00-talets 10 bästa enligt Bokstävlarna

1. Neil Gaimans ”American Gods” (2001) – För att Gaiman är Gaiman och för att han här gör det han gör allra bäst; skriver en helt egen värld bestående av lika delar saga, samtid, sorg och glädje

2. John Ajvide Lindqvist ”Låt den rätte komma in” (2004) – För att vampyrer och förortsångest passar så bra ihop

3. Joyce Carol Oates ”Blonde (2001) – För att JCO gör myten Marilyn Monroe till en människa i all sin bräcklighet och ofullkomlighet

4. Cormac McCarthys ”The Road” (2006) – För att dystopier är det nya svarta

5. Christine Falkenlands ”Själens begär” (2000) – För att Falkenlands mörka romankonster är knivskarpt begåvade

6. Lionel Shrivers ”We need to talk about Kevin” (2003) – För att Shriver kan skriva om saker som ingen annan vågar prata om och för att hon gör det så fantastiskt bra

7. Monika Fagerholms ”Den amerikanska flickan” (2005) – För det fagerholmska språket, som inte liknar något annat

8. Margaret Atwoods ”Oryx & Crake” (2003) – För att dystopier fortfarande är det nya svarta

9. Sara Stridsbergs ”Drömfakulteten” (2005) – För Stridsbergs formuleringskonst och för hennes porträtt av den fritt fallande Valerie Solanas

10. Douglas Couplands ”Hey Nostradamus!” (2003) – För att jag inte kan tänka mig en lista utan min favorit Coupland

Bubblare: Bengt Ohlssons ”Gregorius”, Neil Gaimans ”Coraline”, Anneli Jordahls ”Jag skulle vara din hund om jag bara finge vara i din närhet”, Joan Didions ”The Year of Magical Thinking” (2005) , Sarah Waters ”The Night Watch” (2006), J K Rowlings ”Harry Potter and the Order of the Phoenix” (2003) samt förmodligen en hel massa böcker jag har glömt och kommer lägga till i efterhand.
Tipsa mig gärna om jag har missat något uppenbart.

Annonser

17 kommentarer

  1. Jag håller med om Låt den rätte komma in (fast Människohamn var ännu bättre), Själens begär och The Road. Hej Nostradamus tyckte jag inte var särskilt bra. Resten har jag inte läst, men jag ska notera dem på min långa, långa lista.

    1. Egentligen hade jag ju hellre haft med Microslavar, som är Couplands bästa, men den kom ju ut på 90-talet… Så jag fick kompromissa lite där eftersom jag ändå ville ha med Coupland på listan.

      Jag stod faktiskt också i valet och kvalet mellan Låt den rätte komma in och Människohamn. Men valde ändå den första just för att det var hans första och en så himla bra debut.

  2. Jag har samma etta som dig! Neil är kungen ^__^

    Och The Road ryms också på min lista. Uh, inte för att jag läser så fasligt många böcker, men ändå. Dom få jag läser är väl valda! :)

    1. Jag tycker att du läser ganska mycket med tanke på hur busy du är! Och bara bra böcker verkar det ju som såklart. :)

  3. Det är nästan läskigt hur lika boksmak vi har. Jag ÄLSKAR av själ och hjärta (av de du tagit med) : Blonde, Vägen, Den amerikanska flickan, Drömfakulteten och Hej Nostradamus och tyckte rätt okej om Vi måste prata om Kevin. Kan bara konstatera att jag _måste_ läsa resten också. I fortsättningen ska jag lyssna ännu mer om du hyllar en bok till skyarna. Eller sågar den vid fotknölarna.

    1. Vi verkar ha väldigt många favoriter gemensamt!
      Och jag får göra detsamma känner jag; lyssna extra noga när du rekommenderar en bok och undvika allt du varnar för…

  4. Jag har väl inte hunnit läsa så mycket böcker egentligen, men jag har läst ”Tätt intill dagarna” av Mustafa Can och tyckte väldigt mycket om den.

  5. Jag tycker att ”Den amerikanska flickan” borde varit etta på din lista, av de böcker du tagit upp.

    ”Blonde” gillade jag väldigt mycket när den kom, men jag misstänker att jag inte skulle gilla den lika mycket om jag läste den idag eftersom JCO kommit att stå mig allt mer upp i halsen. (Men jag kan ha fel, kanske är det så att ”Blonde” är hennes mästerverk och att man efter att ha läst den aldrig kommer att kunna uppskatta hennes övriga romaner på det sätt man skulle kunna ha gjort om man inte läst ”Blonde” först?)

    1. ”Den amerikanska flickan” är fantastisk. Fast jag har faktiskt inte läst ”Glitterscenen” ännu, känns lite som att jag verkligen borde.

      Jag hade bara läst några böcker av JCO innan jag satte tänderna i ”Blonde”, högst fem stycken. Hade väl inte älskat det andra jag läst av henne direkt, men ”Blonde” blev jag helt tagen av.
      Jag kan tänka mig att man lätt kan få en JCO-överdos, med tanke på hennes gigantiska produktion. Jag har undvikit hennes dagböcker också, tycker tyvärr att hon verkar ganska osympatisk som person.

  6. Jag håller verkligen med dig om ettan! Den är en av de få böcker som jag faktiskt har läst fler än en gång..och nu vill jag läsa om den igen. De andra har jag inte läst… antecknar en del av de här :)

    1. Roligt med ett till Gaiman-fan!
      Jag är också sugen på att läsa om American Gods igen, speciellt efter att ha läst långnovellen om Shadow i Fragile Things nyligen…

  7. Har också gjort en lista! The Road verkar man älska eller hata, många hade med den på B som en riktigt dålig bok, medan andra som du verkar älska den. Jag har den i läshögen!

    Av de andra tycker jag riktigt mycket om Låt den rätte komma in. We need to talk about Kevin var bra, men hjälp vad hemsk!

    1. Vad intressant att många har haft med den som en dålig bok, jag har nästan bara hört positiva omdömen. Fast jag förstår varför den kan bli ogillad, den är ju väldigt mörk och ganska obehaglig. Fast extremt bra.

      Jag gillar hemska böcker rätt mycketi sllmänhet verkar det som; We need to talk about Kevin, The Road, Själens begär…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s