Personligt

De senaste veckorna har jag försökt bestämma mig för hur personlig jag ska vara i den här bloggen. Om jag ska skriva om en del annat – icke bokrelaterat – som händer i mitt liv, eller om jag ska lämna mitt privatliv utanför bloggen. Det är en svår avvägning att göra.
Hur tänker ni andra (bok)bloggare när ni gör avgränsningar? Ni som väljer att skriva om era privatliv också, var drar ni gränsen? Och varför?

Orsaken till mina funderingar är att jag om två veckor kommer vara gift och hittills inte har skrivit minsta lilla pip om förestående bröllop här på bloggen. Det har varit ganska skönt att ha haft ett andningshål mitt i all bröllopshets, men i längden blir det lite konstigt att inte blogga om något som upptar största delen av min vakna tid för tillfället.
Men så. Nu blev det skrivet om. Och om jag inte dyker att det är alltför läskigt, så kan det tänkas att jag också kommer skriva ett inlägg om gårdagens fina möhippa.

Annonser

48 comments

  1. Just det här är supersvårt tycker jag. Jag har ju min vanliga blogg, ceciliaw.se, där jag skriver om allt möjligt och även har bokrecensioner. Men alla bokrecensioner hamnar dessutom (framförallt) på pocketblogg.se, som är bokbloggen jag har tillsammans med några kompisar. Jag försöker alltså hålla isär det till viss del, men inte helt.

    1. Det är smart att ha två olika bloggar. Jag körde med det när jag började blogga, men efter ett tag så tog bokbloggen över helt. Ibland är det lite tråkigt att liksom inte ”kunna” skriva om sånt som inte är bokrelaterat, men å andra sidan så tror jag inte att jag skulle orka med en hel blogg till igen.
      Men i fortsättningen blir det kanske lite mer blanat här, inte enbart om böcker.

  2. Vad underbart, grattis!
    Jag tycker gott man kan bli personlig ibland, om man vill, är ju nyfiken på er andra som bloggar också och inte bara på böckerna ni läser :) Nu när jag mer eller mindre lagt ner Twitter så missar jag allt som inte skrivs direkt på bloggarna

    1. Tack!

      Ja visst är det så. Jag tycker själv att det alltid är spännande att läsa när andra bokbloggare skriver om sina liv utanför böckernas värld, men det kan också vara ganska skönt at ha en blogg där man inte är så väldigt personlig. Svårt att hitta balansen där, bara.

  3. Grattis till bröllop, vad roligt! Jag har gjort det själv och kan bara rekommendera det! ;) (se, nu blev jag personlig, haha)

    Jag skriver ytterst lite om mitt privatliv och bara lite mer om mitt yrkesliv. De gånger jag har gjort det har det alltid haft med bloggens innehåll att göra på något vis (d.v.s. något ”kulturrelaterat”).

    Skälet till att jag började blogga var att jag ville få utlopp för mina nördiga rants. Jag kände ett behov av att blogga i egenskap av nörd, inte i egenskap av Sara som är gift med M. eller Sara som skriver (även om de får vara med på ett hörn).

    Jag trivs bäst som halvhemlig. Åtminstone just nu; det kanske kan ändras?

    1. Tack!
      Jag förstår dig precis. Det fina med att blogga är ju att man får välja helt själv vad man vill skriva om och hur personlig man vill vara. Ingen kan kräva något annat. Fast jag måste ju erkänna att jag är grymt nyfiken på det där bokprojektet du håller på med… ;)

  4. Grattis till bröllopet, vad kul! Jag kan tycka det är kul med lite personliga inlägg ibland, det gör ju att man lär känna personen bakom bloggen på ett annat sätt.

    Själv är jag inte så privat, jag vill hålla bloggen som en ganska renodlad bokblogg, en ”ämnesblogg” och absolut inte en privat dagbok. Men jag tror nog att det skiner igenom hur man är som person ändå – vad man tycker om, hur man relaterar till saker etc.

    Jag är mer personlig på twitter än i bloggen, det är ett lite annat forum för mig.

    1. Ja, jag tror också att ens personlighet skiner igenom ganska mycket i bloggen, även om den är ämnesinriktad. Alla recensioner är ju subjektiva, och även de flesta andra inlägg avslöjar ganska mycket om bloggaren.

      Jag är också mer personlig på twitter än på bloggen. mycket för att jag har en hel del IRL-vänner där. Men jag twittrar också mycket om intressen jag inte bloggar om, som tv-serier, tv-spel och musik. Så det blir lite som ett komplement till det renodlade bokbloggandet.

  5. Grattis! Jag har aldrig varit så väldigt privat, men nu när jag flyttat bloggen har det blivit ännu mindre (förutom fotot då) . Tycker som du att det är skönt med ett andningshål, men ett bröllop är ingenting vi vill missa!!!

    1. Tack! Och ja, det var väl lite så jag kände, att det är en så stor händelse att det blir lite konstigt om jag inte bloggar om den.

      Jag har alltid gillat dina inlägg som handlar om skolan. Även om de inte är överdrivet personliga så handlar det ju om ditt yrke och din syn på det, och det är alltid väldigt intressant att läsa tycker jag. Och ett bra exempel på att det går alldeles utmärkt att inte bara skriva om böcker. :)

  6. Grattis till förestående bröllop!
    Jag tycker att man får känna efter hur privat man vill vara. Jag har en blogg för mer dagboksartade inlägg men det spiller över till bokbloggen med vissa saker. Barnen och djuren tar så mycket av min tid så de måste liksom finnas med överallt *s* Men samtidigt är en del obloggbart eftersom jag inte vill att folk skall veta allt om mig o det är fruktansvärt trist när vänner man inte träffat på länge tycker att de är uppdaterade på ens liv för de läst bloggen..

    1. Jag har en tendens att skriva en del om mina katter i tid och otid, så jag kan verkligen förstå att det kan behövas en extra blogg när man som du har en hel massa djur och dessutom familj. :)
      Jag förstår dig helt. En del vill man hålla för sig själv, och det blir ju lite tråkigt när man berättar något för en vän som bara svarar ”Jag vet, jag läste det i din blogg”.

  7. Grattis till en nästan gift Bokstävel! :) man får väl välja sin avvägning själv, vissa bokbloggar är ju mer renodlade bokbloggar än andra, men nu vill man ju gärna veta om stora händelser som ändå formar livet, som t.ex. då en del av bokhororna fått barn. speciellt en sådan sak märks ju i läsningen också, så det är ju bara bra med en förklaring.

    1. Bland bokbloggarna så finns det ju allt från helt renodlade bokrecensionssamlingar till blandande bloggar som handlar om kultur och vardag om vartannat. Det är ganska trevligt tycker jag, att den där bredden finns. :)

      Och inte för att jag tror att jag kommer att börja blogga om bröllopsböcker direkt, men det ÄR ju precis som du skriver en stor händelse som formar livet. Och något som jag lägger ner mycket tid på för tillfället, vilket i sin tur formar bloggen.
      Jag tycker att det är jättefint när de båda bokhororna med barn bloggar om dem och sin inställning till läsning och böcker utifrån sitt nya perspektiv som mamma. Det blir personligt, men inte alltför privat.

  8. Jag valde att ha en allmän blogg för att kunna vara både privat och kunna skriva om böcker tex. Det finns ju dock gränser för vad man skriver om i sin blogg. Eller vad man väljer att visa för foton. Min gräns går vid just foton på mig själv och mina vänner. Jag tycker det alltid är trevligt att läsa mer personligare texter, även i bokbloggar. Inte bara recensioner och tankar om böcker. Möhippan vore riktigt kul att läsa om eftersom att jag missade den.

    1. Jag försöker också att undvika att ha foton som känns personliga i bloggen. Jag menar, foton på mig själv och katterna går ju bra men jag vill inte hänga ut andra. Och jag brukar undvika att skriva ut folks namn (om de inte har en egen blogg och alltså är lite offentliga) så mycket det går.

      Jag tycker också att det är intressant att läsa mer personliga bloggtexter, men samtidigt så vill jag ju inte vara FÖR personlig heller. Det är en svår avvägning, det där.
      Jag ska se om jag inte kan få ihop ett litet inlägg om möhippan, eller åtminsone den fina presenten jag fick då. :)

  9. Hur du än väljer med bloggningen (själv tycker jag att det kan vara kul att läsa ngt personligt i bokbloggarna, bara det inte blir en vana *blink*) så grattis till det förestående bröllopet. =)

  10. Grattis! Jag började ju bokblogga precis efter mitt bröllop – jag hade haft en bröllopsblogg bara för gästerna och var sugen på att fortsätta i den formen fast skriva om något jag var mer intresserad av i längden ;-)

    När jag blev gravid började jag fundera på samma sätt som du. Man har ju så många andra saker i skallen, och det vore knasigt om man inte påverkades av det även i sin läsning. För min del fick jag vänta med att skriva om alla ”vänta-barn-böcker” jag läste tills jag berättat för alla närstående vad som var på gång.

    Om man inte vet något om den som skriver så blir ju även recensionerna minde läsvärda, tycker jag. Det är ju det som är bloggens styrka kontra tidningsrecensenter, att man kan vara lite personlig. Om man vill alltså!

    1. Åh, det låter ju jättehärligt med en bröllopsblogg för gästerna! Det borde jag kanske ha tänkt på. :)

      Ja, precis. Man fokuserar på annat och det blir lite märkligt att inte ta upp det alls i bloggen. Fast samtisigt är det också lite skönt att ha bloggen som ett rum där man kan släppa sitt vanliga vardagsliv och allt det innebär.

      Ja, jag håller med. De bästa recensionerna är ofta de som är lite personligt skrivna, utifrån en viss synpunkt eller ett visst intresse. Tråkigt vore det om alla bokbloggare helt plötsligt började skriva som tidningsrecensenter!

  11. Grattis till det förestående bröllopet! Jag hade tidigare en annan blogg som var rätt personlig där jag skrev om det mesta som hände i mitt liv även om jag försökte hålla det privata privat. Sen blev jag trött på den och ville nörda ner mig i något istället. Men det händer fortfarande att jag skriver personliga saker på bloggen även om det inte är så ofta (typ när jag blir arbetslös och så…). Jag tycker att man måste få bli privat ibland om det händer något stort som man måste få berätta om och det är ju väldigt kul för oss läsare att få lära känna dig och din vardag närmare :)

    1. Jag har haft flera kortlivade personliga bloggar, men det har alltid slutat med att jag har tröttnat efter ett tag. Det blir lätt lite för personligt, och det är mycket lättare att hålla uppe motivationen för en bokblogg tycker jag, där man kan ha lite distans men samtidigt grotta ner sig i sina specialintressen.
      Ja, lite privatliv är det nog bara trevligt att låta skymta mellan alla bokrecensionerna. Så länge jag själv kan välja hur mycket jag vill visa upp där. :)

  12. Om du bestämmer dig för att du får vara lite personlig en liten stund ibland så har jag en liten fråge grej som du gärna får vara med på om du vill på min sida.
    Det vore kul :) Kram!

  13. GRATTIS!!

    Tidigare har jag haft två olika bloggar, en bokblogg och en ”privat”. Numera har jag bara bokbloggen kvar och där håller jag mig rätt mkt till böcker, mycket också för att jag tänker att det är vad mina läsare är intresserade av. Men den avvägningen måste man ju göra själv, man behöver ju inte skriva om sin frukost varje dag bara för att man är personlig. :)

    1. Tack! :)

      Jag har nog känt att jag dragit mig lite för att skriva inlägg som inte handlar om böcker mycket för att jag tänker att det här ju är en bokblogg. Men samtidigt så är det ofta inläggen som inte bara handlar om böcker som får flest kommentarer… Och nu i sommar har jag också skrivit en del om tv-serier och film utan att någon har klagat – tvärtom nästan!
      Men jag lovar att inte börja rapportera om vad jag äter till frukost, även om jag nu skulle börja skriva fler icke bokrelaterade inlägg. ;)

  14. Först av allt: Stort grattis till det kommande bröllopet! Hoppas att både den stora dagen och alla efterkommande kommer att bli toppen.

    Jag skriver bara bokrelaterade saker i min blogg, men har ibland funderat på att starta en till mer snackig/privat blogg alternativt att blogga om lite annat på bokbiten också. Frågan är ju bara om mina bokbitenläsare verkligen är så intresserade av ett snyggt nytt nagellack, hur gulliga mina katter är när de ligger och sover tillsammans eller vilket perfekt matbröd jag har bakat?

    På Twitter är jag (som du vet) mer personlig och begränsar mig inte enbart till böcker och läsande.

    1. Tack tack! :)

      Nagellack och söta katter skulle nog i alla fall jag vara intresserad av att läsa om… ;) Men jag förstår dilemmat, man vill ju få en bra balans i bloggen utan att ”skrämma bort” de som mest vill läsa om böcker.

      Ja, det är lite samma för mig med Twitter. Där är det lättare tycker jag, att skriva om lite allt möjligt. Men ibland är det ju lite svårt att kunna skriva något vettigt när man bara har 140 tecken att hålla sig till.

  15. Jag har tre bloggar, och i ingen av dem skriver jag om särskilt mycket privatliv. Privatlivsgrejerna får gå som status på Facebook istället, för där finns rätt publik för dem: mina vänner, de jag umgås med. Annars tror jag inte folk i allmänhet är särskilt intresserade av just mitt liv, mina kriser och semestrar och kompisar som skaffar gulliga kattungar. Det intressanta tror jag ligger i att vara personlig, och det kan man vara utan att berätta om sitt dagliga liv. De två sakerna blandas ihop ibland, tror jag.

    Själv rensar jag bort och slutar läsa ”bokbloggar” som till mer än hälften innehåller annat än böcker eller åtminstone kulturrelaterade saker – teater, film, konst, musik, textproduktion – eller annat som känns på något sätt angränsande. Detta såvida inte detta ”andra” i sig självt lyckas fånga mig, då.

    Den av mina bloggar som blir mest privat är helt säkert min kampsport- och dansblogg, helt enkelt för att de två sakerna haft mer genomgripande och omvälvande betydelser för mitt liv. Mina dans- och mina budomemoarer är förstås inte berättelsen om hela mitt liv, men om en mycket viktig del av det.

    1. Det är verkligen en bra poäng du har i att det går att vara personlig utan att för den delen skriva i detalj om sitt vardagsliv. Det är lite det jag är ute efter, att kanske skriva lite mer om mig, utan att egentligen skriva om min vardag (eller om personer i min vardag, som kanske inte vill figurera i bloggen).

      Jag lär fortsätta skriva om böcker och läsning i huvudsak, men det kanske inte blir lika hårt avgränsat som tidigare. Jag får se. Och kanske experimentera lite.

  16. 1999 skaffade jag min första hemsida som jag sen hade kvar i drygt tio år. Där hade jag mitt rätta namn. Och den jobbade jag med på ett annat sätt, mer färger och bilder och länkar och allt möjligt.
    Nu har jag min bokblogg där jag är anonym och det funkar bra för mig just nu. Jag skriver i stort sett enbart reflektioner över det jag läst och håller ordning på de utmaningar jag är med i, mitt privatliv berör jag nästan aldrig.
    Eftersom du har en bild så har du ju redan valt att vara mindre privat (såvida bilden inte föreställer nån annan bara för att lura fienden :-)
    och då tycker jag det helt ok att skriva mer privata grejer som t.ex stundande giftermål. Kul för oss som läser din blogg att få säga GRATTIS!

    1. Ja, jag har ju inte helt hemlig innan det här inlägget direkt. Jag har både namn och bild utsatt och flera jag känner IRL läser den här bloggen dessutom. Men det där tycker jag att alla bloggare får välja själva hur offentliga de vill vara, jag har full förståelse för alla som liksom du vill vara lite mer hemlig.
      Tack för grattis! :)

    1. Tja, det borde väl finnas en hel del böcker på temat. Jag har inte så stor koll på chicklitt, men där borde det väl ringa en hel del bröllopsklockor kan jag tänka mig…? ;)
      Annars kan man ju ta till en klassiker som ”Mor gifter sig”!

  17. Men åh! Har inte hunnit läsa några bloggar förrän nu, och måste ju kasta fram ett gigantiskt grattis förs och främst! Vad jätteroligt :)

    Verkar ju som att du bestämt dig för vad som känns bäst… och det tycker jag låter fint! Själv har jag ju varit som en hal ål med min blogg, jag tror det är därför den har fått gå i koma ibland. Jag tycker det är jättesvårt att definiera den, och med det även vem jag är i relation till bloggen. Tänkte ett tag bli mer personlig (med mitt skrivande t.ex), men det kändes fel ändå just då. Just nu är bloggen rätt så underlig tror jag och jag både trivs, och vantrivs, med detta. Tror den kommer utvecklas åt något håll snart, men vet inte riktigt vilket.

    Jag föredrar dock själv alltid bloggar som är mer personliga. De som bara skriver recensioner slutar jag alltid läsa efter ett tag, det ger mig ingenting… Du har en skön blandning redan tycker jag så det kan hur som bara bli bättre om vi får vara med på ett hörn till av ditt liv då och då :)

    1. Tack! :)

      Ja, det var mest velande innan jag bestämde mig för att outa bröllopet i bloggen. Nu känns det mest bra, Mycket för att jag fått så många fina kommentarer, tips och reflektioner kring ämnet.

      Jag ska försöka att hålla mig från att bli alltför personlig, för då lär jag ångra mig. men lite lagom personligt är nog bäst, det kan som du skriver lätt bli lite tråkigt att bara läsa recension efter recension i en blogg. :)

  18. Jag sjunger med i kören och säger Grattis till bröllop!

    Och du, du får vara precis hur mycket eller lite personlig du vill. Tycker redan du har en bra balans :) (de bloggar som bara skriver recensioner rakt upp och ner blir bara platta i längden) Men jag tycker också att få en större glimt av Bokstävlar-Anna, personen bakom bloggen, skulle vara superfint! :)

    1. Tack!
      Och vad roligt att du tycker att jag redan har en bra blans, för vissa dagar känner jag att jag bara visar någon procent av mig själv här på bloggen. Men det är ju svårt det där, att visa lite lagom mycket. :)

  19. Stort grattis från mig också!
    Vad det gäller det där med att vara personlig, så är det ju en jäkla skillnad mellan att vara just personlig, och privat, tycker jag. Personlig är bra, det gör att olika bloggar skiljer sig från varandra istället för att allt blir samma lika med pockettoppen-recensioner för hela slanten. Och det har ju du redan lyckats med, att profilera dig. Privat är lite otäckt, då får man liksom veta för mycket. Men att man ska gifta sig måste man väl få berätta och vara glad över i offentligheten?

    1. Helt rätt! Personligt är ju bara en fördel, men privat… Jag är inte så intresserad av att veta precis allt om folk, även om den del Facebook-bekantskaper gör sitt bästa för att tvinga på en alla detaljer. Ehm. :)
      Ja, att gifta sig är ju en så stor sak att det vore konstigt att inte skriva om. Samma sak om jag flyttade eller skaffade jobb eller barn – det skulle bli väldigt märkligt att hålla en sån distans till bloggandet att jag inte ens kunde skriva om den saken.

  20. Från början var jag helt privat, sedan lämnade jag ut namn o bild efter kanske ett halvår, när jag åkte till Syrien blev det ohållbart att inte låtsas om min religiositet som ju egentligen inte hör till saken, min flatidentititet har jag aldrig bemödat mig om att blogga, men nu på sistone har jag ju blivit väldans mer privat, vilket hör ihop med en storsatsning på att sluta ljuga. Har man skrivit något på internet är det ju omöjligt att dölja framledes – och det var nog precis det jag ville. En får tänka efter vad en vill, helt enkelt. Vad som inspelar och inte på blogg-jaget.

    1. Det är verkligen knepigt att välja hur mycket man vill berätta i bloggen. Jag tänker ibland på att verkligen ALLA kan läsa det man skriver i en blogg – framtida arbetsgivare, lärare, släktningar, vänner och fiender… och så blir jag nästan paralyserad och vill inte skriva något alls som har med mig själv att göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s