Tentakelporr och krälande kaos

Svensk Lovecraftinspirerad skräck hör inte till stapelvarorna i svenska bokhandlar direkt. Nog för att John Ajvide Lindqvist har fått svensk skräcklitteratur att bli mer mainstream, men det finns en mängd andra begåvade författare som sällan får breda ut sig på DN:s kultursidor. Vilket är synd, för det finns många talanger inom genren som skulle förtjäna en större publik.


Anders Fagers ”Svenska kulter” är en samling skräcknoveller som kom ut i höstas. I Fagers värld är verkligheten tunn och bräcklig, bakom vilken mörka bråddjup sträcker sig från horisont till horisont. Han sätter den svenska mellanmjölksvardagen i effektiv kontrast mot uråldriga gudaväsen och mytiska monster.
”Svenska kulter” består av några längre noveller, sammanbundna av kortare fragment som binder dem samman. Den bisarra roadtripen i ”Mormors resa” är både obehaglig och grotesk, medan ”Lyckliga för evigt på Östermalm” är en klaustrofobisk psykologisk thriller med skräckinslag.
”Svenska kulter” är en imponerande skräcksamling med både bredd och djup. Och en sak är fullkomligt säker; nästa gång jag åker till skolan i Borås kommer jag garanterat att undvika alla tonårstjejer jag ser, i synnerhet de som rör sig i grupp. Furier är inte att leka med.


Huvudkaraktären Mara i Karl Johnssons graphic novel ”Mara från Ulthar” är bara tio år när hennes far förs bort av de svarta slavgalärerna och dess omänskliga handelsmän. Utom sig av sorg så börjar Mara tillbringa all sin tid med katten Nardos, och tillsammans med katternas stam ger hon sig iväg för att finna och hämta hem sin far igen.
De flesta som lånar från Lovecrafts värld brukar skriva om Cthulhu-mytologin, men i Johnssons bok är det istället det krälande kaoset Nyarlathotep som utgör skräckinslaget. Denna gudaliknande varelse är varken ond eller god, utan snarare djupt destruktiv helt utan urskillning.
”Mara från Ulthar” är en del klassiskt äventyr, en del lovecraftsk skräck och en del fantasyepos. Tecknarstilen svajar lite hit och dit mellan monokrom enkelhet, impressionistiska halvsidor och detaljerade actionsscener – vilket gör boken mäktigt nyansrik. Samt mycket spännande.
Jag älskar de talande katterna och deras olika personligheter. Paradoxalt så verkar de mer mänskliga än många av bokens människor tycks vara (med undantag från Mara själv då), plus att de tillför en gnutta värme och humor till en historia som annars hade blivit väldigt mörk.

Anders Fager – Svenska kulter (Man av skugga förlag, 2009)
Karl Johnsson – Mara från Ulthar (Kolik förlag, 2009)

Annonser

8 comments

  1. Vad glad jag blir över att ha dem framför mig. Fast nu har jag så höga förväntningar så det är nästan så att jag inte vill läsa dem, bara för att få ha dem kvar

    1. Hoppas att förväntningarna inte blir för höga nu då. Fast jag tror att du ändå kommer gilla dem, jag menar, hur kan man INTE gilla tentakelporr? ;)
      Du får ta en i taget så de räcker länge, svårt bara att välja vilken som ska läsas först kanske?

    1. Jag har ju en sån tur att jag (och fästmannen) fick de här båda böckerna i födelsedagspresent av en vän med mycket god boksmak. :)
      Annars hade de fått vänta tills köpstoppet är slut om en månad.

  2. Svenska kulter låter riktigt bra, jag blir väldigt lockad att klicka hem den direkt! (Finns såklart inte på biblioteket…)

    1. Synd att den inte finns på biblioteket. Men det kan ju vara bra att stödja ett litet förlag med att köpa ett ex också, så att de kan ge ut fler böcker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s