Klassiker jag inte har läst, del 1

Alla (som liksom jag) någonsin har läst litteraturvetenskap, eller bara hängt en del i lite mer pretentiösa kretsar, känner nog igen sig i att det anses tillhöra allmänbildningen att ha läst klassikerna. Och då menar jag inte någon Strindberg eller Shakespeare utan det mesta av Strindberg och Shakespeare.
Oavsett vilken litteratur man annars föredrar, så anses det lite fattigt att inte ha en solid klassikergrund att stå på. Gillar man chick litt ska man helst ha läst Jane Austen för att ha de rätta referensramarna, gillar man skräck tillhör H.P Lovecraft grundkursen. Utan klassikerna blir ens litterära intresse lite futtigt, inte riktigt helt legitimt. Som att påstå att man gillar vin när man bara dricker Castillo de Gredos ur en knögglig tetra.

Jag kan ibland känna att det är lite pinsamt att jag har vissa luckor. Att jag inte har läst en del klassiker, trots att jag läst om dem hundratals gånger. Att jag kallar mig boknörd och litteraturvetare, trots att min karta är full av blinda fläckar.

Så för att råda bot på mitt eget Harold Bloomska kanontvång, så tänker jag börja lista de klassiker som jag inte har läst. Samt lite funderingar om varför jag inte läst dem, och om jag alls skulle vilja.

Först ut är

Jean-Paul Sartres ”Äcklet”

Jag köpte den här boken någon gång i gymnasiet, när jag började känna klassikertvånget. Jag kämpade mig heroiskt genom ett antal sidor innan jag gav upp. Nog för att jag älskade Hjalmar Söderberg som tonåring, men Sartre var inget som fick mig att jubla direkt. Det jag minns mest är hur mycket (och detaljerat) han skrev om sina tarmar och sin avföring.
Sedan dess har ”Äcklet” stått och blängt på mig i min bokhylla. Den har följt med i flyttar från förort till förort, utan att någonsin ha blivit läst. Och nu har jag ju haft boken så länge att jag känner att jag inte kan göra mig av med den utan att ha tagit mig igenom alla sidor, det skulle kännas som ett nederlag.
Kanske är det dags att ta tjuren vid hornen och ge mig själv ett ultimatum? Antingen läser jag den innan månaden är slut, eller så blir bytesrummet en bok rikare?

Annonser

2 comments

  1. Ja herregud, den där är ju vidrig. Jag minns hur han beskrev sina äckelkänslor inför ett dörrhandtag i vad som kändes som sida upp och sida ner. Där blev det stopp för mig.

    1. Jag ställde faktiskt ner boken i bytesrummet bara några dagar efter jag skrev det här inlägget, och den försvann illa kvickt. :)

      Men ja alltså, äcklet. In i detalj. Det blir verkligen FÖR mycket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s