Månad: november 2009

När favoritförfattare börjar blogga…

… så blir man ju lite extra glad.
Även om de inte hunnit skriva särskilt många inlägg ännu.

Författaren ifråga är Inger Edelfeldt och bloggen finns här. Stort tack till bästa Sofia som tipsade mig!

Annonser

Psykologisk skräck på svenska

Omslag: Natur & Kultur

Huvudpersonen i Andreas Romans ”Någon i din säng” är den rika och vackra författaren Sofia. Men trots alla sina framgångar är hon en olycklig och ensam person. Om man inte räknar den där mystiska skuggan som dyker upp när hon är som mest ensam och som har följt efter henne sedan barndomen.

”Någon i din säng” är inte direkt en skräckroman, utan mer en psykologisk thriller i Stephen King-anda. Den obehagliga skuggan är visserligen ganska skrämmande, men det är långt mer obehagligt att Sofia verkar vara den enda som kan uppfatta honom. Finns skuggan på riktigt, eller är hon på väg att bli galen?

Bokens starkaste inslag är utan tvekan de delar som beskriver Sofias barndom och den tid så skuggan först dök upp. Sofia har inga vänner, trots att hon är en utåtriktad och aktiv liten tjej. Men något verkar inte fungera när Sofia ska umgås med andra och Roman är väldigt skicklig på att beskriva skörheten hos denna tuffa flicka.

Sofias nuvarande författarliv är lite mindre väl beskrivet, och känns ibland på gränsen till fånigt. Problemet med att läsa en bok med övernaturliga inslag som för ovanlighets skull utspelar sig i Sverige är att jag tror att mina krav på verklighetsförankring och miljöbeskrivning blir högre. När det gäller amerikanska thrillers så kan jag stå ut med fler långsökta inslag, men i en svensk roman känns det som att krävs en viss dos svensk vanlighet för att det ska kännas realistiskt.

Ett stort plus för Roman är att han inte försöker skriva läsaren på näsan. Mycket av mystiken blir aldrig helt förklarad, men såpass mycket avslöjas att berättelsen inte blir hängande i luften.
Tyvärr känns slutet lite påklistrad lyckligt. Jag hade föredragit ett mer öppet slut, men så är jag ju också väldigt tveksamt inställd till lyckliga slut vare sig det gäller filmer eller böcker.

”Någon i din säng” är inte det bästa jag har läst i genren, men det är intressant och ofta spännande.
Jag blir riktigt sugen på att läsa fler böcker av Roman och det skulle inte förvåna mig om han kommer bli lika framgångsrik som John Ajvide Lindqvist.

Andreas Roman – Någon i din säng (Natur & Kultur, 2009)

Ge bort några manshoror i julklapp

Omslag: Galago

Har du svårt att komma på en bra julklapp?
Har om den du ska ge klappen till humor och är feminist?
Mitt tips är att ge bort ett ex av Liv Strömqvists kalender ”Månadens manshora”, som bland annat kan beställas via Galagos webshop. Det är en väggkalender för 2010 som presenterar en manshora per månad, vilket innefattar män som till exempel Mao Tsetung, Paulo Coelho, Per Albin Hansson och Martin Melin. Alla hororna har fått varsin liten seriestripp där de presenteras i all sin självgodhet och sitt hycklande.

Det är giftigt och smart, men framför allt är det ofta väldigt roligt. Eller som jag själv gärna brukar säga: ”It’s funny ‘cause it’s true”.
Som när Paulo Coelhos presentation avslutas med kommentaren:
Efter att jag läst ”Veronika bestämmer sig för att dö” så fick jag så mycket ångest att jag kände för att skriva en bok vid namn ”Liv Strömqvist bestämmer sig för att dö”.
Eller också: ”Vid min bokhylla satte jag mig ner och grät”.

A som i Alfabet

Jag tänker ibland att jag ska sluta fylla i enkäter och vara med i olika bokutmaningar. Ibland känns det som att de tar över hela bloggen. men det är ju så roligt att fylla i, så jag kan inte hålla mig.

Den här gången är det Lilla O som har startat en ny utmaning; bokfrågornas ABC.

Först ut är (som sig bör) bokstaven A:

1. Alfa var första bokstaven i det grekiska alfabetet. Berätta om en bok som du på något sätt förknippar med Grekland.
John Fowles ”Illusionisten” utspelar sig på den grekiska ön Phraxos. Förutom att vara en suggestiv och lätt paranoid berättelse, där inget är som det verkar vara, så kryddar Fowles sin historia med mängder av fantastiska miljöbeskrivningar av den vackra ön.

2. Adam var enligt Judendomen, Kristendomen och Islam den första människan på jorden. Nämn en bok som handlar om eller är skriven av en Adam.
Aidan Chambers ”Tullbron” är en ungdomsroman där den manliga huvudpersonen (som jag tyvärr inte minns namnet på längre och inte har jag boken heller) lämnar skolan och ett klaustrofobiskt förhållande för att flytta in i ett gammalt tullhus vid en bro. Här lär han känna Tess och Adam, där den senare är en mystisk och spännande kille som en dag bara dyker upp vid bron .

3. Vilka var de första böckerna du minns att du läste eller hörde när du var barn? Har du läst dem för dina egna eller andras barn?
Oj. Ingen aning. Jag började läsa tidigt och minns absolut inte vilken den första boken jag läste var. Men säkert något från Barnens Bokklubb.

4. Mänsklighetens vagga finns enligt forskare i Afrika. Berätta om en bok som på något sätt anknyter till denna väldiga kontinent.

Joseph Conrads ”Heart of darkness” är en långnovell som ligger till grund för filmen ”Apocalypse now”. Boken är en uppgörelse med artonhundratalets kolonialism och exotism, samt med den mänskliga civilisationen (eller snarare bristen därpå).

Sprickor i ytligheten

Omslag: Månpocket

När stadsbiblioteket i Stockholm bjöd in olika författare för att läsa högt ur sina favoritklassiker så valde Karolina Ramqvist att läsa Per Hagman. Det kan tyckas märkligt, eftersom Herr Hagmans alster knappt ens har tjugo år på nacken, men efter att ha läst Ramqvists debutroman ”Flickvännen” så känns valet fullständigt självklart.

Huvudpersonen Karin är lika hagmansk som någonsin Vendela eller Nelly varit, bara några år äldre. Hon har jobbat som fotomodell och klubbvärdinna, fram tills att hon träffade John och blev hans flickvän. Han är yrkeskriminell och Karin har fått ge upp mycket för att vara med honom. Men han tar ju hand om henne som ingen annan man någonsin gjort. Han har ju till och med köpt henne ett hus!

Det skulle så lätt ha kunnat bli pannkaka av hela den här boken. Den vackra flickvännen, den farlige pojkvännen, den lyxiga villan som på något sätt ska kompensera för all ångest av att inte veta om pojkvännen överlever sitt senaste jobb, alkoholen, drogerna och all tystnad kring det som är viktigt.
Ramqvist lyckas dock med att subtilt visa upp små sprickor i all ytligheten, lyckas antyda allt det där som aldrig sägs. Och hon lyckas faktiskt göra Karin till en både trovärdig och intressant karaktär, som varken känns dum eller osjälvständig.

”Flickvännen” är inte en bok för dig som vill ha enkla svar och lyckliga slut. Den innehåller inga fina kärleksbeskrivningar eller vänskapsrelationer. Den erbjuder inga analyser eller lösningar på livets problem.
Men det är en extremt välskriven och gripande roman, som är så bra att jag hoppas att Per Hagman ligger vaken om nätterna och förbannar det faktum att Karolina Ramqvist har lånat hans språkdräkt och skrivit en bok som vida överträffat allt han någonsin har snuddat vid.

Karolina Ramqvist – Flickvännen (Månpocket, 2009)

Ofrivilligt avbrott

Hej bloggen.
Jag har inte glömt bort dig jag lovar. Det är bara det att comhem gjorde mig internetlös under en plågsam vecka, när jag dessutom hade deadline för inlämningsuppgifter som bara kan lämnas in via internet. Himla skojigt alltså.

Vad har jag gjort under denna vecka, när jag inte kunnat hänga på Facebook och okynnesläsa bloggar dagarna i ända?
Varit på ett gamingmingel för tjejer och en rock band-kväll hos finaste Xboxflickan
Läst 5½ böcker
Spelat sjukt mycket xbox
Pluggat
Klappat diverse katter
Städat klädkammaren
Varit på familjemiddag

Visst hinner man med mycket utan internettillgång, men det är samtidigt otroligt frustrerande när man pluggar en webbaserad distanskurs och därför är beroende av en pålitlig uppkoppling. Plus att det är rätt tråkigt att missa en massa saker bara för att man inte kollar Facebook på en vecka.

Nu ska jag gå igenom de 445 objekten i min google reader, svara på mail och försöka hinna med att blogga om några av böckerna jag har läst. Skönt att vara uppkopplad igen.

Tekeli-li!

(Alternativ blogginläggstitel, om den inte hade varit på tok för lång) Saker jag kom att tänka på medan jag läste ”At the Mountains of Madness: And Other Tales of Terror”:

1. Varför har jag aldrig läst Lovecraft på engelska förut? De svenska översättningar jag har kommit över måste ha varit rysligt dåliga, för jag minns ”Vansinnets Berg” som en ganska långtråkig historia.

2. Mi-Go låter inte särskilt läskiga. Jag menar, ”Half-fungous, half-crustacean” – det låter mer som en innovativ pizzatopping än som fruktansvärda monster.

3. Arkham verkar inte vara något trevligt ställe att bo på. Speciellt inte som barnfamilj. Varför flyttar inte folk bara därifrån? Visst är säkert bostadspriserna låga, men jag skulle hellre vara hemlös än att bo i Arkham.

4. Superlativer, superlativer, superlativer.

5. Om jag vore bibliotekarie vid Miskatonic University så hade jag låst in Necronomicon lite bättre. Det verkar ju som om var och varannan har läst ”the abominable book”, trots att den ska vara så hemlig och förbjuden.

6. Shit, jag måste verkligen tipsa på bloggen om Lolthulhu:

Behövs det verkligen en till bokbloggsamling?

Arianrhod-Maria skriver att det tydligen dykt upp en ny sida som samlar bokbloggar och publicerar deras olika rss-flöden.
Sedan tidigare har ju Maria startat och drivit den eminenta bokbloggar.nu, en sida som inte bara gett mig en himla massa nya läsare utan också har fått mig att upptäcka en mängd nya bloggar. Jag gillar att sidan alltid varit lättnavigerad och nästan alltid funkat helt problemfritt.

Den nya sidan heter tydligen Svenska Bokbloggar och efter en snabb genomgång måste jag säga att jag inte är särskilt imponerad. Sidan är ganska klumpigt uppbyggd och svårnavigerad (jag kan bara se de allra senaste inläggen under november), speciellt i jämförelse med bokbloggar.nu.
Jag har svårt att se behovet av ytterligare en sida som fungerar i princip exakt likadant som en som funnits i snart ett år och som blivit väl etablerad hos oss bokbloggare. Speciellt som att den inte verkar tillföra något nytt, något som inte redan finns på Marias sida.

Det återstår väl att se om sidan kommer förbättras (hitills har jag inte fått en enda hänvisning från den sen den lanserades för någon vecka sen) och komma med något nytt. Men tills dess tänker jag hålla mig till bokbloggar.nu.

Vad tycker ni andra bokbloggare om bokbloggar.se?

JagLäser

Det har länge känts som att jag har varit den enda bokbloggaren som inte prenumererar på ViLäser. Vilket har fått mig att missa en massa livsviktiga boknyheter, som att darlingen John Ajvide Lindqvist kommer med en ny bok redan till våren (tack Tinyfeist för tipset!)

Nu har jag fallit till föga och tecknat en prenumeration, som förhoppningsvis kommer innebära en väldig massa trevlig läsning.

Astrids mest hatade

Förlåt Lyran, men jag kunde inte låta bli att vända på steken när det gällde den här veckans tematrio. Uppgiften var att skriva om de tre av Astrid Lindgrens figurer/böcker/filmer som man gillar allra mest.

Jag kan inte låta bli att göra min egen variant av listan, det vill säga
De tre Astrid Lindgren-karaktärer som jag avskyr allra mest:

1. Karlsson på taket
Denna tjocka psykopat bor på ett tak, har en propeller i ryggen och är en en riktigt obehaglig typ. Inte nog med att han gnäller, lurar och manipulerar den stackars Lillebror, han är också upphovet till den i synnerhet mest enerverande av alla signaturmelodier i den lindgrenska världen.
När jag var liten hette jag för övrigt Carlsson i efternamn, och blev mäkta förbannad över att tvingas dela efternamn med den här ”lagom tjocke” lille mobbaren.

2. Emil i Lönneberga
När jag läste Emil-böckerna som liten så fattade jag aldrig att man skulle heja på Emil. Jag tyckte att han var dum, ouppfostrad och jobbig, samt att han förtjänade varje minut av instängning i snickeboa. Dessutom tyckte jag att Emils pappa borde ha sett till att han inte hade någon täljkniv därinne, så att han vackert kunde sitta där utan något slags förströelse.
Emils lillasyster Ida gillade jag däremot, och önskade i smyg att hon hade varit huvudpersonen i böckerna. Som yngst av tre syskon så identifierade jag mig undantagslöst med lillasystrarna i Lindgrens böcker (Lisabet, Ida, Tjorven, den lilla Kerstin i Bullerbyn som aldrig fick vara med och leka).

3. Pippi Långstrump
Jag tyckte att Pippi Långstrump var en ganska obehaglig typ när jag var yngre.
Hon bara skulle skrika och spexa och stöka till, på ett ganska jobbigt sätt. Visst var hon sjukt stark, men hon verkade inte använda sin styrka på något särskilt konstruktivt vis utan verkade mest larva omkring och göra onödiga saker som att sova felvänd i sängen. Dessutom hade hon extremt tråkiga vänner i de prudentliga syskonen Tommy och Annika och jag förstöd aldrig varför hon inte skaffade sig lite roligare kompisar när hon nu var så rik och stark?
Fast ingen annan orkade kanske med henne och hennes ständiga rop på uppmärksamhet. Snacka om dramaqueen, den där Pippi.
Fast jag måste erkänna att jag var rätt sugen på att ha en egen herr Nilsson. Hästen var helt ointressant, men jag hade gärna haft en liten apkompis med kläder när jag var liten.