Pocketkedjan: en dubbelrecension

Förra månaden fick jag Bengt Ohlssons ”Syster” och Lloyd Jones ”Att tro på Mister Pip” i pocketkedjan, från Camilla. Jag hade inte läst någon av böckerna innan, men jag köpte ”Syster” på Stadsmissionen för några månader sen och fick nu alltså bra skäl att läsa den.


”Att tro på Mister Pip” var ingen bok jag direkt har hört så mycket om alls. Om det inte vore för pocketkedjan hade jag nog aldrig läst den (förmodligen hade jag blivit bortskrämd av det rätt snygga men lite obehagligt exotiserande omslaget).
Boken utspelar sig på en liten ö någonstans i Oceanien, en ö som lämnats åt sitt öde efter att utländska trupper har invaderat. Många flyr ön, bland annat barnens lärare, och skolan stängs fram till den dagen när Mr Watts (öns enda kvarvarande vite man) ställer upp som lärare. Han börjar läsa högt för barnen ur Charles Dickens ”Lysande utsikter” och de blir fullkomligt fascinerade av den föräldralöse Pips äventyr i artonhundratalets London.
I centrum för berättelsen står Matilda som är i tidiga tonåren och som bor på ön med sin mamma sedan pappan har flyttat till Australien. För henne blir Pip något mer än en fiktiv karaktär, han blir hennes förebild och livlina i alla svåra stunder.
”Att tro på Mister Pip” är en lättläst bok, med ett snabbt och smidigt språk. Tyvärr tycker jag att den tappar i både tempo och styrka mot slutet, men det är ändå en fin och gripande roman.



”Syster” var tyvärr något av en besvikelse för mig.
Jag tycker att ”Gregorius” är extremt bra, så mina förväntningar på Bengt Ohlssons böcker är följaktligen ganska höga. Lite för höga, verkar det som.
När Marjories syster försvinner så går hela hennes familj nästan under. Systern och Marjorie kom inte särskilt bra överens, men utan henne verkar det som att familjen inte längre fungerar och som att de helt har slutat ha roligt och vara roliga. Marjorie får flytta hem till sin faster, en kvinna som berättar märkliga historier där det är omöjligt att avgöra vad som är hittepå och vad som är sanning.
”Syster” är ingen enkel och rättfram historia. Det snirklar sig fram och tillbaka, fyller i vissa hål och lämnar andra gapande öppna. Jag brukar gilla den här typen av romaner, men i ”Syster” är det alltför många luckor och frågetecken som lämnas obesvarade. Istället för att öppna för egna tolkningar så blir romanen väldigt vag i konturerna, och tyvärr ganska frustrerande att läsa.

Jag har skickat ”Syster” vidare till Andasin, tillsammans med en annan (tillsvidare hemlig) bok.

Lloyd Jones – Att tro på Mister Pip (Bonnier pocket, 2008)
Bengt Ohlsson – Syster (Bonnier pocket, 2009)

6 kommentarer

  1. Jag blev så besviken på ”hennes mjukaste röst” jämfört med ”Gregorius” så jag hr inte brytt mig om ”syster” och det känns som om det var rätt beslut (iaf tills vidare)

    1. Jag har inte ens läst ”Hennes mjukaste röst”, men blev inte direkt sugen på det nu efter den här boken. Tråkigt att inga andra av hans böcker verkar leva upp till ”Gregorius” nivå! :/

  2. Och jag tummar på båda böckerna du sände nu, kan inte bestämma om jag ska läsa Syster eller den andra? Svåra val som har med böcker att göra är ett lyxproblem :)

    Åh, vad kul med bokhylleköp-montering-sortera böckerprojekt!

    1. Jag tror att jag hade gillat Syster mer om jag inte hade haft så höga förväntningar. Den var inte jättedålig, men jag tycker att den andra boken är mycket bättre! :)

  3. Jag har ju inte läst Gregorius innan, men jag gillade inte Syster heller. Däremot håller ja med dig om Att tro på Mister PIp den är bra, och mycket mera läsvärd. Hoppas du får nöje av dessa böcker som kom i detta bokbyte./Camilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s