J som i Jag

Dags för Bokfrågornas ABC igen, bokstaven J:

Jag tycker att det är svårt att läsa böcker skrivna i jag-form då det krävs en del av författaren för att det ska bli bra. Berätta om någon bok skriven i första person som du gillar eller inte gillar.
Jag är väldigt förtjust i böcker skrivna i jag-form, många av favoriterna hör hit. Jag kräver ganska mycket av en författare oavsett om boken är skriven i första eller tredje person, så den här formen är inget som helst problem för mig.
Inger Edelfeldts tunna ungdomsroman ”Breven till nattens drottning” är inte bara skriven i jag-form, utan också utformad som en dagbok. Den sjuttonåriga Daniel Bratt beskriver här sitt liv i ytterst precisa och pretentiösa ordalag, på ett sätt som får en att samtidigt bli märkligt gripen och lite full i skratt. I denna bok utnyttjar Edelfeldt sin fomuleringskonst till fullo, och det är ett rent nöje att läsa Daniels torra och ofta helt världsfrånvända iakttagelser.

Berätta om en bok om eller av en journalist.
Katarina Wennstams ”Flickan och skulden” är en bok som verkligen drabbade mig. Den handlar om synen på våldtäkter, våldtäktsmän och offer i Sverige idag. Välskrivet och extremt läsvärt!
Mitt eget exemplar av denna bok lånade jag tyvärr ut för flera år sedan och fick aldrig tillbaka. Ett av skälen till att jag numera börjat skriva upp böcker jag lånar ut, så att jag inte blir av med dem.

Jante styr Sverige och jag vill att du berättar om en bok där jantelagen gäller.
I mina ögon är Jonas Gardell vår främste skildrare av jantesverige och den grå vardagen där det gäller att hålla huvudet nere och inte sticka ut alltför mycket. Fast hans huvudkaraktärer misslyckas ofta med att smälta in, hur de än gör.
”En komikers uppväxt” om den unge Juha, är en magvärkande bra barndomsskildring om hur det är att försöka passa in och inte riktigt lyckas.

Vad jiddrar du om? Det hade jag en elev som brukade fråga när han tyckte att jag snackade obegripligheter eller ren skit. Berätta om en bok som du tycker är rent jidder.

Jag hänvisar till den här recensionen av Marisha Pessls ”Fördjupade studier i katastroffysik”. Verkligen jidder, rakt igenom.

9 kommentarer

    1. Ja, han är ju fenomenal på att beskriva just alla de där osynliga reglerna och normerna. Och på att beskriva hur det går för dem som bryter mot jantelagen också…

      1. Ja, verkligen. Kan bara hålla med.

        Åh, nu blev jag sugen på att läsa något av honom. Har ännu Jenny oläst i bokhyllan (fråga mig inte varför för jag vet inte). Det enda som är tråkigt är att jag inte gillar hans röst och den har jag börjat höra när jag läser böcker av honom. SÅdant är alltid så hemskt, det måste ha varit lättare på tiden innan tv/radio. Inte många kan ha hört Strindbergs röst medan de läste hans böcker när de kom ut. Kanske hade Ranelid varit superpopulär om inte tv och radio fanns och kunde exponera hans nuna och röst. Eller kanske inte. Men hur blir man av med detta (i-lands)problem, vet du?

        1. Vilket problem! Jag förstår att det måste vara jobbigt att höra Gardells röst i huvudet varje gång man läser något av honom, för även om jag gillar och respekterar honom så kan hans röst lätt gå mig på nerverna. :)
          Själv brukar jag höra Björn Kjellmans röst i huvudet när jag läser En komikers uppväxt, för han spelade ju den vuxne Juha i tv-serien (som jag minns att jag tyckte var fantastisk bra och väldigt gärna skulle se om). Lite mer behagligt det.

          Frågan är ju verkligen hur man får bort en sån röst ur huvudet? Går det ens? Kanske om böckerna finns som ljudböcker med en helt annan uppläsare som liksom kan ”ta över” från Gardell.
          Tyvärr verkar Gardell vara väldigt förtjust i att läsa in sina egna böcker (de jag hittade när jag googlade iaf), så det förslaget var visst inte så vettigt.

          En annan författare som jag alltid hör i huvudet när jag läser är ju Astrid Lindgren. Men hennes röst är smått fantastisk, så där är det bara trevligt tycker jag.

          1. oj, i det här inläggets kommentarsfält hade jag glömt att kolla igen. Haha, jag får helt enkelt försöka ha riktigt hög musik på när jag läser Gardell så kanske hans röst dämpas, om inte annat. Björn Kjellmans röst kan inte heller vara rolig att höra, stackare.

            Astrids röst hör jag också alltid när jag läser något av henne. Men hon har den finaste rösten någonsin så det ger bara en extra dimension till läsandet. Jag blev nyfiken på strindbergs röst nu och tänkte att det kanske fanns någon tidig form av inspelning (virginia woolf finns ju t.ex inspelad) men på youtube fanns inget. Däremot hamnade jag på denna fantastiska kenta-låt som jag nu ger dig länken till, i rösternas ära ( i en egen kommentar, verkar inte gå här).

    1. Flickan och skulden var en så bra bok att jag prackade på den på precis alla jag kände, vilket alltså är skälet till att jag inte har kvar den nu… Dumt av mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s