Amanda Svenssons ”Hey Dolly” är en sådan där bok som har figurerat länge på min mentala att läsa-lista. Inte en tillräckligt angelägen bok för att kasta sig över, men jag har hört så mycket bra om Svenssons debut och i synnerhet om hennes språk att nyfikenheten till slut tog överhanden.
I ”Hey Dolly” får vi lära känna Dolly, som uppkallats efter den amerikanska silikonfyllda countrysångerskan. Hon har en tråkig pojkvän hon inte är kär i, vänner som är psykiskt störda och stora problem med livet i allmänhet.
Själv har jag lite problem med att stå ut med Dolly och hennes vilda associationer hit och dit. Hennes ständiga svärande och raljerande, hennes svårigheter att hålla sig till något slags ämne i ett helt kapitel (dvs ca 3 sidor). Visst kan Amanda Svensson tämja orden, forma dem i roliga konstellationer och bygga spännande ttryck. Men jag kan inte komma ifrån att ”Hey Dolly” känns som en enda lång skunkdagbok. Som om meningarna finns där för att se snygga och roliga ut, för att provocera eller locka till skratt, snarare än att bjuda på något djup. Ibland bränner historien till, blir angelägen, men då byter Svensson spår och skriver om något helt annat innan jag ens har hunnit börja engagera mig.
Det tog mig någon timme att läsa ”Hey Dolly” och bara någon vecka att glömma bort vad boken handlade om. Jag var tvungen att bläddra igenom boken igen för att ens minnas något förutom skunkdagbokskänslan, och det är inget särskilt gott tecken. För trots alla snygga formuleringar så blir inte ”Hey Dolly” något mer än en bagatell, en underhållning för stunden som snart faller i glömska.
Precis så tyckte jag också då jag recenserade boken då den kom (http://hallandsposten.se/nojekultur/1.230771-oengagerad-debutroman-om-18-ariga-dolly). Då kändes det som om jag var den enda recensenten som inte tokhajpade. Skönt att höra att jag inte är ensam :)
Ja, det var väl väldigt många positiva recensioner när boken kom? Men skönt att höra att man inte är ensam om att inte engageras av Dolly, verkligen. :)
Samma sak kände jag, att den var bra och underhållande för stunden. Men sen försvann den. Kan fortfarande inte komma på riktigt vad den handlar om, fast att jag tänkt på det en stund nu…
Jag läste ändå boken för bara några veckor sen men var ändå tvungen att bläddra i den för att komma ihåg vad den handlade om. Märkligt det där.
Men hur fort läser du egentligen människa! Har inte hört talas om boken innan och den åker inte upp på min att läsa lista:)
Ehm … jättefort? :) Men den här boken är väldigt lättläst också, korta kapitel och stor text. Då går det undan!
Skunkdagbok är ordet! Kändes nästan som att läsa min EGEN skunkdagbok från när det begav sig. Läste Hey Dolly för mindre än två månader sen och kommer knappt ihåg något av handlingen.
Haha, jag hoppas att du har sparat din skunkdagbok för framtida utgivning då? ;)