Fantasyklassiker

4 Okt

Jag hann med att läsa en bok till höstens SF & fantasykursUrsula K. Le Guins ”A wizard of Earthsea” – innan jag hoppade av. Den här tunga hösten ger mig tyvärr inte mycket utrymme för nöjesstuderande, hur intressant kursen än verkar. Dock lär jag läsa alla böcker jag köpte till kursen i sinom tid, så det känns inte alls som bortkastade inköp.

”A Wizard of Earthsea” är den första boken i den flerfaldigt prisbelönade The Earthsea Cycle, en bokserie i sex delar (om man inte räknar med de noveller som utspelas i världen). Boken publicerades första gången 1968, men Earthsea förekom redan några år tidigare i ett par av Le Guins noveller.

Den unge pojken Ged – senare kallad Sparrowhawk – växer upp på ön Gont. När det visar sig att han har en talang för magi så får han flytta hem till byns häxa som är en släkting. Pojkens krafter är dock mycket större än häxans, så stora att han inte bara lyckas försvara byn från en fientlig attack utan också så att han utgör en potentiell fara för sig själv. Ged skickas så småningom iväg till trollkarlsskolan på ön Roke, där hans stolthet och arrogans driver honom till att använda förbjuden magi. Ged släpper in en mörk skugga i världen, ett ting som är namnlöst och därför inte lyder under någon typ av magi. Skuggan kommer att jaga honom genom hela romanen – både bokstavligt och bildligt – och slutligen driva honom till världens yttersta gränser.

Jag har läst ett flertal av Le Guins SF-romaner, men av någon anledning har jag inte läst någon av böckerna i hennes Earthsea Cycle förrän nu. Med tanke på att jag plöjde i princip allt som stod i fantasyhyllorna på biblioteket när jag var yngre så är det ganska märkligt att jag har missat de här böckerna.

Det är fascinerande hur Le Guin målar upp en episk fantasyhistoria på knappt 200 sidor. Fantasyböcker har en tendens att tangera smärtgränsen när det gäller tegelstensformat (för mig ligger den gränsen på ungefär 1000 sidor, allt över det blir svårläst av rent praktiska skäl). Här finns inga överflödiga sidointriger eller myllrande persongallerier. Le Guins övärld känns trovärdig och anrik, full av intressanta och slående miljöer. Ibland känns berättarstilen arkaisk som en folksaga, ibland blommar den ut i detaljrika beskrivningar.
Själva magisystemet känns genomarbetat. Jag får en känsla av att Pat Rothfuss hade läst en hel del Le Guin när han arbetade fram sitt eget magisystem, för det finns en hel del beröringspunkter när det gäller ordens makt och tingens rätt namn. Inte så att Rothfuss magisystem känns plagierat, snarare känns det som en självständig vidareutveckling av Le Guins tankar kring magi och språk.

Jag lär garanterat läsa resten av böckerna i the Earthsea Cycle. Om inte annat så känns det nästan som ett krav för att kunna känna sig som en hyfsat bildad fantasyläsare.

Ursula K. Le Guin – A Wizard of Eartsea (Bantam Spectra, 2004)

8 svar to “Fantasyklassiker”

  1. Nathalie T 06 oktober 2012 at 13:53 #

    Jag älskade Ursula K. Le Guin när jag gick på högstadiet. Det är ett tag sedan, men jag har för mig att den andra boken i serien var min favorit.

    • bokstävlarna 08 oktober 2012 at 16:24 #

      Jag fick höra mer om böckerna i helgen och är nu ruskigt sugen på att läsa alla i serien! Det får bli ett långtgående projekt tror jag.
      Jag läste också mycket Le Guin i högstadiet, men jag missade helt de här böckerna då av någon mystisk anledning (eller så fanns de helt enkelt inte på biblioteket …).

  2. Anna 12 oktober 2012 at 21:09 #

    Jag läste den här första gången när jag var typ tolv och tyckte inte om den. Är så glad att fantasykursen tvingande mig att läsa om den – den var så mycket bättre den här gången. Vad jag minns så tyckte jag dock litegrann om bok två – Gravkammrarna i Atuan, heter den på svenska – så jag ska läsa vidare och se vad jag tycker om den.

    • bokstävlarna 13 oktober 2012 at 15:20 #

      Jag undrar vad jag hade tyckte om boken om jag läst den när jag var tolv … Det känns som att den innehåller en hel del undertexter som man kanske inte riktigt uppfattar om man är väldigt ung när man läser den. Men jag är mycket sugen på att läsa de andra böckerna i serien, ska läsa vidare så snart jag betat av bokhögarna hemma.

      • Anna 14 oktober 2012 at 13:29 #

        Mitt största problem var nog att jag var väldigt fast i det där med svärd och drakar och nobla riddare á la Tolkien och Eddings just då och Le Guin inte riktigt var vad jag ville ha, trots att boken innehåller såväl drakar som trollkarlar. Bra att veta att man har växt upp något, även om jag fortfarande är väldigt förtjust i svärd och drakar. ;)

        • bokstävlarna 15 oktober 2012 at 17:46 #

          Haha, då förstår jag precis. Ja, Le Guin är ju inte riktigt lika … episk som Tolkien & Eddings. Något som jag tycker är väldigt bra, även om jag också är väldigt förtjust i svärd och drakar fortfarande. :)

          • PeterdenStore 25 december 2013 at 04:56 #

            Hej. Jag ser att du bloggar om fantasy och fantasyklassiker. Känner du till den svenska översättningen av en av de största klassikerna i den genren; lord Dunsanys The King of Elflands Daughter? Det är jag som gjort den. Den kom ut i oktober. Om du är intresserad kan du gå in på http://www.nilsson-fantastik.se Eller svara till mig ;)

Trackbacks/Pingbacks

  1. Läsrapport september « Bokstävlarna – en bokblogg - 04 oktober 2012

    [...] Bell – I dödskuggans land Ursula K. Le Guin – A Wizard of Earthsea Elizabeth Hand – Glimmering Ola Wikander – Serafers drömmar Garth Ennis & Steve [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 72 andra följare