Try holy water, death breath!

Inledningen till Joel Schumachers vampyrungdomsfilm ”The Lost Boys” från 1987 ger mig fortfarande gåshud, trots att jag har sett filmen säkert tio gånger. Jag är svag för helikopterpanoreringar i filminledningar, såväl över land eller – som i detta fall – över vatten. Ackompanjerat av Echo & the Bunnymens strålande cover av The Doors ”People are strange” slutar inledningen med en glidande tagning av det kustbelägna nöjesfältet och boardwalken som innehar en viktig roll i filmen.

Bröderna Emerson flyttar tillsammans med sin nyligen frånskilda mor till den kaliforniska kuststaden Santa Carla, ”The murder capital of the world”. De hinner inte mer än anlända till staden förrän storebror Michael (Jason Patric) träffar den hemlighetsfulla Star vid nöjesfältet och det våldsamma motorcykelgäng hon hänger med. Ledaren David (spelad av en ung, sardonisk och hyfsat långhårig Kiefer Sutherland) utmanar Michael och får honom att dricka blod ur en flaska, vilket får honom att sakta förvandlas till en vampyr.
Som tur är så har lillebror Sam (Corey Haim) också gjort sig några nya bekantskaper, nämligen bröderna Frog. De är serienördar och självutnämnda vampyrexperter och prackar på Sam vampyrserietidningar när han först träffar på dem i stadens seriebutik. När brodern så börjar uppvisa tydliga vampyrsymptom så är det till Edgar och Alan Frog (vars namn är en hommage till skräckmästaren Edgar Allen Poe) som han vänder sig.

”The Lost Boys” är en film som verkligen lyckas med att förena skräck och humor på ett sätt som Joss Whedon senare kom att fullända i ”Buffy”. Visst kan många inslag i filmen kännas lite fåniga såhär 23 år efteråt – inte minst kläder och frisyrer – men trots den typiska åttiotalsinramningen så har Schumacher lyckats göra en på många sätt tidlös film. Mycket för att tidlösheten i sig är ett av filmens huvudteman. Mc-gänget kallar sig för ”the lost boys”, precis som de pojkar som hamnar i Neverland tillsammans med Peter Pan. Liksom pojkarna kommer dessa ungdomar aldrig att växa upp, och när David försöker övertala Michael att bli en av dem så är det evig ungdom och odödlighet han lockar med.

Det är inte heller någon slump att det just är en Doors-låt som är filmens titelmelodi. Vampyrgänget har en The Doors-affisch uppklistrad i sin underjordiska lya, och likheten mellan skådespelaren Jason Patric och Doors-sångaren Jim Morrison är uppenbar. I scenen när Michael för första gången dricker blod så dubbelexponeras han och affischen med The Doors-sångaren som dog ung och därför på ett sätt också kom att bli odödlig.

The Frog brothers är enligt mig filmens allra största behållning. De två bröderna slänger sig med mängder av obetalbara oneliners och har en veritabel arsenal när det kommer till vampyrvapen och vampyrdödarkunskap. Men när det väl kommer till kritan så fegar de ur totalt, och det är bara med hjälp av Sams hund som de faktiskt lyckas ta död på en vampyr under filmens spektakulära slutstrid.

Slutstriden i ”The Lost Boys” innehåller en hel del fantastiska scener för den som uppskattar lite gammal hederlig splatter. En vampyr ”kokas” exempelvis i badkaret tillsammans med vigvatten och vitlök, medan en annan vampyrs död bäst beskrivs av Sam själv som ”Death by stereo!”. De sedvanliga vampyrdödsscenerna, som oftast innefattar uppbrinnande eller förvandlande till aska, känns riktigt oinspirerade i jämförelse.

”The Lost Boys” är en kultfilm inte bara i vampyrsammanhang utan också för alla som gillar åttiotalsfilm. Liksom de flesta filmer som Corey Haim och Corey Feldman förekommer i tillsammans är den skamlöst underhållande och rekommenderas i synnerhet för de som föredrar sina vampyrer serverade med en stor portion humor.

Det här inlägget hade jag egentligen planerat att lägga upp tidigare i veckan, eftersom ”The Lost Boys” passande nog visades på kanal 5 i fredags natt. Tyvärr hann jag inte skriva inlägget förrän nu, men jag hoppas att ni vampyrentusiaster passade på att se filmen ändå.

Annonser

19 comments

    1. Jag har medvetet låtit bli att se tvåan eftersom jag har hört att den ska vara så usel. Synd att förstöra för sig själv, liksom, när man som jag tokälskar första filmen!

  1. Ooo, Lost Boys. Älskar! Tack för att du skrev om den.

    Haha, nu måste jag bara nörda loss ordentligt. Men börjar inte filmen med helikopteråkning till bombastiska ”Cry Little Sister”? Följt av mord där de sliter bort taket på en bil och därefter åkning + ”People Are Strange”?

    Det enda som är trist med TLB är att kvinnorna är så ofantligt mesiga. Både mamman och Star är ju veka som små rön i vinden.

    Jag har också sett tvåan och den var verkligen usel. Ingen charm överhuvudtaget; det var som om de trodde att de kunde rädda filmen genom att stoppa in grövre våld och mer naket.

    1. Du har helt rätt! Jag tänkte inte på den lilla prologen där i början, utan bara på den snygga People Are Strange-åkningen. Kanske för att det liksom är vinjetten då, eller vad man ska säga. Förtexterna heter det kanske när det är film det gäller.

      Ja, kvinnorollerna är otroligt mesiga i filmen. Jag har alltid haft väldigt svårt för Star ich hennes passivitet, även när jag såg filmen första gången som liten monsterintresserad preteen.

      Jag känner att det var rätt beslut att inte se tvåan för min del. Och trean lär ju inte direkt vara bättre heller.

            1. Haha, word!
              Och det där med YouTube-motviljan handlar nog mer om alla dessa bloggar som postar klipp utan något inlägg. Typ ”Bra låt!”. Usch. Klippen i din blogg brukar jag däremot alltid kolla på. :)

  2. Jag älskar den också och har sett den otaliga gånger genom åren! Vampyrerna är ju riktigt snygga, dreggel! Speciellt den mörkhåriga som spelas av Billy Wirth, jo jag har nördat loss ordentligt… Sen är ju Corey Haim fullkomligt lysande i sin roll.

    1. När jag var yngre tyckte jag att Michael/Jason Patric var snyggast, men nu gillar jag nog Kiefer mer. Han har klara Spike-vibbar! :)

      Jag tycker att båda Corey är väldigt bra i den här filmen. Roliga och nördiga, precis som man vill ha dem!

  3. Det är helt sjukt men jag har inte sett den… Troligen för att jag inte är så förtjust i åttiotalsfilmer och inte har någon direkt koppling till skådisarna. Men jag är fullkomligt medveten om att jag inom en snar framtid kommer att göra det – vampyrer liksom…

  4. Tack till den som postade öppningsscenen, vilka rysningar jag fick! Fullkomligt lysande. Fick jag välja en film som jag fick hoppa in i skulle det vara denna. Nöjesfältet verkar ju mycket mer intressant än något annat. Jag tror att hela min besatthet för 80-tal och långhåriga män i rockiga kläder och mycket smycken kommer från att jag sett den här filmen om och om igen under min uppväxt.

    Sen var ju din text Anna fantastisk. Du är riktigt duktig. Jag hade aldrig uppmärksammat kopplingen till Jim Morrison och odödlighet osv.

    1. Ja, alla scener från nöjesfältet är helt fantastiska! När jag var i Brighton på språkresa i högstadiet blev jag helt yr av lycka bara för att det fanns en pir med ett litet nöjesfält på där alla ungdomar hängde om kvällarna. Total Lost Boys-känsla!
      Fast jag skulle gärna tillbringa några kvällar i seriebutiken också, den verkar vara väldigt välsorterad. :)

      Åh, tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s