbekanta. Flera av bidragen är utdrag ur seriealbum och grafiska romaner som Galago tidigare har gett ut, vilket gör att jag alltså har läst dem förut på svenska. Inte för att det gör mig något, tvärtom tycker jag till exempel att utdraget ur Liv Strömquists ”Prins Charles känsla” är både väl valt och väl översatt till engelskan. En annan av favoriterna bland bidragen är Joanna Hellgrens kusliga och vackra spökhistoria ”The highest cliff”.
Jag blev också mycket glad över att hitta ett bidrag från Daniela Wilks, vars serieskapande jag har följt sedan hon och jag gick i samma komvuxklass en gång i forntiden. Hennes serier är ofta tragikomiska, även om de ibland bjuder på stort allvar och en del sorg.

”From the Shadow of the Northern Lights vol.2” passar den som är nyfiken på svenska serier och vill ha några smakprov från alla håll och kanter för att se vad som kan passa bäst. Trots att jag saknar några stora talanger (som Lina Neidestam och Karl Johnsson), så tycker jag ändå att samlingen lyckas duka upp ett både omväxlande och mättande smörgåsbord av det mesta – och bästa – serie-Sverige har att erbjuda.

From the Shadow of the Northern Lights vol. 2 – an anthology of Swedish comics (Galago, 2010)

N som i Nobelt

Förra gången Enligt O körde Bokfrågornas ABC så följde jag bara med till M innan jag oundvikligen gick vilse bland alla bokstävlarna. Nu när det är ett uppsamlingsheat så passar jag på att följa med från och med bokstaven N och hoppas att jag den här gången orkar till slutet.

Det går inte riktigt att undvika Nobelpriset i litteratur den här veckan. Alla tycker någon om priset i fråga. Vad har du för relation till priset och pristagarna?
Jag är väl inte den allra största beundraren av nobelpriset. De få nobelprisade författare jag har läst har varit mycket bra, men priset går tyvärr fortfarande alldeles för ofta till vita, europeiska män som skriver prosa. Tydligen tar det många år för gamla fördomar att dö ut, i synnerhet den om att män skriver universellt medan kvinnor skriver partikulärt

Vem är din nordiska favoritförfattare?

Jag fuskar och väljer två, eftersom jag omöjligt kan välja mellan Inger Edelfeldt och Christine Falkenland. Jag vet att jag tjatar om de här författarna lite för ofta, men de är verkligen två av Sveriges allra bästa.

Vem är den senaste nykomling du läst?
Jag läste Justin Evans debutroman ”En mörkrädd pojke” i början av månaden.

Finns det någon författare du inte läst, men är nyfiken på?
Det finns mängder, men tyvärr är det svårt att hinna med alla. Just nu hör Tana French till de författare jag är mest nyfiken på. Förutom Gillian Flynn då. Hennes ”Sharp objects” fick jag hem idag, så hon befinner sig för närvarande allra högst upp i läshögen.

Bästsäljare

Intressant reportage i DN idag om hur bästsäljarböckerna dominerar marknaden. Att 10% av böckerna står för 90% av försäljningen, vilket speglas i utbudet hos många bokhandlar.

Det fanns en lista över de böcker som säljer bäst just nu i Sverige också som hör ihop med reportaget. Jag har inte läst en enda av de böcker som listas. Den enda jag skulle kunna tänka mig att läsa av alla böckerna på listan är Theorin, allt annat är fullkomligt ointressant för mig. Men så passar jag ju inte heller riktigt in i läsvanestatistiken i Sverige direkt (där ”storläsare” läser ungefär lika mycket på en månad som jag gör på en vecka).

Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att så många väljer att läsa storsäljarna. Det är ju de här böckerna som syns, både i media och vid kassan på Ica, så det är ju ganska självklart att försäljningen då blir så hög. För att hitta böcker utanför bästsäljarsfären krävs en anstränging som inte alla är beredda att göra – eller ens medvetna om att de skulle kunna göra.
Men jag kan ändå tycka att det är tråkigt att bokutgivningen i Sverige blivit så likriktad. Frågan är bara vad man skulle kunna göra åt det? Förlagen vill ju fortsätta tjäna pengar, så de lär knappast sluta ge ut deckare. Bokhandlarna som tjänar pengar på att sälja böckerna lär knappast sluta med det.

Det enda jag kan göra som en ganska obetydlig bokbloggare är att inte själv bidra till bästsäljarhetsen. Följaktligen kommer jag inte heller i fortsättningen skriva om den senaste svenska deckaren, med eller utan pseudonym. För de böckerna får såpass mycket utrymme ändå att de inte behöver bloggas om, till skillnad från de många debutanter, novellister och serietecknare som jag hellre ger det utrymmet.

Svart måndag

Jag har inte skrivit något om politik här i bloggen tidigare. Inte bara för att det här är en bokblogg, utan också för att jag inte vill locka till mig en massa galna haters och troll som brukar sticka upp sitt fula tryne så fort ordet politik ens nämns.
Men idag är ingen glad dag. 5,7 procent till SD i gårdagens val gör att det har lagt sig en som blöt filt över hela den här dagen. En stickig illaluktande brun filt som har legat gömd på vinden sedan 1940-talet, men som nu tyvärr dragits fram i ljuset igen.

Det här är ingen glad måndag, men förhoppningsvis kommer vi nu vara ännu fler som kommer göra allt för att få bort SD ur riksdagen till nästa val. Och som kommer kämpa för ökad tolerans, ökad respekt och ökad solidaritet i samhället.

Trasiga tonårstjejer

Det är lite vanskligt att skriva ungdomsromaner som är väldigt förankrade i nuet. Där ungdomarna hänger på Facebook, lyssnar på Spotify och sysslar med liknande saker som (förmodligen?) kommer te sig helt mossiga och delvis obegripliga när nästa generation blir tonåringar. Dels för att böckerna åldras fort när de är fyllda med samtidsmarkörer, dels för att det gäller för författaren i fråga att ha fingertoppskänsla när det gäller dialog och språkliga nyanser.
Ulrika Lidbo visar i ”Farsta fritt fall” att hon har just den fingertoppskänslan.

Det är två väldigt olika tonårstjejer som är huvudkaraktärerna i ”Farsta fritt fall”.
Den duktiga Henrika har just flyttat från Lund till Farsta och har svårt att passa in i den nya skolan. Hon är avvaktande inför sina nya klasskamrater, i synnerhet den högljudda och aggressiva Mira som är den andra protagonisten. Mira är arg på det mesta, men kanske i synnerhet på sin tablettmissbrukande alkoholiserade mamma som kräver ständig omvårdnad och tröst. Mira är en ledartyp som ger sig på alla som visar svaghet, inklusive den nyligen inflyttade Henrika med sin skånska dialekt.
Men så tvingas de två tjejerna göra ett grupparbete tillsammans och det visar sig att de inte är så olika som de kanske hade trott från början.

Jag tyckte mycket om Ulrika Lidbos debut ”Decembergatans hungriga andar” när jag läste den förra våren. Lidbo har ett sätt att skriva om trasiga tonårstjejer som varken är moraliserande, nedlåtande eller insmickrande. Hon låter sina tjejer vara både komplicerade och förvirrade, och precis sådär motsägelsefulla som många tjejer i den åldern kan vara (jag var det definitivt).
Jag tycker ändå att debutromanen är snäppet vassare än ”Farsta fritt fall”. Kanske för att den har ett tydligare tema att förhålla sig till och för att den är ännu en nyans mörkare och därför mer drabbande.
Inte för att ”Farsta fritt fall” är någon dålig bok, det är tvärtom en engagerande och mycket välskriven bok. Jag önskar bara att den hade haft ytterligare lite mer driv, så hade den nått upp till toppskiktet bland svenska ungdomsromaner istället för att som nu vara en mycket bra men inte helt livsnödvändig bok.

Ulrika Lidbo – Farsta fritt fall (Alfabeta, 2010)

Bokmässeenkäten

Jag hade inte tänkt åka till Bokmässan i Göteborg i år heller. Men så bestämde jag mig lite hastigt och lustigt för att ändå åka med Bokbussen över dagen, när det så påpassligt var gratis och allt. En buss full med bokbloggare, det kan ju inte bli annat än fantastiskt, eller hur?

För att fira detta kommande premiärbesök på Mässan, så tänkte jag svara på den korta bokmässenkät som jag hittade hos Bokbabbel.

Namn: Anna.
Hemort: Stockholm.
Jag har varit på Bokmässan i Göteborg (ggr): Det blir första gången i år.
Mitt bästa bokmässeminne: Lär jag få i år då.
Några böcker jag ser framemot: Böcker? Jag som trodde att alla åkte till bokmässan för att spana efter kända författare, ragga på boknördar och dricka vin mitt på blanka dagen.
Jag hoppas få se: Bokbloggare, snygga montrar och så såklart lite kända författare.
Jag hoppas slippa: Panikångest pga trängsel.
Mitt bästa bokmässefynd: Lär jag ju också göra i år då. Jag är sugen på någon ny tygpåse, så lär hålla ögonen öppna efter det.