Snöklädd fantasy

För det första: Glöm det jag skrev härom veckan om att det inte skrivs någon svensk fantasy värd namnet, för nu har jag läst två bra böcker på bara några veckor.

För det andra: Stor eloge till Natur & Kultur för det fantastiskt vackra omslaget till ”Ondvinter”! Ett suggestivt, mörkt omslag med mängder av singlande små snöflingor, som är milslångt från de vanliga färglatt tråkiga fantasyomslagen.

Anders Björkelids ”Ondvinter” är första boken i fantasyserien ”Berättelsen om blodet”. I centrum står tvillingarna Sunia och Wulf, som har växt upp på en ensligt belägen gård tillsammans med sin far. Men efter att flera mystiska saker inträffat så visar det sig att fadern inte alls är den enkle bonde han utger sig för att vara. Den lilla familjen tillhör Blodet, och med detta faktum följer inte bara förmågor utan också stora faror.

”Ondvinter” liknar till formatet en bok för de yngre tonåren. Texten är ganska stor, med tjusiga titelblad i början av varje kapitel. Men formatet är lite missvisande – trots att det då är väldigt tjusigt – för den här boken tycker jag passar perfekt även för lite äldre läsare.
Språket är visserligen ganska avskalat, men aldrig enkelt. Sunia och Wulf är tretton år, vilket i Ondvinterns värld innebär att de befinner sig på gränsen till vuxenvärlden. I början av boken berättar de ur ett vi-perspektiv, vilket ger boken en helt egen ton.

Jag måste erkänna att jag sträckläste ”Ondvinter” i endast två sittningar. Det är väldigt spännande och oförutsägbart och jag tycker att Björkelid lyckats extremt väl med att skriva ihop en helt egen mytologi och ett eget berättarspråk.
Jag vill också ge ett plus i kanten för att den fantastiska Sunia får vara en så stark och självständig ung kvinna (eller självständig tillsammans med tvillingen Wulf då), som inte bara kan hantera ett svärd utan också riskera livet för sin älskade bror.

För alla fantasyälskare kan jag varmt rekommendera att läsa den här boken nu i vinter, när snön ligger som djupast.

Anders Björkelid – Ondvinter (Natur & Kultur, 2009)

8 kommentarer

  1. Jag har svårt för fantasy, men det där låter intressant. Visst är Shriver helt fantastisk! Jag ska läsa hennes Dubbelfel snart.

    1. Det är nog ingen bok jag skulle rekommendera till dig om du inte gillar fantasy… ;)
      Men Dubbelfel däremot! Åh vad bra och åh vad hjärtslitande. Shriver är verkligen expert på att skriva fantastiskt bra om jobbiga ämnen.

    1. Ja, visst är den?
      Hm, ”Vilddjuret vaknar” ska kollas in, garanterat, det verkar ju väldigt intressant. Jag får lite Susan Cooper-vibbar (av det där med kontrasten mellan den vanliga världen och fantasyvärlden) och det kan ju aldrig vara fel?

      Det låter väldigt kul med Cathaya!
      Jag har tänkt flera gånger att jag borde gå med, nu kanske jag kan få tummen ur… :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s