Tonårstramsigt, men ändå spännande

Andra delen i P.C Casts & Kristin Casts ungdomsbokserie med vampyrtema, ”House of Night”, heter ”Sveket”.
Den här boken tar vid där första boken slutade. Den blivande vampyren Zoey Redbird försöker göra sitt bästa för att passa in på internatskolan Nattens hus, vilket visar sig vara svårt när hon inte bara har en massa magiska krafter utan också en speciell kontakt med vampyrgudinnan Nyx. Efter första bokens dramatiska händelser så förändrades dessutom Zoeys vampyrmärke i pannan till att bli ett helt unikt mönster – ett som mer liknar vuxna vampyrers.
I första boken lyckades Zoey med nöd och näppe hindra sin spånige expojkvän från att bli dödad, och nu visar det sig att han återigen befinner sig i dödlig fara. Någon – eller någonting – dödar mänskliga tonårskillar och dricker deras blod. Kan det vara vampyrer? Eller har morden något att göra med de groteska vampyrspöken Zoey har sett på skolans område? Och kan det vara så att Zoeys älskade mentor Neferet kan vara inblandad?

Kanske har jag vant mig vid den undermåliga nivån, men jag stör mig faktiskt mindre på språket i den här boken än i den första delen i bokserien. Det är fortfarande dåligt och tonårstramsigt, men det känns inte längre katastrofalt dåligt. Vilket uppenbarligen inte hindrat mig från att läsa vidare.
För det går inte att komma ifrån att mor och dotter Cast har lyckats skriva ihop en riktigt spännande bokserie. Det är full fart hela tiden, med intriger, action och mystiska händelser som avlöser varandra utan minsta andningspaus. Tempot är faktiskt lite väl högt, på bekostnad av karaktärsutveckling och psykologiskt djup.

Jag stör mig på att de båda författarna hela tiden kommer med små förklaringar om vad som hände i första boken, för jag tror knappast att någon läser den här boken utan att ha läst första delen i serien. Upprepningarna blir bara störande moment i texten, särskilt eftersom de är ganska frekvent förekommande. Jag skulle ha föredragit att ha något slags kort resumé av första delen i början (ni vet, som i tv-serier när de börjar med ”Previously on…”) framför det här tjatandet.

Förutom alla hemskheter och intriger som händer så hinner Zoey dessutom trassla in sig i ännu fler kärleksintriger. Det är lite tonårstramsigt skrivet, med dunkande hjärtan och snabb andhämtning, men det är ganska befriande att Zoey strular till det för sig med allt sitt flirtande. Hennes kärleksliv är extremt långt ifrån Bellas och Edwards puritanska, monogama och extremt heteronormativa sådana (Zoey har till och med en homosexuell vän, plus i kanten för det!).

”Sveket” känns som en mycket mörkare historia än den första boken. Vilket bara är en fördel. Det krävs en hel del svärta för att balansera bokseriens tramsigare inslag och stundtals väldigt fåniga språk.
Förhoppningsvis kommer nästa del i serien bli ännu mörkare, vilket skulle kunna göra den riktigt läsvärd istället för bara spännande trots allt tonårstrams.

P.C Cast & Kristin Cast – Sveket (Månpocket, 2010)

Annonser

5 comments

  1. Jag har försökt läsa den första delen flera gånger men inte tagit mig in i den på grund av språket eller bristande motivation eller vad det nu kan vara. För jag vill verkligen läsa den här serien också, det är ju vampyrer! Och så vill jag ha lite koll på de populära ungdomsböckerna också för att veta vad det är jag lånar ut egentligen. Så jag gör säkert ett nytt försök till slut – kanske skulle jag bli en sån som slänger mig in i serien direkt i del 2? Jag skulle nog inte uppskatta återblickar och kommentarer ändå tror jag men någon borde kanske dra nytta av dem ;)

    1. Jag misstänker att det finns bättre ungdomsvampyrböcker än House of Night, men känner att jag har ganska dålig koll på genren. Och tyvärr verkar det som att språket är lika outhärdligt i original, så inte verkar det hjälpa att läsa på engelska heller.

      Du kanske kan bläddra genom första boken? Den blir bättre efter ungefär halva boken när det börjar hända mer och fånigheterna avtar.

  2. Jag håller verkligen med dig om tramsigt, men ändå spännande. Jag tycker också det är ganska uppfriskande att Zoey strular till det för sig lite då och då, härligt med en sådan hjältinna också ibland!

    1. Ja, det är skönt att hon inte är perfekt, men att hon samtidigt är ganska modig och framåt. Ingen tjej som sitter och väntar på att bli räddad direkt.

      Det ska bli intressant att se hur retsen av bokserien är, jag hoppas på mer blod, skräck och mindre tonårstrams. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s