Sträckläsningsframkallande om hemsökt hus

Efter att jag hade läst Sarah Waters ”Nattvakten” förra sommaren så skrev jag att jag misstänkte att jag fått en ny favoritförfattare. Jag blev mycket förtjust i både Waters språk och karaktärer, men av någon anledning har det dröjt ända till nu innan jag läst någon ytterligare Waters-bok.

”Främlingen i huset” utspelar sig några årefter andra världskrigets slut, på en engelsk landsbygd som fortfarande är märkt av krigets härjningar. Mitt i Warwickshire står Hundreds Hall, familjen Ayres en gång så imponerande och vackra gods. Det ståtliga huset är numera förfallet och slitet och dess ägare får kämpa för att få ekonomin att alls gå ihop.
Hit kommer doktor Faraday, bokens berättarröst och kommentator. Som barn fascinerades han av det enorma och pampiga huset, en fascination som stannat kvar hos honom även i vuxen ålder. Han kommer till Hundreds för att behandla den enda kvarvarande tjänsteflickan, men dras snart in i familjen Ayres bekymmersamma tillvaro. Inte nog med att familjen har allvarliga ekonomiska problem, det verkar också som att Hundreds Hall är hemsökt.

Doktor Faraday må vara bokens berättare, men dess huvudrollsinnehavare är Hundreds Hall. Waters beskrivningar av detta magnifikt nedgångna, ödsliga och överdimensionerade hus är i en klass för sig. Det känns nästan som att man är där när man läser beskrivningarna, att man försiktigt kliver runt i de fuktiga och sönderfallande rummen.

Waters handskas också mycket skickligt med de övernaturliga inslagen i boken. Doktor Faraday, som är en man vägledd av förnuft och vetenskap, vägrar att tro på att huset är hemsökt. Trots att oförklarliga och skrämmande saker sker så försöker han in i det sista finna en rationell förklaring tilll det som händer.
Doktor Faraday är över huvud taget en ganska opålitlig berättare. Han är förblindad av kärlek till det stora huset, vilket får honom att agera ogenomtänkt, egoistiskt och rentav idiotiskt i många fall. Men just diskrepansen mellan denna mans krassa realistiska människosyn å ena sidan och totalt blinda hängivenhet å andra sidan är både effektiv och ganska obehaglig.
Doktor Faraday är ingen särskilt sympatisk man. Tvärtom är han ganska okarismatisk, självömkande och en smula bitter. Men just att han är såpass osympatisk gör faktiskt hela historien såpass mycket bättre, dess mörka stråk så mycket mer gripande.

”Främlingen i huset” är inget annat än en totalt sträckläsningsframkallande och riktigt läskig roman.
Nog för att jag misstänkte att Sarah Waters skulle bli en favoritförfattare när jag hade läst ”Nattvakten” – efter att ha läst (och älskat) ”Främlingen i huset” så är jag fullkomligt övertygad.

Sarah Waters – Främlingen i huset (Natur & Kultur, 2010)

Annonser

11 comments

  1. Jag är mitt inne i den här just nu och kan bara hålla med om att den är hur bra som helst. Den är sådär krypande och obestämt läskig som jag vill ha den och dessutom finns där ju några riktigt fina karaktärer.

    1. Jag tycker att den är mycket läskigare än Lilla stjärna (som jag läste precis innan), mycket för att Waters läskiga inslag är så subtila. Gillart!

  2. Här har du en till Waters-fan!! Jag har verkligen älskat allt jag läst av henne- Nattvakten, Kyssa sammet, Livstråden och ficktjuven. För ngr veckor se´n var jag & såg henne på Int.nat.författarscen på kulturhuset- helt underbart att få höra henne berätta om sitt skrivande.Hon har seglat upp som en stor favorit hos mig med sina viktorianska miljöer och stämningar omöjliga att glömma. Ser fram emot att nu läsa den nya oxå!!

    1. Åh, jag är avundsjuk på alla som var där och såg henne! Jag tycker att hon framstår som en väldigt sympatisk person också, förutom att hon är en så begåvad fölrfattare, så jag hade gärna lyssnat på henne.
      Jag är väldigt sugen på att läsa hennes andra böcker, ska försöka få tag på dem i sommar tror jag.

  3. Jag har fortfarande inte ens läst The night watch, som jag köpte omedelbart efter att den kom ut. Hon är en av mina favoritförfattare baserat endast på att jag älskar Tipping the velvet, som jag har läst ett par gånger. Jag har även läst Affinity, men den var inte riktigt så bra.

    1. Affinity, är det den som kallas Livslinjen på svenska? Har hört att det ska vara hennes svagaste från flera håll, så den ska jag nog vänta med.
      Men jag kom på att mitt köpstopp tar slut om två dagar, så nu har jag beställt Kyssa sammet (bl.a)! :)

  4. Jag menar det är det första jag läser av henne, men Främlingen verkar ju alla tiders, o Kyssa sammet o… sweet ska det bli o läsa mer av denna kvinna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s