Sprickor i ytligheten

Omslag: Månpocket

När stadsbiblioteket i Stockholm bjöd in olika författare för att läsa högt ur sina favoritklassiker så valde Karolina Ramqvist att läsa Per Hagman. Det kan tyckas märkligt, eftersom Herr Hagmans alster knappt ens har tjugo år på nacken, men efter att ha läst Ramqvists debutroman ”Flickvännen” så känns valet fullständigt självklart.

Huvudpersonen Karin är lika hagmansk som någonsin Vendela eller Nelly varit, bara några år äldre. Hon har jobbat som fotomodell och klubbvärdinna, fram tills att hon träffade John och blev hans flickvän. Han är yrkeskriminell och Karin har fått ge upp mycket för att vara med honom. Men han tar ju hand om henne som ingen annan man någonsin gjort. Han har ju till och med köpt henne ett hus!

Det skulle så lätt ha kunnat bli pannkaka av hela den här boken. Den vackra flickvännen, den farlige pojkvännen, den lyxiga villan som på något sätt ska kompensera för all ångest av att inte veta om pojkvännen överlever sitt senaste jobb, alkoholen, drogerna och all tystnad kring det som är viktigt.
Ramqvist lyckas dock med att subtilt visa upp små sprickor i all ytligheten, lyckas antyda allt det där som aldrig sägs. Och hon lyckas faktiskt göra Karin till en både trovärdig och intressant karaktär, som varken känns dum eller osjälvständig.

”Flickvännen” är inte en bok för dig som vill ha enkla svar och lyckliga slut. Den innehåller inga fina kärleksbeskrivningar eller vänskapsrelationer. Den erbjuder inga analyser eller lösningar på livets problem.
Men det är en extremt välskriven och gripande roman, som är så bra att jag hoppas att Per Hagman ligger vaken om nätterna och förbannar det faktum att Karolina Ramqvist har lånat hans språkdräkt och skrivit en bok som vida överträffat allt han någonsin har snuddat vid.

Karolina Ramqvist – Flickvännen (Månpocket, 2009)

Annonser

6 kommentarer

  1. ”jag hoppas att Per Hagman ligger vaken om nätterna och förbannar det faktum att Karolina Ramqvist har lånat hans språkdräkt och skrivit en bok som vida överträffat allt han någonsin har snuddat vid.” Alltså DET DÄR! Hädiskt!

    Nu känner jag att jag borde infoga en smiley eller nåt bara för att min kommentar inte ska framstå som näthat, men jag tycker faktiskt inte alls att Ramqvist är någon ny och/eller bättre Hagman. Det var bara det jag ville säga.

    1. Haha!
      Jag tror att det behöves lite mer näthat bland bokloggarna ändå, så bring it!

      Jag älskade ju Per Hagman när jag var tonåring. Det står jag för. Men jag har extremt svårt för karln och hans evinnerliga dyrkande av smala ungflickskroppar numera.

      Jag tycker att Ramqvist verkar ha inspirerats av Hagman ganska ordentligt. Och jag gillar ”Flickvännen” betydligt mer än jag gillar någonting jag har läst av Hagman de senaste tio åren
      Jag står fast vid att jag tycker att hon skriver hagmanskt och att hon gör det bra. Men sen förstår jag mycket väl om inte alla håller med mig.

    1. Hoppas att du gillar den då!
      Jag har läst väldigt blandade recensioner av boken, känns som att det är en sån där som man antingen älskar eller hatar.

  2. Men visst var det hon som skrev More fire för ett antal år sedan? Den är faktiskt rätt bra och välskriven den med. Otroligt lättläst och inte särskilt djup, men ett fullgott tidsfördriv! Till Karolina som person, är jag dock lite kluven.

    1. Japp, det var hon.
      Jag har inte läst den, men läste henne första bok”När svenska pojkar började dansa” för ganska länge sen. Rätt bra, men inte alls lika bra som ”Flickvännen”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s