Elizabeth Hands debutroman ”Winterlong” från 1990 är, precis som många andra av Hands böcker, i princip omöjlig att genrebestämma. Det är en del SF, en del postapokalyps, en del skräck och en del magisk mysticism. Det är metalitterärt, symboltungt, erotiskt och ofta mycket vackert på det där smutsiga, skeva sättet som kännetecknar Hands författarskap.
I ruinerna efter ett Washington D.C härjat av krig får vi följa två personer. Wendy Wanders har neurologiska implantat och jobbar som empat; hon absorberar patienters obehagliga mardrömmar och ångestfulla tankar. Men när Wendys patienter börjar dö och när hon märker att hon inte längre kan blockera deras jobbiga minnen, så tvingas hon fly ut i det ödeland som omger den gamla huvudstaden.
Raphael Miramar är huset Miramars allra mest värdefulle son. Han underhåller husets kunder med sin charm, sitt utseende och sin kropp. Men när hans favoritkund tar med honom hem märker Raphael att han inte är välkommen utanför sin egen sfär, att han inte anses vara något mer än en vacker kropp. Precis som Wendy flyr han ut i D.Cs ruiner, där kannibalbarn och muterade köttätande växter bara är några av farorna. Den största faran är nämligen något han funnit inom sig själv, något som hotar dem alla.
Något jag verkligen fascineras av när det gäller Elizabeth Hands författarskap är att ju mer jag läser desto mer får jag känslan av att allt hänger ihop. Att alla hennes böcker, omöjliga att genrebestämma som de är, på något sätt hör samman. Tillhör samma magiska litterära värld där skönhet är skräck och galenskap är religion. ”Winterlong” är hennes första roman och den utgåva jag har kommer med ett efterord där Hand reflekterar över boken, hur den kom till och vad den influerats av. Samt hur den på många sätt är en tvillingroman till ”Glimmering”, en Hand-roman som nyligen kommit ut i efterlängtad nyutgåva (och som därför går att få tag i även i svenska bokhandlar).
Wendy och Raphael är två mycket intressanta karaktärer. Varandras spegelbilder, men också varandras motsatser. Båda säljer sig själva, sitt sinne eller sin kropp, till personer som mest verkar frukta och förakta dem. Självklart finns det en koppling mellan dem båda, men eftersom jag inte gillar spoilers tänker jag inte berätta mer än så.
”Winterlong” är en roman jag garanterat kommer att läsa om. Den är så spretig och mångbottnad att det är svårt att beskriva. Än mindre smälta. Det handlar om kärlek och lust, om identitet och mänsklighet. Och om ett slags gudom som lurar i kulisserna, som väntar på rätt tillfälle att ta över.
Den som läst några böcker av Hand och blivit nyfiken på mer borde absolut ta sig an ”Winterlong”. Det är ingen lättläst roman (Hand kallar den i sitt efterord ”exuberant and ambitious and unrestrained”), men den är en viktig pusselbit för den som vill utforska Hands hela författarskap. Och vem vill inte det?
Nu går det inte längre, jag bara MÅSTE läsa något av Elizabeth Hand! Varför har jag inte redan gjort det — hon verkar vara en otroligt intressant författare.
Ja, gör det! Du kommer inte att ångra dig! Jag brukar rekommendera Generation Loss eller novellsamlingen Saffron & Brimstone som bra böcker att börja med för den som är nyfiken på Hand.
Den kommer jag absolut att läsa någon gång! Men ser inte omslaget ut ungefär som Waking the moon fast med andra färger?
Ja, omslagen är väldigt lika. Jag misstänker att det är medvetet gjort som ett sätt att sälja in författaren.
Ja så kan det säkert vara!
Jag har sett några andra omslag av tidiga Hand-böcker som sett ut att vara i samma stil också.
Japp, originalomslaget till Glimmering är gjort lite i samma stil också; man ser att omslagen hänger ihop. Säkert en marknadsföringsgrej, som sagt.
Jättefin recension! Håller med om att varje ny Handbok stärker känslan av att alltsammans hänger ihop. Älskar det.
Åh tack! Jag älskar det också, det är lite soma tt lägga ett oändligt invecklat pussel.
Och jag har faktiskt redan lagt mina giriga små tassar på Glimmering (nya utgåvan), som jag verkligen ska försöka hinna läsa innan den åttonde.
Den är fantastisk! (Så klart.) Intressant hur bitar av den känns oerhört profetiska, realistiska rentav, då det är en dystopi.
Det ska bli intressant att läsa den så nära inpå Winterlong också, i och med att de ska vara så lika. Spännande!
Hi Anna,
Helena Dahlgren sent me the link to your lovely review of Winterlong (which I am sure is even lovelier without the aid of Google Translate!). Thank you so much — it’s such an odd yet wonderful feeling to know that 22+ years later, that book is still out in the world finding readers. I’m very grateful, and hope very much we might meet when I’m in Uppsala in two weeks!
All best,
Liz
I’m happy I was able to get hold of a copy of Winterlong (I had to order it from a second hand bookshop in the US). It was a wonderful read. And I’m definitely going to Uppsala next weekend, wouldn’t miss it!