Hundår

18 Sep

Fyraåriga Romotjkas mamma är försvunnen. När maten tar slut i den iskalla lägenhet hon har lämnat honom i så ger han sig ut på gatorna. Där springer han av en slump in i en flock förvildade hundar, vars ledarhona bestämmer sig för att adoptera den vilsne pojken. Han kallar honhunden Mamotjka, lilla mamma, och tack vare henne överlever han den hårda vintern. Han får också lära sig att leva som en hund på Moskvas gator, där inte många orkar bry sig om de förvildade barn och hundar som gömmer sig i stadens utkanter.

Eva Hornungs ”Hundpojken” är till en början en befriande osentimental historia om Romotjkas liv med hundarna. Från att ha varit en svag liten valp utvecklas pojken snart till att bli en viktig del av flocken som varken drar sig för att stjäla eller döda smådjur för att överleva. Det är spännande att följa den lilla flockens kamp för överlevnad och att lära känna hundarnas olika personligheter. Romotjkas egen kamp handlar mycket om att komma till rätta med sin identitet, att acceptera att han hur mycket han än kämpar aldrig kommer att kunna bli hund fullt ut. Istället tvingas han lära sig att använda sin mänskliga list för att bidra till flocken.

Jag önskar att hela boken hade handlat om Romotjkas liv med flocken, ur hans perspektiv. Men Hornung drar historien längre – lite för långt enligt mig – genom att blanda in ännu ett litet barn som ledarhunden släpar hem. Samt två barnspykologer som intresserar sig för ”hundpojkarna” och som mot slutet nästan helt tar över berättarperspektivet.
Här tappar jag intresset. Delarna som berättas ur psykologernas perspektiv känns tillrättalagda och övertydliga. Som om Hornung inte nöjt sig med att antyda sitt budskap utan bestämt sig för att även ropa ut det via megafon. Inte minst slutet känns så otroligt övertydligt att jag blir lite förbannad. Det är så man förstör en i grunden intressant historia.

Eva Hornung – Hundpojken (Månpocket, 2012)

3 svar to “Hundår”

  1. Pi 24 september 2012 at 12:00 #

    Jag tappade också farten när psykologerna kom in i bilden. Men fram tills dess tyckte jag att den var förvånansvärt trovärdig. Och ganska äcklig på sina ställen. Det var ju inte en bok som jag läste samtidigt som jag åt, direkt.

  2. Anna (med näsan i en bok) 24 september 2012 at 12:22 #

    Får ont i magen när jag läser 4 årig pojke, försvunnen mamma, ensam. Har en 4 årig pojke hemma och får lätt ångest. Men låter som en intressant historia.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Läsrapport september « Bokstävlarna – en bokblogg - 02 oktober 2012

    [...] drömmar Garth Ennis & Steve Dillon – Preacher vol 8: All Hell’s A’coming Eva Hornung – Hundpojken Sara Granér – All I want for Christmas is planekonomi Cornelia Funke – Bläckhjärta [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 83 andra följare