L som i Listor

Jag försöker komma ikapp Bokfrågornas ABC en smula, och tänker härmed sätta tänderna i bokstaven L:

1. Jag älskar listor och har listat lästa böcker sedan 1999. Hur kommer du ihåg vilka böcker du läst? Skriver du listor?
Jag älskar också listor, men har inte listat lästa böcker särskilt länge. Jag började med att använda applikationen ”I’m Reading” på Facebook, vilket utvecklades till att jag började skriva listor över vad jag läser varje månad för något år sedan. Här kan man läsa mina läsrapporter.

2. Lyrik ligger mig också varmt om hjärtat. En genre som hemska svensklärare har förstört för allt för många. Vad är din relation till lyriken? Har du någon favoritpoet eller favoritdikt?
Jag hade länge svårt för lyrik. Jag trodde att man var tvungen att förstå och kunna tolka varje liten formulering för att kunna läsa posei. Men efter att ha läst litteraturvetenskap så släppte mycket av prestationsångesten och jag började tycka att lyrik var rätt kul.
Tyvärr läser jag väldigt lite lyrik, även om jag försökte införa ett nyårslöfte för att ändra på saken. Jag har länge gillat Boye, Plath, Ekelöf och Södergran men Aase Berg är en ny favorit .

3. Ledamöterna i Svenska Akademien är aderton till antalet. Vem är din favorit bland nuvarande och gamla ledamöter? Har du någon du inte förstår dig på?
Peter Englund är ett så klockrent val till ledamot att jag måste välja honom bland de nuvarande. Bildad, sympatisk och extremt begåvad. Jag älskar dessutom att han (som jag) är så förtjust i att spela historiska strategispel.
Tyvärr måste jag säga att jag inte förstår mig på varken Ekmans eller Ahnlunds val att inte längre delta. Visst tycker jag att de har rätt att protestera mot akademins beslut (eller brist på beslut i den här frågan), men att bara dra sig undan från en position som är på livstid är ett ganska dåligt sätt att markera sitt missnöje.

4. Sjung långsamhetens lov eller inte. Jag vill i alla fall att du ska berätta om en riktigt långsam bok som du läst.
Långsamma böcker har en tendens att kunna vara lite svårlästa. Den av mig nyligen utlästa niohundrasidorskolossen ”Anathem” av Neal Stephenson börjar ganska långsamt, när den följder fraa Erasmas, som är ett slags filiosofisk munk avskild från den sekulära omvärlden. Mot slutet blir boken extremt spännande, men de första tvåhundra sidorna är långsamt och noggrannt uppbyggda – och förmodligen ganska svårpenetererade för den som inte sedan tidigare har ett intresse för platonsk filosofi, lingvistik och matematiska resonemang.

5 kommentarer

  1. Aase Bergs Märstabok är helt lysande! Har lyckats få en elev att läs den och hon älskade den. Gillar också Englund, det är svårt att inte göra det.

    1. Åh, vad roligt att din elev älskade den också! Så himla fantastisk bok, jag blev helt sprudlande glad av att läsa den.

      Ja, Englund är ju svår att inte gilla. Han är lite Horaces motsats där, Englund har alltid lyckats vara så folklig och liksom jordnära i sitt tilltal medan Horace ofta framstår som dryg (fast han är sjukt ödmjuk IRL).

  2. Jag försöker också hålla lista över min läsning. Det är jätte svårt tycker jag. Varje gång jag börjar skriva en lista så tappar jag bort den. Mer organiserat ska det bli. I år ska jag lyckas!

    Tack så mycket förresten :)

    1. Jag har en anteckningsbok som jag skriver alla listor i: vad jag har läst, vad jag vill läsa, vad jag borde läsa osv. Väldigt praktiskt. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s