Stark början, smetigt slut

Böcker som blir film verkar vara den stora trenden just nu – med skiftande resultat. Jag såg ”Vägen” för några veckor sedan, filmen som bygger på Cormac McCarthys fantastiska roman, och tyckte att filmversionen hade lyckats väldigt väl med att fånga relationen mellan bokens far och son och den där totalt tröstlösa stämningen som genomsyrar hela boken.
Om några veckor (5 mars) är det svensk premiär för ännu en väldigt omtalad bok-blir-film, nämligen ”The Lovely Bones”. För regin står Peter Jackson och boken som filmen baseras på är skriven av Alice Sebold.

”The Lovely Bones” heter på svenska ”Flickan från ovan”. Huvudperson är fjortonåriga Susie Salmon som har blivit mördad och våldtagen av en granne och sålunda berättar sin historia från andra sidan graven. Eller snarare från sin alldeles egna version av himlen.
Susie kan inte acceptera sin död och fortsätter bevaka sin familj (och sin mördare) från himlen. Hennes familj faller långsamt sönder efter mordet, allt medan de olika familjemedlemmarna försöker leva vidare och få något slags rätsida på sina liv.

Boken börjar väldigt starkt.
Susies beskrivning av mordet och hennes fåfänga försök att finna något slags mening i det hela, något slags försoning i att hon dött redan som fjortonåring är mycket välskriven. Efter mordet börjar hennes familj sakta falla i bitar, allt medan Susie betraktar dem ovanifrån. Modern, fadern, den yngre systern Lindsey och den yngre brodern Buckley – alla har sitt eget sätt att hantera (eller snarare inte hantera) sorgen.
Jag är särskilt förtjust i den intelligenta och seriösa Lindsey som får finna sig i att vara den som lever vidare men som aldrig riktigt kan fylla sin systers fotspår. Hon fyller Susie med stolthet, men också avundsjuka på allt hon kan göra som Susie aldrig fått chansen till.

Beskrivningen av den allt trasigare familjen Salmon är vemodig, men slår aldrig över till att bli alltför spekulativ eller överdriven. Mycket på grund av Susies nyktert konstaterande berättarröst, som står i kontrast till de tragiska händelserna.
Tyvärr så håller det dock inte hela vägen. Mot slutet så tar Sebold lite för många (ofta långsökta) genvägar för att lyckas skrapa ihop ett någorlunda lyckligt slut. Det blir förutsägbart, smetigt och faktiskt ganska fånigt. Vilket är väldigt synd, för första halvan av boken är ett litet mästerverk i all sin skarpögdhet.

Alice Sebold – Flickan från ovan (Månpocket, 2004)

2 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s