Apokalyps, med eller utan zombies

Jag börjar med ett erkännande; jag hade inte fattat att Richard Mathesons bok ”I Am Legend” handlade om vampyrer förrän för några veckor sen.
Innan ni börjar peka finger och skrika ”Dålig vampyrentuasiast!” åt mig, så måste jag få förklara mig. Jag har självklart hört talas om själva boken i sig och dess grundhandling, men jag har hela tiden varit övertygad om att de varelser som försöker äta upp huvudkaraktären Robert Neville är zombies, inte vampyrer. Det kan tyckas vara ett idiotiskt misstag, för vampyrer och zombies är två mytologiska varelser som vanligtvis har ungefär lika mycket gemensamt som ewoker och King-Kong. Men i det här fallet var mitt misstag ganske förståeligt, av flera olika skäl.

Det börjar med en typisk dag i Robert Nevilles liv: röka en cigarett, spika tillbaka plankor som slitits bort från fönstren, röka en till cigarett, skörda vitlök och hänga upp, tälja träpålar, röka en till cigarett, stänga in sig i sitt hus innan solnedgången och dricka sprit tills man däckar för att slippa höra vampyrernas skrik utanför. Rinse and repeat i all evighet.
Neville är, så vitt han själv vet, den siste mannen på jorden som ännu inte har förvandlats till en blodsugande vampyr. Han tillbringar nätterna inlåst i sitt hus, och dagarna med att samla ihop förnödenheter och döda varje sovande vampyr han träffar på i grannskapet. Han har i sin ensamhet och bitterhet inte mycket att leva för, men trots detta vägrar han att ge upp.
Den postapokalyptiska värld som Neville lever i är bekant för alla som någonsin sett en zombiefilm eller spelat ett zombiespel. Just det där ständiga letandet efter mat och vapen samt den där hopplösa kampen mot en hord av blodtörstiga varelser som bara väntar på att få sin chans, är ständiga inslag. Zombiefilmerna, liksom Mathesons roman, handlar om att överleva i ett samhälle som redan har gått under. Att vägra ge upp, trots att det inte går att vinna.

Enligt vampyrvetaren David J. Skal så var ”I Am Legend” en av ytterst få vampyrromaner som publicerades under 1950-talet. Den klassiske slängkappeklädde vampyren hade blivit omodern i och med andra världskrigets mer realistiska fasor, men Matheson gjorde succé med sin kombination av paranoid undergångsskräck och vampyrmytologi.
En aspekt av ”I Am Legend” som är intressant är hur Neville blir besatt av att ta reda på vad som orsakar vampyrismen. Han läser bakteriologi, experimenterar med vitlök och kors och liknande parafernalia, undersöker blodprover och döda vampyrer på ett hyfsat vetenskapligt sätt. Vampyrerna visar sig vara en reaktion på en smittsam sjukdom, en mutation. Detta är ingen direkt vanlig förklaring inom vampyrfiktionen, men desto vanligare inom zombiefiktionen.

George A. Romeros ”Night of the Living Dead” från 1968 är den film som ligger som grund till hela zombieapokalypsgenren. När Romero skrev manus till filmen var han starkt influerad av ”I Am Legend” och dess postapokalyptiska tema.
Visserligen var inte Matheson särskilt imponerad av Romeros film, men det går inte att förneka att hans roman alltså ligger till grund för otaliga zombiefilmer, spel och böcker.
Min övertygan om att ”I Am Legend” handlade om zombies? Inte helt fel, har det visat sig.

Richard Matheson – I Am Legend (Tor, 2007)

Edit: Martina skickade en länk till en väldigt bra text av John Ajvide Lindqvist om ”I Am Legend”. Läs och njut!

21 kommentarer

    1. Hahaha! Varulvarnas natt?!? Det är ju helt obetalbart! Speciellt med det där otroligt kitschiga omslaget till!
      Tack för länken och det goda skratt den gav mig! :D

  1. *spoilervarning till de som inte har läst boken*
    Älskar hur den vite, heterosexuelle mannen plötsligt har blivit ”the other” på slutet. Genialiskt bra sf!

    1. Slutet är smått genialt!
      Jag skrev inte om det för att inte spoila för mycket (och för att inlägget inte skulle bli outhärdligt långt), men hela twisten på slutet är ju grymt bra.

        1. Åh tack! Det här var nog ett av de allra roligaste blogginläggen att skriva dessutom, så risken finns att det komemr komma fler liknande… :)

  2. Jag erkänner villigt (i alla fall efter ditt braiga inlägg) att jag också väldigt länge trodde att det här var en zoombie-bok. Nu när jag förstår bättre har den förstått hamnat på min vill läsa-lista.

    1. Skönt att det inte bara var jag då. :)
      Jag har inte sett någon av filmerna heller, fast tänker nu att jag verkligen borde kolla alla tre och göra något slags jämförelse. De lär vara väldigt olika i utförande och kvalitet.

      1. Jag har bara sett Omega Man. Den är kitschkul och ganska så härlig med tok-Heston som något slags NRA-Messias, haha!

        Ingenting jag har hört om den senaste har fått mig att vilja se den.

        Vincent Price däremot…

        1. Åh Vincent Price! Matheson hatade tydligen hans version, men det säger ju inte så mycket om filmen i sig.

          Will Smith-varienten verkar rätt tråkig, men det vore ju rätt spännande att se alla tre filmerna i rad och se hur pass mycket de olika tolkningarna är påverkade av sin tid och sitt sammanhang.

  3. Intressant, jag var också helt övertygad om att det handlade om något slags zombiesar, även om de var mer av den smarta och snabba varianten. Dock bygger jag ju mina åsikter på filmen med Will Smith, så de kanske är annorlunda än i boken. Men jag blir lite sugen på att läsa den nu, men vete sjutton om jag vågar. Jag tyckte filmen var fruktansvärt läskig och obehaglig och har lovat mig själv att aldrig se den igen, kunde ju knappt gå ut när det var mörkt ute eller sova på en vecka efter jag sett den så… *harig*

    1. Nu känner jag VERKLIGEN att jag måste se filmen! Kanske har de blivit zombies i filmen istället för vampyrer just eftersom storyn är som en typisk zombiefilm snarare än en typisk vampyrfilm?

      Boken är inte så väldigt läskig, inte skräckläskig på det där sättet som håller en vaken om nätterna i alla fall. Den är mer tänkvärd och lite obehaglig, som de flesta postapokalyptiska böcker brukar vara.

      1. Ja, det kanske är så, det var iaf min uppfattning när jag såg filmen. Det är dock inte helt lätt att säga vad de är men de påminner definitivt mer om de zombiesar som jag sett tidigare än de vampyrer jag sett. Hela det här med att de blivit som de blivit pga en sjukdom, det är ju inget man normalt sett förknippar med vampyrer.

        Sen tror jag väl inte heller att boken är så där inte-kunna-sova-på-natten-läskig, snarare att det är känslan av hopplöshet och uppgivenhet som jag tycker är fruktansvärt jobbig. Filmen hade det i överflöd tycker jag, grymt obehaglig och skrämmande var den, mycket värre än en klassisk skräckfilm nånsin kan vara. Jag har lite svårt att förklara känslan, men jag kan säga att så uppskrämd och illa berörd var det länge sen jag blev av en film. En del av det kanske har att göra med hur hans relation med hunden porträtteras, att den är så otroligt viktig för honom. Eftersom det är den enda vänliga relationen han har (och troligtvis tror är den enda han nånsin kommer ha igen) skulle det göra så oerhört ont att förlora den vilket gör att han tar enorma risker för hunden. Kanske inte så toppenbra förklarat, men jag har som sagt lite svårt att säga varför den filmen berörde mig så som den gjorde.

        Men se den så kan vi diskutera mer sen ;).

        1. Det var ju precis därför jag också trodde att det handlade om zombies även i boken, inte vampyrer. men nu när jag har läst in mig en del så har jag hittat flera böcker där vampyrerna skapas av sjukdomar och parasiter, så det verkar vara mer vanligt än jag trott. men intressant är det!

          Postapokalyptiska böcker och filmer är ju alltid ganska tunga och mörka, så jag förstår precis. Att bli ensam kvar i en öde värld är ju klar tmycket mer skrämmande än spöken och varulvar någonsin kan vara.
          Hunden är med även i boken. Jag gillar verkligen den episoden, även om den är riktigt sorglig.

          För övrigt är det ju bara roligt med långa kommentarer, det är då det blir en intressant diskussion! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s