Strigoi

Jag har redan smygstartat min vampyrsommar med att läsa Guillermo del Toros och Chuck Hogans ”The Strain”.
Mina förväntningar var skyhöga innan jag började läsa, vilket ibland kan vara ett säkert sätt att förstöra en läsupplevelse men som i det här fallet bara gjorde den ännu bättre. ”The Strain” var inte bara så bra som jag hade hoppats – den var faktiskt ännu bättre!

Det börjar lovande med ett plan som anländer till flygplatsen JFK i New York, stannar helt under mystiska omständigheter och visar sig vara fyllt av döda passagerare. Dödsorsaken är okänd och därför kallas Dr Ephraim Goodweather in, som är chef för insatsgruppen Canary vars uppgift det är att stoppa epidemier innan de bryter ut. Goodweather och hans team upptäcker snart att viruset ifråga inte liknar något annat han har sett, utan att det tar över människornas kropp och förvandlar dem till vampyrer.

Det säger sig självt va, att ”The Strain” inte innehåller några glittrande tonårsvampyrer eller hunkiga vampyrvikingar?
Till skillnad från de flesta populära vampyrböcker från de senaste åren så finns det inget sexigt med de här vampyrerna, inget sätt att med viljestyrka sätta sig över sin vampyrnatur och avstå från att dricka människoblod. Vampyrerna i ”The Strain” liknar mer zombies i sin enkelspåriga blodlust. Sättet som vampyrismen sprids vidare påminner mig om ett flertal zombiemosande tv-spel, främst kommer jag att tänka på det underhållande ”Dead Rising”. Tyvärr räcker det dock inte med ett välriktat karateslag för att ta död på vampyrerna i den här boken, tvärtom är det riktigt svårt att ta kål på dem, något som New Yorks invånare snart får erfara.
Alla vampyrer i ”The Strain” är dock inte av zombiesorten, det finns också en ”master”-sort som är betydligt mer intelligent och därigenom även mycket ondare. Men inte heller dessa är särskilt lika människor, snarare liknar de något lovecraftianskt väsen som genom sin blotta närvaro skrämmer människorna från vettet.

”The Strain” är nervigt och episodiskt skriven, med korta kapitel som växlar mellan ett flertal olika karaktärer. Det är ibland nästan outhärdligt spännande, men som tur är så lägger författarna också en del tid på att utveckla och fördjupa de olika karaktärerna mellan all action.

Jag tycker att herrarna Hogan & del Toro har hittat en utsökt balans mellan gamla vampyrmyter och modern vetenskap. Visst förekommer det ingående mikrobiologiska förklaringar gällande vampyrviruset och visst används en del vapen som skulle få Buffy att bli grön av avund (UV-strålkastare, någon?). Men samtidigt placeras allting i ett bredare mytologiskt sammanhang tack vare den driftiga gamle vampyrforskaren Abraham Setkrakian, som är en av de få som träffat en vampyr och överlevt.

”The Strain” är första delen i en planerad trilogi, och slutar därför med många lösa trådar. Vilket är min enda invändning mot boken, för hur ska jag kunna klara mig fram tills i höst när del två kommer ut?

Guillermo del Toro & Chuck Hogan – The Strain (HarperCollins, 2009)

Annonser

19 comments

  1. Jag gillade också den här men tyckte att den tappade en hel del mot slutet – troligen för att de sparar en massa smaskigt vampyraktion till resten av serien. Jag ska också läsa fortsättningen förstås och tror att upplevelsen efter att ha läst alla delarna kommer att vara större än den känns nu efter bara en tredjedel.

    1. Jag håller helt med.
      Vill ju inte spoila för alla som inte har läst, men den där lilla grejen som händer precis i slutet när de är hemma hos Eph (du vet vad jag menar) känns ju som en lite onödig plantering inför kommande böcker.

      Fast allt som allt så ÄLSKADE jag ändå det här. Jag inser att jag tröttnat rätt mycket på tonårsvampyrerna när jag blir så här glad av att läsa om zombiemonstervampyrer. ;)

      1. Ja, den grejen var lite onödig. Jag minns annars att jag blev väldigt skrämd av den första smygande delen av boken och att jag sen hajade till när den svängde och blev blodig på riktigt. Jag var rätt utmattad när jag läst ut den och kände mig lite osäker på om jag ville läsa fortsättningen. Men nu är jag helt klart på – det behövs lite monstervampyrer för att uppväga alla mer eller mindre irriterande humanvampyrer jag matar mig själv med hela tiden ;)

        1. Jag gillar ju blod och gore, zombiefantast som jag är.Men jag förstår ändå mattheten, det är MYCKET av den varan. I detalj.
          Och håller med helt om att det behövs lite monstervampyrer för att uppväga humanvampyrerna!

      1. yay! Jag säger: Go for it!

        Och förstår att du inte gillar House of Night, det är ju en riktigt fånig bokserie. Och det där språket får en ju att bli lätt illamående, det är oförlåtligt uselt skrivet.

  2. Jag skulle köpa den idag men hittade den inte på SF-bokhandeln trots att det stod att den fanns på lager :/ Så det blev en Gaiman-bok istället!
    Men ska läsa den så småningom!

  3. jag har läst griniga recensioner av den så jag visste inte om jag ville ha den på läsalistan men nu blev jag nyfiken igen….
    Hade du läst Westerfeld ”Parasit”?

    1. Hm, jag har bara läst bra saker om boken jag. Fast jag kanske har glömt bort de mindre positiva recensionerna? ;)
      Alltså, gillar man mest vampyrromantik så ska man nog inte läsa det här. Det är ganska blodigt och slafsigt och rätt så hårt, speciellt i jämförelse med ex Charlaine Harris. Men gillar man lite mörkare och blodigare vampyrböcker så är den här perfekt!

      Jag har inte läst Westerfeld, men blev lite sugen på att skaffa boken till sommarkursen. Jag har förståt att vampyrismen där ska vara mer som en sjukdom också, skulle vara intressant att göra en jämförelse.

    1. Ja! Synd bara att den släpps i del två, som inte alls är särskilt bra… Jag lär säkert läsa den tredje delen bara för att, men är inte särskilt sugen på den alls.

  4. Tvåan fick jag i julklapp men den ligger ännu oläst… det ger mig lite dåligt samvete då jag är sambo med klappgivaren… hon muttrar om den ibland! Ojoj!

    1. Haha, jag har gett så många böcker i present/julklapp till min man som aldrig har blivit lästa… av honom i alla fall, för jag läser dem ändå efter några år om inte han har gjort det. ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s