En av Kings allra bästa

Jag läste min första King-bok på engelska när jag gick i högstadiet och minns fortfarande med fasa hur otroligt svårt jag tyckte att det var. Jag var som femtonåring övertygad om att mina kunskaper i engelska var mycket goda (en övertygelse som försvann med besked när jag åkte på språkresa som sextonåring och insåg att mina kunskaper var sporadiska, som bäst), så incidenten med King-boken i originalspråk var lite som att springa med huvudet före rakt in i väggen.
Ingen behaglig upplevelse.

När jag nu som trettioåring – och van läsare av engelska böcker – satte tänderna i Stephen Kings ”Lisey’s story” på engelska, så blev jag ganska raskt påmind om att hans böcker är långt mindre lättlästa på engelska än på svenska. Vilket jag menar som en komplimang.

Lisey är änka efter den extremt framgångsrike författaren Scott Landon. Två år efter hans död hör hon fortfarande hans röst hela tiden, och saknar honom varje sekund. När hon börjar rensa bland hans efterlämnade papper så börjar hon minnas andra saker som hon medvetet har trängt undan i många år, saker som hon till en början inte vill minnas.
Men när hon väl har börjat minnas även Scotts mörka sidor, hans svåra barndom och hans märkliga försvinnanden, så kan hon inte sluta. Scott har anordnat en skattjakt åt henne, en ”bool” som han kallar det, och den leder henne de mest märkliga vägar.
Det är svårt att förklara handligen mer än så utan att komma med spoilers. Det vill jag verkligen inte göra, för det är alltför spännande att följa Lisey i hennes sökande efter sanningen.

”Lisey’s Story” må vara uppkallad efter Lisey, men den är lika mycket (om inte mer) Scotts berättelse. Det är hans demoner som hemsöker henne, det är hans röst och hans uttryck som ger färg åt historien.
När Lisey kommer alltför nära sanningen avbryter hon alltid sitt berättande mitt i, hejdar sig, byter spår. Många av de korta små underkapitlen slutar mitt i en mening, som en kort liten andingspaus, innan de fortsätter i nästa kapitel. Hela tiden återkommer de Scott Landonska uttrycken som Lisey använder som ett slags besvärjelse för att skydda sig från det mörker hon hela tiden anar.

Det här är en av de allra bästa King-böcker jag har läst.
De 650 sidorna bara flög förbi, när jag i sällskap med Lisey sökte svar, och jag kom på mig själv att flera gånger efter avslutad läsning vilja säga ”BOOL! The end!” i olika sammanhang, vilket förmodligen skulle ha fått mig att framstå som en komplett galning.
King har en tendens att kunna spåra ur framåt slutet, speciellt i sina längre romaner, men ”Lisey’s Story” viker aldrig från sin utstakade kurs. Slutet lämnar lagom många frågetecken för att inte bli tråkigt, men knyter också ihop historien på ett bra sätt.

Stephen King – Lisey’s Story (Hodder, 2007)

Annonser

5 comments

  1. Jag föredrar att läsa Stephen King på originalspråk, även om det är en utmaning, just för att hans språk är så underbart. Böckerna känns än mer levande än vad översättningarna lyckas återge.

    1. Jag håller med! Vissa av översättningarna jag har läst har varit ganska dåliga, men även de bättre översättningarna kan ju aldrig fånga hans språk ordentligt.

      Jag har blivit väldigt sugen på att införskaffa flera av mina King-favoriter på engelska nu, skulle vara roligt att läsa om dem…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s