K som i Krig och Kärlek

Det börjar bli lite pinsamt det här, att alltid ligga femtioelva veckor efter i Bokfrågornas ABC. Egentligen borde jag kanske köra alla de missade veckorna i sträck, men jag har en känsla av att det skulle bli synnerligen tråkigt både för mig och för er stackars läsare.
Veckans försenade bokstav är K:

1. Självklart måste det bli K som i kärlek idag. Berätta om ett kärlekspar i litteraturen som du tycker om.
Jag fick en stark känsla av att jag har besvarat den här frågan i en annan enkät någon gång, och eftersom jag är för lat för att komma på något nytt svar så upprepar vad jag svarade då; Arvid och Lydia i Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken”. Fast egentligen vet jag ju inte om jag riktigt tycker om dem, de gör mig irriterad och frustrerad om vart annat, men att deras kärlekshistoria är en av de vackraste som någonsin har skrivits går ju inte att komma ifrån.

2. Krig är inte lika muntert, men jag vill ändå att du berättar om en bok som på något sätt handlar om krig.
Sarah Waters ”Nattvakten” utspelar sig runt andra världskriget i ett skakat och skadat London. De olika huvudpersonernas öden korsas när de alla försöker överleva och leva i en stad under ständigt bombhot. Även om kriget hela tiden är närvarande i Waters bok så innehåller den befriande få krigsskildringar. Den handlar mer om livet än om döden.

3. Berätta om en bok där korrespondens via mail, brev, sms eller något annat spelar en stor roll.
Brevromaner som genre är inte riktigt min kopp med te, men ett undantag som jag älskade när jag gick i högstadiet var Kari Levolas ”Två oskrivna blad”. I den här ungdomsromanen börjar två ungdomar (vars namn jag tyvärr inte minns eftersom jag inte hittar boken i mina gömmor) brevväxla efter att ha träffats på en skrivarkurs. De är på många sätt varandras motsatser, men under brevväxlingens gång växer en stark vänskap och kärlek fram mellan dem.

4. Vem är din favoritförfattare av kåserier och/eller krönikor?
Jag läser inte särskilt många olika tidningar och följaktligen inte särskilt många krönikörer heller. Men Fredrik Strages och Hanna Hellquists krönikor läser jag varje gång de dyker upp i DN. Strage skriver om all slags populärkultur och är alltid underhållande, Hellquists krönikor är ofta extremt personliga och vackert skrivna.

3 kommentarer

  1. Det är inte så att jag sitter och bockar av och blir sur om du inte svarar i tid…

    Nattvakten har jag tänkt läsa hur länge som helst, tack för påminnelsen!

    1. Tur det! ;)
      Jag blir nog mest irriterad på mig själv, för när man hoppar på en utmaning så vill man ju slutföra den., Och då känns det så fånigta tt ligga så långt efter.

      Nattvakten är fantastiskt bra, så den tycker jag verkligen att du ska läsa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s