I’ve been living so long with my pictures of you

Jag sträckläste igenom Coco Moodyssons nya seriealbum ”Jag är ditt fan in i döden” med konstant gåshud. Den Cure-älskande, svarthåriga femtonåringen som fortfarande finns kvar någonstanslängt inne i mig ville mest gråta av glädje över en så underbar bok, men mitt lite mer vuxna jag nöjer mig med att konstatera att Coco Moodysson har gjort ett album som träffar mitt i prick.

”Jag är ditt fan in i döden” handlar alltså om the Cure.
Eller snarare så handlar det om människorna som älskar bandet lite ohälsosamt mycket. Det är konsert i London 2009 och innan bandet spelar så träffas medlemmar från Cure-forumet ”snow in summer” på en pub för att diskutera gruppens storhet. När de sedan möts upp igen efter konserten går det ett rykte om att sångaren Robert Smith kanske ska dyka upp, och alla fansen samlas utanför i hopp om att få åtminstone en liten glimt av sin store idol.

Hela albumet är fantastiskt väl uppbyggt. Texten är indelad i tio kortare kapitel, som alla har namn efter de tio vanligast förekommande orden i the Cures texter (och inleds följaktligen med ordet ”never”). Parallellt med berättelsen om de frusna fansen på jakt efter sin idol så sitter huvudkaraktären, svenskan som kallar sig ifonly2night på forumet, framför en mönstrad tapet och bara berättar fakta om the Cure.

Det kan vara svårt att förklara för någon som aldrig har varit ett Cure-fan, men jag har aldrig gillat något annat band där fansen varit så besatta av just fakta kring bandet, och i synnerhet dess pandaliknande frontfigur Robert Smith. Det räckte inte att som när det gällde Depeche Mode kunna alla texterna eller som med Belle and Sebastian ha hört albumet ”Tigermilk” innan det nytrycktes, utan det gällde att kunna hårda fakta. Födelsedatum, bandmedlemmars eventuella allergier och tidigare husdjur – inga fakta var för triviala för att lära sig utantill.
Fast viktigast var såklart att kunna mytologin, att känna till alla rykten och teorier som funnits kring bandet under åren. Och tro mig – det fanns mytologi nog att starta en ny religion kring. Det här var skälet till att jag som femtonåring älskade ”Volt” mest av alla Per Hagmans böcker; på grund av de långa diskussionerna som svartrockarna har om Roberts fru Mary och om slutraderna på alla lp-skivorna. För det var exakt så det var att vara ett Cure-fan, det var på liv eller död.
Och Coco Moodysson har lyckats fånga exakt det här; känslan av att vara ett Cure-fan in i döden.

Jag vet inte om jag skulle rekommendera ”Jag är ditt fan in i döden” till någon som knappt hört någon Cure-låt dörutom ”Friday I’m in love”. Det är tveksamt, för det vore inte rättvist för varken läsare eller författare. Men för alla er som någonsin citerat Cure-texter i tonårsdagboken, som köpt en prickig skjorta att ha till sitt kladdiga läppstift eller som experimenterat med sockervatten och flytande tvål för att få det bästa rufset – det här seriealbumet är till er.
Det kommer att gå rakt in i hjärtat, jag lovar.

Coco Moodysson – Jag är ditt fan in i döden (Galago, 2010)

Annonser

9 comments

  1. Även om jag aldrig har varit något enormt Cure-fan så blir jag ändå nyfiken. Gillade Moodyssons ”Aldrig godnatt” (”Eccoskor!”) och tycker det är allmänt kul med subkultursskildringar. Tror du att det kan vara något då? :)

    1. Gillar du subkulturer och nördighet i sig så tror jag att du kommer att gilla det här albumet utan att vara ett stort Cure-fan. Nördigheten är ju liksom densamma oavsett forum, men just Cure-nördigheten har alltid varit ett kapitel för sig för mig(8och många andra) vilket det här albumet är helt fenomenalt på att visa! :)

    1. Svart och eländig är ganska bra beskrivning på mitt tonårsjag också. Jag hade inte heller så mycket sockervatten, men en kompis till mig hade ett mycket ståtligt Robert Smith-rufs som hon oftast stylade med såpa (!).

  2. Satt och strö-googlade på bilder av Robert och hittade hit. Hade helt missat ‘Jag är ditt fan in i döden’ men håller på att ta på mig skorna för att kila ner till biblioteket med en gång. Tack! Har du mer tips på böcker när det gäller Cure? :’)

    1. Den här boken borde alla Cure-fans läsa! Så fin och rolig och lite sorglig. Förutom ovan nämnda ”Volt” av Per Hagman kan jag tyvärr inte komma på någon annan bok på rak arm, men om jag skulle komma på någon så får jag se till att tipsa om den. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s